– Det finns en inneboende spänning i arrangemanget med en man och en kvinna som språkrör. Tanken är att de ska vara jämställda, men man har ju sett historiska exempel på när det har fungerat mindre bra, och bara den ena blivit inbjuden till morgonsoffor och Studio 1.

 

Lars Nord säger att tidigare språkrören Peter Eriksson och Maria Wetterstrand tog på sig olika roller, där Wetterstrand var mer medialt exponerad medan Eriksson tyngre i bland annat riksdagsuppgörelser.

 

– Man får helt enkelt finna sina olika roller, men viktigt är ju att man fungerar som radarpar. Det är en av utmaningarna för Gustav Fridolin och Åsa Romson.

 

 

– Det finns ju en risk, eller chans, beroende på hur man ser det, att Gustav Fridolin får mer uppmärksamhet än Åsa Romson på grund av att han är mer välkänd än henne. Det behöver inte vara ett problem för partiet, den som når ut bäst i medierna kanske uppmuntras att ta mer plats medialt. Men om det finns en inre överenskommelse att det ska vara jämställt kan det bli slitningar mellan språkrören.

 

Lars Nord tror att Gustav Fridolins unga ålder kommer att gynna honom och partiet.

 

– Han är den enda 80-talisten bland partiledarna, och alla slåss idag om unga väljare så jag tror att Miljöpartiet har en stark fördel av att ha Fridolin som språkrör.

Unga människor anses också vara mer rörliga och mottagliga för nya idéer och förändringar. Han är inte heller oerfaren, han har ju varit riksdagsledamot en lång tid och språkrör för Grön Ungdom en gång i tiden. Han kommer inte från ingenstans.

 

Han tror att Fridolin och Romson kommer att ta över ett starkare, och annorlunda parti än när Wetterstrand och Eriksson blev språkrör 2002.

– De ställs i spetsen för ett helt annat Miljöpartiet, idag har de större parlamentariskt inflytande, dels efter den rödgröna alliansen inför valet förra året, och samarbetet med den förra socialdemokratiska regeringen. Det kommer bli ett tacksammare jobb att leda partiet nu än i början av 2000-talet.