”Vi drivs framåt av narrativ och törsten att bli underhållna”

VECKANS STORYTELLER. Människans törst efter underhållande storytelling och jobbet att bygga emotionella storys, detta när Chimneys regissör och kreatör Mårten Lindsjö denna vecka figurerar som Veckans Storyteller i Beaconomist.

– Framgångsrik storytelling handlar i första hand om själva storyn. Det går inte berätta en bra historia om inte historien i sig är bra. Det handlar om att prioritera vad i historien som faktiskt behöver berättas, säger Mårten Lindsjö.

Enligt Mårten Lindsjö kräver olika format olika typer av berättande.

– För tv och digitala kanaler som är de plattformar där jag jobbar, där tid bokstavligen är pengar, finns ingen sympati för bortslösade sekunder. Det är kondenserad storytelling på högsta nivå.

Vad är då viktigast?
– Man kan hävda att manus är viktigast, men manus och story är i mina ögon två skilda saker. Storyn är viktigast för det är det som tittaren tar med sig oavsett om det är på en informativ eller emotionell nivå. Mitt jobb är att få tittaren att känna nånting. Det är storyn och berättandet som skapar effekt.

Vad kan man uppnå med en story och hur ska man göra?
– Det finns storytelling överallt. I renaste form i litteratur, film och journalistik, men även i musik, konst och politik. Vi drivs framåt av narrativ som i grunden bygger på en törst att bli underhållna, berörda och informerade. Där tror jag mitt intresse i detta ligger. Jag är i grunden ingen filmnörd som gillar kameror och lampor, jag är mer intresserad av vad rörlig storytelling kan skapa för emotionella mottaganden och reaktioner.

Lyckas storytellern med detta finns inga gränser för vad hen kan uppnå, enligt Mårten Lindsjö.

– Men kruxet är att det inte finns några enkla svar till hur man når dit. Ur ett kommersiellt syfte finns det mycket att hämta här, då många har sett potentialen att bygga ett emotionellt band till sitt varumärke genom film, med Volvo som den starkast lysande sentida exemplet. Jag som filmskapare älskar naturligtvis den utvecklingen.

Vad är särskilt effektivt med storytelling i rörlig bild?
– De stora fördelarna är att du på så många plan kan bygga ditt varumärke och vad det står för. Inte bara i känslan i filmen, färgerna, bildspråket och tempot, men även i valet av musik, cast och den generella tonen, säger Mårten Lindsjö och fortsätter:

– Jag skulle säga att alla filmer som görs ur ett kommersiellt syfte är varumärkesbyggande, oavsett om det är menat eller inte. Man skapar en ton och en röst för företaget oavsett om man pratar om sin produkt eller om sitt varumärke.

Han anser att den produktkrängande reklamfilmen är utdöende.

– Gemene man vill bli underhållen. Man köper gladeligen ett kommersiellt budskap i slutet av en film om resan dit var lajbans. Varumärken som Ica har sedan länge listat ut detta.

Mårten Lindsjös korta svar på vad som utmärker storytelling i rörlig bild är ”kontroll”.

– Utmärkande för rörlig bild och historierna du kan berätta inom det mediet är kombinationen av så många olika beståndsdelar. Du har det rent visuella, som likt konst skapar olika känslor och sinnesstämningar. Addera dialog och rum som ofta kan berätta historien på egen hand. Sen tillkommer musiken som krydda, som om det används rätt framhäver och förstärker de andra komponenterna.

Storytellern får det precis som hen vill. ”På gott och ont” förklarar Mårten Lindsjö.

– Film är den konstform som lämnar minst åt fantasin. Du får en visuell and auditoriell måltid serverad exakt som regissören tänk sig den. Men alla dessa verktyg ger också enorma möjligheter att berätta din historia, utan att lämna något åt slumpen.

Hur lär man sig att bli en storyteller i rörlig bild?
– Jag tror att vi alla i grunden är storytellers. Det finns inbyggt. Vi älskar att berätta och vi älskar att bli berättade för. Vi gör det varje dag när vi kommunicerar med folk runt omkring oss och vi gör det i våra bilder och inlägg på sociala medier. Vi har alla fullgoda kameror med oss varje dag i form av våra telefoner, och de fungerar precis lika bra att berätta historier som något annat. Att man inte har teknik nog att berätta historier är bullshit. Tekniken i sig ger dig ingenting ur ett storyperspektiv. Jag ser dagligen utmärkta storytellers på Instagram. Och en hel del usla. Det handlar om sunt förnuft och kanske lite talang. Men talang kan man jobba sig till. Sunt förnuft i den bemärkelse att känna av om det du berättar har nån som helst relevans för folk runt omkring dig. Så det handlar inte så mycket om att lära sig, det handlar om att förfina. Hur får du mest garv om du berättar en kul historia? Oavsett om det är på din vlogg, instagram konto eller IRL.

– Film är bara en förlängning av allt detta.

Hur gör du när du sätter dig ner och ska skapa en story?
– Mitt jobb som regissör handlar oftast inte om att skapa historier, utan snarare att hitta ett sätt att berätta den befintliga historien på. Detta på ett under omständigheterna optimalt sätt. Det handlar om att veta vad som är viktigt. Vad behöver tittaren veta och varför. Och hur levererar jag denna information på smartast sätt.

Mårten utvecklar:

– När man skriver treatment för en pitch måste man verkligen skärskåda sina egna tankar och motivera sina val genom produktionen. Det är extremt lärorikt, om inte annat så för ens egen utveckling. Det är sättet man berättar historien på som man säljer. För det är storyn som driver filmen och alla val man gör på vägen måste gynna den. Att komma till denna insikt var för mig ganska viktigt. Detta istället för som man i början stångade sig blodig huruvida huvudpersonens tröja skulle vara blå eller röd. Vad gör det för skillnad för tittaren? Även om blå är sjukt mycket snyggare än röd, oftast.

Hur anpassar man sin story utifrån olika format?
– De olika formaten är en game changer för oss filmskapare då det innebär både begränsningar och möjligheter. Vi måste helt enkelt hitta utrymme att uttrycka oss på nya sätt, vilket jag tror är utvecklande.

Mårten Lindsjö tar upp sociala medier som ett exempel där det krävs en aktiv handling för att sätta på ljudet på många filmer vilket leder utvecklingen att filmerna även ska fungera utan.

– Ofta innebär detta att man använder text, men är det den intressantaste lösningen? Kvadratformatet är populärt hos medieköparna då den ger mer yta för pengarna och det innebär också anpassning från vår sida. Man får jobba under andra förutsättningar, såsom tajtare utsnitt och mindre information per bild. Det innebär samtidigt att vi kan rikta tittarens uppmärksamhet mot mer koncentrerade ytor. Även vertikala filmer blir mer och mer populärt av samma anledning. Detta är ganska spännande då man får jobba i höjdled snarare än horisontellt i sina utsnitt. Vad som är en bra utveckling är att medieköparna börjar lära sig att adaptionen från traditionella 16:9 sällan blir bra och beställer istället rena 1:1 eller vertikala produktioner. Andra begrepp som Youtubes Trueview innebär att man måste anpassa historieberättandet och vända på dramaturgin för att nå önskad effekt. Detta påverkar naturligtvis sättet vi måste jobba och berätta på.

Hur tänker du dramaturgiskt i ditt historieberättande?
– Det beror helt och hållet på vem avsändaren och mottagaren är, såväl som format och längd. Jag älskar utmaningen i att berätta små kärnfulla historier som har alla akter inbakade inom ett trettiosekunders spann. Det är utmaningen men också den detalj som gör det kittlande. Vi reklamfilmsregissörer har inte alltid lyxen att jobba med byggande av karaktärer eller onödig disposition. Historien bestämmer dramaturgin. Men att leka med dramaturgin och vrida och vända på saker kan ge spännande effekter. Att göra detta är betydligt mindre omständligt än att göra detsamma med låt säga ett långfilmsmanus, där skeendena är så avsevärt längre. Jag utgår oftast från vad som är mest rimligt och justerar efter tycke och smak. Och om sanningen ska fram kan mycket ske i klippningen, man har oftast tid att leka runt lite.

Enligt Mårten ska storytellern inte säga att en viss känsla skapar mer genomslag än någon annan.

– Det finns renare känslor och det finns de mer komplexa. Till de renare och tydligare hör glädje och sorg, men det är betydligt svårare att få någon att gråta av glädje eller få en klump i magen. I grunden handlar det om känslor och reaktioner. Kommer tittaren att känna nånting, egentligen nånting alls, då har man kommit en bra bit på vägen. Jag som kommersiell regissör har ofta väldigt kort tid på mig att ta tittaren från den plats där de emotionellt är nu, till dit jag vill att dom ska landa. Men återigen, detta är utmaningen. Jag tycker att Ikeas ’där livet händer’-serie är ett utmärkt exempel på svinfet storytelling som jobbar med mer komplexa känslor och igenkänning utan att bli klyschigt.

Hur anser du att området storytelling utvecklas?
– Det sägs att det endast finns sju grundhistorier och att allt som görs egentligen bara är variationer av dessa. Ändå kan man gå med bultande hjärta ur en biosalong eller med tårarna rinnande ner för kinderna slå igen boken efter sista sidan av en roman. Varför? För det handlar om så mycket mer än bara historien i sig. Det finns så många nyanser i historieberättande. Det handlar för mig lika mycket om vad du berättar som hur. Och hur du berättar påverkas av de medel du har att berätta med. Blair Witch Project var banbrytande på sin tid, i brist på budget lyckades dom ändå skapa nånting helt nytt och banbrytande ur ett storytelling-perspektiv. Ny teknik kommer utveckla berättandet och inte bara med hårdvara. Alla kids har högpresterande redigeringsprogram i sina datorer, ge det några år så kommer vi se en helt ny våg med unga storytellers. Det kommer påverka något enormt. Jag menar, det finns en anledning till att Brasilien är bättre än Sverige på fotboll.

Vilka affärsmöjligheter finns det med storytelling?
– Alla behöver rörligt. Efterfrågan på film är enorm samtidigt som budgeterna per produktion går ner. Det är helt enkelt mer yta som behöver fyllas med innehåll än nånsin tidigare och film är och har alltid varit prioriterat om du vill skapa intresse. Förr var det en lyxvara när någon kostade på sig en reklamfilm. Nu är det snarare obligatoriskt. Utmaningen är att hålla kvalitén. Konsumenterna och publiken har orimligt kort ’attention span’ och detta är också något vi måste hantera i vår bransch. Om vi inte skapar innehåll som engagerar tittaren har vi misslyckats. Rätt och slätt. Har en film som ingen ser någonsin gjorts? Företagen i sin tur är i behov att bygga emotionella band mellan sina kunder och sitt varumärke och där är film oslagbart.

Vilken är din favoritstory?
– Min mamma köpte med sig Miss Saigon på kassettband från en resa i London tidigt nittiotal. Jag lyssnade sönder de där banden men hade en exakt bild över hur alla scener utspelade sig. När jag många år senare såg den på West End var det till stor besvikelse eftersom min bild var något annat än vad det faktiskt var. Fortfarande en grymt bra och gripande historia dock.

MÅRTEN LINDSJÖS FEM SNABBA TIPS EN BRA STORY
– Historien i sig själv. Ju bättre historia du berättar desto mindre är risken att misslyckas berätta den.

– Ifrågasätt. Vad vill jag berätta med den här historien och för vem?

– Tänk fritt. Vrid och vänd på beståndsdelarna, är det här verkligen det bästa sättet att berätta historien.

– Försök att inte upprepa dig, utmana dig hela tiden med nya idéer.

– Ha kul. På riktigt, jobb som du har kul med blir alltid bättre.

oskar

rahlenoskar@gmail.com

Dela inlägg

Kopiera länk