Tre frågor ville akademikerförbundens paraplyorganisation Saco få debatterade i valrörelsen: forskningspolitiken, sjukförsäkringen och skattereformen. Gunnar Wetterberg tycker inte att frågorna fick förtjänad uppmärksamhet.

– Nej, det kan ju inte säga. Det har blivit mer och mer så att det inte är i valrörelserna de stora idéerna och samtalen förs. Det gör man snarare mellan valen och ett par månader efter valrörelsen. Då börjar en mer fruktbar diskussion när politikerna inte behöver snegla så mycket på vad opinionsinstituten säger.

Gunnar Wetterberg anser att personerna som för ut politiken, partiledare och politiker, anpassar sig efter situationen och inte tar upp tunga ideologiska frågeställningar i en valrörelse utan mer ägnar sig åt sakpolitik.

– Valrörelsen har mer blivit ett bokslut över vad partierna har gjort.

Liksom politiker anpassar sig även partierna efter samhällsutvecklingen.

– De orienterar sig efter hur samhället har förändrats. I dag är betydligt fler av de röstande är akademiker, företagande och inkomster av kapital spelar större än för 20-30 år sedan. Moderaterna har tagit stort intryck av den empiriska forskning som bedrivits och skrinlagt en del av ideologin som inte är lika relevant, exempelvis inställningen till arbetsrätt. Även Socialdemokraterna anpassar sig i någon mån, de accepterar rätt stora skattesänkningar som gör det svårare att finansiera offentliga sektorn.

Är det inte politikerna som styra samhällutvecklingen och inte tvärtom?

`- Det tror jag inte. Samhällsutvecklingen är en starkare kraft än de politiska partierna. Sedan har politiker olika stort inflytande, som på 60-70 -talet då de offentliga utgifterna utgjorde en större andel av ekonomin.

Utvecklingen leder till att partierna tappar sin centrala maktposition.

– Partierna spelade en större roll för 30-40 år sedan. I dag kommer mer av idéerna från aktörer utanför partierna som olika utredningsinstitut och tankesmedjor. Det behöver inte i sig vara fel.

Men partierna blir också mer ”reaktiva”.

– För 30-40 år sedan var en mycket större del av befolkningen organiserad och partierna hade en större andel av befolkningen inom sig. I dag är det få som är medlemmar och ännu färre aktiva. Så partierna är inte representativa i sin medlemsstock.

Vallrörelsen präglades till en del av väljare som tröttnat på malandet av samma sakpolitiska frågor. Kanske fanns ett behovs av en djupare ideologisk diskussion?

– Då måste partiet ha en ideologi och ha politiker som är intresserade av att driva de frågorna. Om det fanns ett behov är svårt att veta eftersom ingen vågade.

I årets valrörelse fick blockpolitiken sitt stora genombrott.

– Den påverkade valrörelsen mycket eftersom de olika partierna fick kompromissa ihop sig före valet. Därmed blev det inte ett riktigt lika stora smörgåsbord.
Gunnar Wetterberg tror inte blockpolitiken består.

– Nej. Men jag vet inte hur länge den varar. Partier kommer och går och byter storlek med varandra. Det är svårt att bedöma om blockpolitiken om den överlever nästa valperiod. Det finns exempel från alla länder på stora dominerande partier som försvinner. För bara 100 år sedan var liberalerna Sveriges största parti och samarbetade med socialdemokraterna eftersom det inte var tänkbart med högern.

Åter till årets valrörelse. Det talades en del om ett ödesval?

– Jag är historiker. Man brukar inte veta om det är ett ödesval förrän i efterhand.