Miranda Lander
“Har ni hört talas om ett Alexanderhugg?” Frågar Axel Barvaeus, Berghs eminenta programansvariga för heltidsprogrammen Strategisk Kommunikation och PR.
Jag förstår varför Axel inleder spånmötet inför att vi Berghs-alumner ska till Almedalsveckan med den frågan. Berättelsen om Alexander den store som hugger av den gordiska knuten känns mer aktuell nu än på länge.
För tio år sedan var det helt omöjligt att undkomma sägningen “Vi måste prata om…”. Vi måste prata om psykisk ohälsa, … om mansrollen, … om samtalsklimatet. Snabbspola till 2026. Om man ska tro vår självbild är snacket ute och lösningen inne. Detta funderar jag på under ett seminarium när jag fläktar mig med Almedalens program, som närmast kan liknas vid en Ikea-katalog i tjocklek.
Almedals-katalogen guidar mig genom seminarium efter seminarium där alla pratar om Lösningen. Däremot är det ovanligare att någon berättar vad den är, och moderatorerna verkar inte, förståeligt, våga fråga heller. Vilka är vi att spränga luftslott som gömmer sig bakom ord som Strategi och Verktygslåda?
Under promenaden mellan seminarier viner ett JAS Gripen plötsligt över oss. Varken jag eller de runt mig på kullerstenen verkar förstå varför, ändå bryter spontana applåder ut. Det är kul när det händer något.
Almedalen, precis som resten av samtiden, verkar handla mindre om att förstå komplexitet och mer om att visa handlingskraft. Så under min första Almedalsvecka kan jag inte låta bli att undra, är vi så upptagna med att hugga av knuten att vi missar repet?
Oda Wurnell
Som förstagångsbesökare började min Almedalsvecka i väntsalen i Nynäshamn, och redan där anade jag tonen. Jag har sällan sett så många sitta i väntan utan hörlurar. Alla var redan i gång, redo att prata, lyssna och mingla från första färjeminut. Det var som att veckan hade börjat innan färjan ens hade avgått.
Det jag tog med mig var inte en enskild fråga, utan hur många samtal som på olika sätt handlade om samma sak: förtroende. Ibland uttalat, ibland mer mellan raderna. I samtal om konkurrens, kris och omvärldsläge återkom frågan om hur man får andra att förstå vad man menar, vad man gör och varför.
I ett panelsamtal om svensk konkurrenskraft och internationella utmaningar fastnade jag för en fråga från scenen: lägger vi ibland för mycket kraft på motståndaren? Jag tyckte att den frågan gick att känna igen även utanför just det samtalet. Många ville förklara sin position, visa att de förstått läget och markera att de hade en riktning framåt.
Det är förståeligt. När något skaver vill man gärna förtydliga. Men det jag funderade på under veckan var hur lätt det är att förklaringen i sig börjar ta över. Det som är tänkt att visa handlingskraft kan uppfattas som försvar. Det som känns som tydlighet inifrån kan ibland låta som osäkerhet utifrån.
Min spaning från Almedalen är därför ganska enkel: det är svårt att höra hur man själv låter.
Särskilt när man befinner sig mitt i en fråga som är viktig, känslig eller hårt bevakad. Då räcker det inte med en åsikt, då räcker det inte ens med argument. Man behöver i grunden förstå hur resonemangen landar.
Julius Johansson
Lyssnade på Bonnier News samtal där Viveka Hansson (TV4), Viktor Barth-Kron (Expressen) och Jan Wifstrand (frilans) sammanfattade Almedalsveckan med Andreas Ekström som modererade.
Jan Wifstrand pekade på en trend där näringslivet återigen börjar uttrycka sig politiskt och sticka ut hakan. Jag undrar om den trenden fick sin ikoniska bild redan i våras. Ni vet den med Fredrik Hjelm (Voi), Martin Lorentzon (tidigare Spotify) och Fredrik Wester (Paradox) runt ett bord på Riche i Stockholm. Knutna nävar, stirriga blickar. En “tech bro working lunch”. Utanför fönstret passerar första maj-tåget.
Tillbaka i Almedalen märks samma rörelse. Inte lika medvetet retsamt som tech bro-bilden förstås, men företagsledare talar om sakpolitik. Mycket kompetensbrist och arbetsmarknadspolitik blir det såklart, men precis när en vd ska förklara problemet med “jobba tidigt”-bonusen eller argumentera för ny kärnkraft så dånar Jas-planen över Visby och vi hör absolut ingenting.
Beredskap är inte bara en politisk fråga, den är berättelsen som alla andra frågor måste förhålla sig till. Valrörelsen spelar säkert in, men minst lika viktigt är att säkerhetsläget har flyttat fram näringslivets roll i samhällsbygget. När företagen blir en del av totalförsvaret blir det svårare att stå utanför politiken. Och betydligt lättare att tala om den.
Dela inlägg
Utvalda kategorier
Rolf van den Brink
DO JOBB
Inga lediga jobbannonser.