”Annie Get Your Gun”

Efter att ha hört analytiker, läst bloggar och lyssnat på rörelsen, står det klart att knappast någon ser detta som vändningen för Centerpartiet, snarare tvärtom.
 

Annie Lööfs uppgift är inte enkel. Hennes parti behöver en stenhård profilering med skarpa frågor som får oss att godta tidigare schabbel, fusk och lögner. Det är Annie Get Your Gun som gäller.

Men samtidigt får hon inte attackera Alliansen. Hennes klumpiga utmålande av regeringskollegorna som trötta i fjolårets tal fick inte upprepas. Ändå börjar hon just där, med kritik av att ”svensk politik långsamt förvandlas till en herrekipering i sju nyanser av grått.” Att hon avsiktligt glömmer språkröret Åsa Romson förlåter väljarna, men att utmåla regeringskollegorna som grå rimmar illa med bilden av hur gärna hon grillar korv och styr landet med dem.
 

Fjolårets tal mynnade ju ut i en inbjudan till Maramö-grillningen, som det tog Moderaterna sex veckor att ens besvara, och som allmänt ses som ett fiasko. Men Annie Lööf tar tjuren vid hornen och påstår att Alliansens fem arbetsgrupper kom till tack vare Maramö-bjudningen. Dessa arbetsgrupper hade förstås kunnat komma i gång även utan korvgrillning, men Annie Lööfs största problem är inte upphovet till grupperna utan att bevisa att de levererar något och att det har Centerpartiets prägel.
 

Centerpartiet tycks äntligen ha lyssnat på de många förståsigpåare (jag själv inkluderad) som bedömer att bästa chansen till fler röster är på landet, och det dröjer inte ens en minut innan Annie Lööf pratar om ”Anders Olsson från Hagfors”. Hon återkommer sen till landsbygden flera gånger, men utan några konkreta förslag. Väljare som ska övertygas om att Stureplanscentern inte tagit över partiet behöver snart få mer än slogans.
 

Miljöpartiet rör sig nu vänsterut, dels genom språkröret Gustav Fridolins stängda dörr till Alliansen, dels genom kongressens beslut inom arbetsrätt och vinster i välfärden. Därför bedömer Centerpartiet, troligen helt riktigt att det åter finns utrymme för ett grönt borgerligt parti. Men när parollen ”Giftfri vardag” konkretiseras i ett för,bud mot Bisfenol A blir det för snävt och tekniskt för att locka stora väljarskaror. Dessutom har Centerpartiet drivit detta förut, och de rödgröna vill samma sak. Och när Annie Lööf i sitt tal slår fast att det ska skjutas mera varg, hamnar hon i en direkt konfrontation med hela miljörörelsen, något som Miljöpartiet ska vara evigt tacksamt för. Annie Gets The Wrong Gun, om man säger.
 

Annie Lööf markerar liksom alla andra talare mot Sverigedemokraterna, men hon gör inga politiska utfästelser om att inte regera med deras stöd. Avståndstagandet från Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven är mycket tydligare, men så copy-paste från tidigare borgerliga ledares tal att det möts med en gäspning. Budskap som ”Nu får det vara nog med socialism och centralplanering” funkar bra efter åtta år av s-regering, inte efter snart åtta år av Alliansstyre.

Annie Lööf har med sig en handväska med tre saker i, som ska symbolisera hennes politik. Det är skönt med en partiledare som vågar vara lite bildmässig, men det är inte roligt och inte särskilt välfunnet. En planta, som handlar om jobb, en kompass som handlar om att hela Sverige ska leva.

Annie Lööf vill ha en ”hel arbetslinje” och tänker sig med det kunna tilltala de borgerliga väljare som vill ha ett ännu något mer företagarvänligt parti än övriga Alliansen. Det mest konkreta är att införa ett riktigt lärlingssystem, som både Moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt och Folkpartiets dito Jan Björklund redan tagit upp. Därmed ger frågan inte ett pluspoäng för Annie Lööf utan ett frågetecken för Alliansen: Varför har de inte genomfört det sedan länge om de är så eniga?
 

Annie Lööf citerar Olof Palmes tunnslitna ord ”Politik det är att vilja något”. Avsikten var förstås att visa på handlingskraft och idérikedom, men istället förstärktes bilden av ett parti som inte vill särskilt mycket mer än att hänga kvar i riksdag och regering. Pressen på Annie Lööf och Centerpartiet att leverera mera ökar nu, inte minst från övriga Alliansen som är beroende av att Centerpartiet klarar spärren för att kunna regera vidare.
 

Mattias Goldmann, grön lobbyist