Varför vill statsminister och S-ledaren Stefan Löfven avgå nu? Hur påverkar det samarbetspartnern Centerpartiet? Och vem tar över? Dagens Opinions Rolf van den Brink ger svaren.
Varför avgå nu? Stefan Löfven har ju sagt att han vill sitta kvar över valet och försök vinna en tredje mandatperiod.
Om det nu inte föreligger något personligt skäl eller ohälsa eller liknande, kan svaret ligga i att alla kurvor pekar åt fel håll för Socialdemokraterna. LO haft medlemsuppgång under corona-pandemin men tappar långsiktigt medlemmar. Stefan Löfven har inte fått partiet att lyfta i opinionen utan går från 29 till 25 till 23 procent. Stefan Löfven tycks inte ha det ledarskap som får partiet att lyfta. Nu kan han lämna valet och slippa en katastrofsiffra på kanske 20-23 procent. Han behåller så chansen att bli ihågkommen för det han faktiskt har uppnått, att ha suttit i nästan två mandatperioder och att ha krossat Alliansen, med egen skicklighet och viss oskicklighet på andra sidan.
Han följer också en S-tradition att sätta lite statsmannaklaffar på sin efterträdare, som kommer att framstå som en statskvinna/man och inte en partiledare bland andra. Men det sker inte så stabilt och snyggt som tidigare utan svajigt och riskfyllt. Lyckas Stefan Löfven inte få igenom budgeten i september riskerar han att få lämna under kaos och med ett parti i fritt fall.
Oppositionen kan se till att skadskjuta budgeten och frammana kaoset så att det klingar in i valrörelsen 2022, men ser å andra sidan chansen att baxa fram sin egen politik via utskotten och låta Stefan Löfvens efterträdare regera på en förnedrande borgerlig budget.
Efterträdare då? Ja, vem Stefan Löfven vill se som sin efterträdare kunde alla se i Dagens Nyheter förra veckan, 20 augusti. Där fick han och finansminister Magdalena Andersson lägga ut texten om höstens budget på ett uppslag och de poserade också på en bild tillsammans. Tillsammans pekade de ut Centerpartiet som ansvariga för att budgeten ska gå igenom i höst. Varför behövde de tillsammans breda ut sig i den maffiga-DN-artikeln? Jo, för att Stefan Löfven vill sätta Magdalena Andersson på spåret som leder till partiledarposten och rollen som statsminister.
Efter kongressen i november räknar de flesta med att Socialdemokraterna kommer att ett kliv till vänster efter att ha sänkt skatter åt Centerpartiet och Liberalerna under Januariavtalet. Magdalena Andersson har själv tagit ett kliv till vänster med hjälp av sin statssekreterare Emma Lennartsson, en mycket skicklig strateg som var strateg till Stefan Löfven när han var som bäst under den första mandatperioden. Magdalena Andersson har under året lanserat ett stort skattepaket och sänt ut en testballong om höjda ISK-avgifter, för att göra vänstersidan i partiet nöjda och som kommer att glömmas av ISK-anhängarna lagom till valet. Magdalena Anderssom brukar göra en Göran Persson om man frågar henne om hon vill bli ny partiledare: Nej, nej, nej. Men om partiet kallar, så…
Mot henne talar att hon är en tjänsteman och inte en partigängare, vilket det kommer att finnas synpunkter på i partiet. Partigängare är däremot Anders Ygeman, idag energiminister. Han står tydligt till vänster har vänsterfalangen med sig, han bedöms mycket skicklig även om han möjligen har passerat bäst före datum.
Så partiledarfrågan kokar ner i två frågor. Hur långt till vänster ska partiet gå? Med Magdalena Andersson blir det något mer till höger. Och är det dags för en kvinna på partiledarposten?
Mikael Damberg har som inrikesminister fått chansen av Stefan Löfven att visa svenska folket vad han går för. Han är partigängare, hans far var till och med partiets kassör. Men han bedöms ändå inte ha någon chans. Han har för lite stöd internt.
Sedan finns ett antal kompromisskandidater att samlas kring om vänster- och högerfalangerna hamnar i ett blodigt inbördeskrig de inte kan ta sig ur. Då kan det finnas ett antal kompromisskandidater. Och fler kan vara intresserade:
Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi har profilerat sig hårt som folklig i sociala medier med bilder på midsommarfirande och längdskidåkning. Och han har också tagit den nödvändiga vänstersvängen och slåss i dag mot spelbolag och för högre skatter till pensioner.
Kommunals ordförande Tobias Baudin vill nog gärna bli omnämnd i dessa sammanhang och EU-kommisionären Ylva Johansson brukar räcka upp handen även om hennes förflutna i Vänsterpartiet kan uppfattas lite väl magstark.
Katrin Stjernfeldt Jammeh, kommunstyrelsens ordförande i Malmö brukar nämnas, men ingen kan nog säga att Socialdemokraterna har varit framgångsrika där i det som kommer att bli valets stora frågor: bott & straff, migration & integration.
Lite mer högoddsiga namn som kan nämnas är EU-parlamentarikern Jytte Guteland, som ligger helt rätt i alla fall klimatfrågan, och LOs förra ordförande Karl-Petter Thorwaldsson, om inte han har snärjt in sig i sin pelargon-odling för gott.
När det gäller kandidater från fackligt håll, kan en stor brasklapp lägga sig som en våt filt över sådana tankar. Partiet har ju provat med IF-metallaren Stefan Löfven och hur lyckat var det egentligen?
Den förra socialministern Annika Strandhäll försöker bygga en stadig bas som ordförande för S-kvinnor, men hon är heller ingen partigängare och kanske står för långt till vänster.
En part som kommer att få extra jobbigt med Stefan Löfvens tidiga avgång är Centerpartiet. Vem är det partiet egentligen skakar tass med om budgeten. Stefan Löfven eller en okänd efterträdare? Tar Socialdemokraterna ett kliv till vänster, törs då Centerpartiet att risker att tappa ytterligare borgerliga väljare. Annie Lööf och Centerpartiet har i Stefan Löfven haft en idealisk budgetkamrat. Han har aldrig signalerat att han vill något särskilt utom att sitta vid makten och har på så vis varit fullt förhandlingsbar.
Rolf van den Brink, chefredaktör, Dagens Opinion
Vet du mer?
Dela inlägg
Rolf van den Brink
DO JOBB
Inga lediga jobbannonser.