– Jimmie Åkesson är stundtals en otroligt skicklig retoriker och vinnlägger sig gång på gång om att prata med alla.  Han är också som en rysk docka med sin förmåga att anpassa argumentationen, som en socialdemokratisk politiker under perioden före Kjell-Olof Feldt, säger Olle Schubert.
 

Han är förvånad över Jimmie Åkessons behandling av partiets kärnområde, invandringen.

– Det var mer invandring i talet än jag hade trott. Men han ramade först in det med värme och medlidande. Han gjorde en klockren parafras på att ”alla ska med”, han måste ha pluggat på folkhemsretoriken. Han pratar om solidaritet som Olof Palme skulle ha gjort, men mot slutet kom han fram till att vi idag är så osolidariska att vi låter 100 000-tals människor komma hit i stället för att mätta 1 miljon magar utomlands.

Olle Schubert tycker sig se en slugt planerad partidag från Sverigedemokraternas sida.

– Han fick in debattartiklar i både Svenska Dagbladet och Aftonbladet. Ska man lyckas med behövs något konkret att komma med. Så han lanserade det femte jobbskatteavdraget. Jag tror han skiter fullständigt i det, och han vet att regeringen inte kommer att lägga fram något förslag, men han vill kunna prata om det ohederliga spelet, han vill taktisera, kunna visa att partiet står utanför. I dag hörde vi också att partiet är den tredje kraften och antietablissemanget.

I sitt tal tal adresserade Jimmie Åkesson flera väljargrupper.

– Med ett långt pass om invandrare talade han till sina egna. Den andra gruppen är sosseväljare som vill höra om solidaritet och inkludering och han flirtade även med det homogena samhälle som en gång fanns under Socialdemokraterna. Den tredje gruppen han vände sig till är gammelmoderater som vill ha poliser som inte sitter och vänder papper, som Moderaterna kampanjade på 90-talet innan de hamnade i regeringsställning. Han vände sig också till fackförbunden med stenhård kritik av a-kassan och med placerade fraser om solidaritet. Till och med EU-kritikerna fick något. Talet innehöll verkligen något för alla. Det enda alla behöver vara överens är var att det var bättre förr.

 

Talet byggde dock på lös grund.

 

– Inget uttalande går att säga är fel. Inget av det han talade om är mätbart. I talet fanns inga statistiska excesser, inga forskningsreferenser.

 

Så fanns det inga svagheter i talet?
– Det jobbiga är att inte Sverigedemokraterna visar var de är på väg. Och de förkläder en främlingsfientlig hållning i en uppsjö av begrepp. De vill bevisa att de är mainstream.

 

– Samtidigt innehöll talet några logiska kullerbyttor som han trasslade in sig i, som att regeringen väljer att rösta igenom oppositionens förslag, samtidigt som Sverigedemokraterna är i opposition. Det var snurrigt. Och någon humor hade han inte. Han försökte, men det var rätt plumpa saker. Så hade de ingen pausartist, men de kanske har svårt att få någon att ställa upp?

 

Men talet går hem.

 

– Han förlorar inte kärnväljarna men vinner ett antal i den möjliga cirkeln, säger Olle Schubert.