VECKANS STORYTELLER. David Batra är en av Sveriges största komiker. Utöver sin roll som ståuppkomiker, syns han i tv och i film. Han driver en egen podd och har även skrivit flera böcker. För Beaconomist delar han med sig av sitt eget historieberättande och hur processen ser ut.
Hur gör du när du skapar en story?
– Mycket går ut på att jag samlar idéer i min mobil. Sedan när det är dags för själva storyn att skapas, sätter jag mig ner och tittar på idéerna. När jag spelar in min podcast varje vecka, då får jag öppna den här idébanken som innehåller både lite anteckningar och länkar och försöka strukturera det till en story.
Den här ”idébanken”, hur ser den ut?
– Den är väldigt ostrukturerad, dels för att jag inte har något smart system och dels tror jag att det kan finnas en poäng i det, som ungefär när man är flera stycken och spånar idéer, att det blir ganska vilt och att man därefter matar ner väldigt breda saker. Om man har för stora system runt det här, är risken att man börjar begränsa sig i historieutvecklandet och det vill man ju absolut inte. I det här stadiet vill man bara samla allt möjligt som kan bli något.
Vad kännetecknar storytelling?
– Det är ju ett modeord som jag egentligen kan tycka är tramsigt. Men om man i stället ska tänka på vad som kännetecknar en bra historia, då märker jag att det intressantaste är alltid när det är något väldigt ärligt och personligt. Så det ärliga och personliga slår ut allt. Det är viktigt att gräva där man står, våga vara ärlig och våga vara allvarlig.
David Batra berättar att han själv hade svårt att våga öppna sig på det sättet tidigare i karriären
– När det gäller mitt yrke som ståuppkomiker har jag märkt att jag under de första åren inte vågade vara så ärlig och personlig som krävs för att det ska vara bra. När jag själv tittar eller lyssnar på det, så tycker jag inte att det är särskilt bra, utan det har kommit med åren, det modet.
Hur har du lärt dig att bli en historieberättare?
– Om man får leka hobbypsykolog så har jag nog fått ganska mycket uppmärksamhet. Jag har en brorsa som är nio år äldre, så jag var ju nästan som ett ensambarn när jag började berätta historier. Man hör ju ibland att ensambarn får väldigt mycket uppmärksamhet och att de får komma till tals vilket gör att de kanske väljer yrken där de får vara kreativa och uttrycka sig. Så det är väl en förklaring. Att jag växte upp och fick träna på det, utan att en lillasyster eller lillebror kom och kastade en kloss på mig när jag skulle berätta min historia. Jag fick berätta den och fick uppmärksamhet från vuxna människor.
När du skriver en historia, vad är det första du tänker på?
– Jag jobbar nästan bara med humor och jag försöker tänka på fokuset, vad tycker jag själv är roligt med det här? Är det här roligt överhuvudtaget?
Hur tänker du dramaturgiskt i ditt historieberättande?
– Det kanske viktigaste av allt är att få folk att förstå väldigt fort att ”det här är jag och det här tänker jag berätta”. Det låter ju ganska tråkigt att det ska behöva vara så men jag tänker att de gånger man själv missat det här, eller när jag sett andra som missat det här, då blir det inte bra.
Påverkas detta av du som ståuppkomiker, till skillnad från exempelvis författare, mycket snabbare måste etablera en premiss och skapa effekt?
– Ja, det tror jag att det gör och att det blir ännu viktigare. Om man inte känner sig trygg med att man begriper, då skrattar man inte. Man måste känna att man förstår vad det är till hundra procent, om man inte gör det, då skrattar man ju inte. Så tydlighet är väldigt viktigt som ståuppkomiker.
Var hämtar du din inspiration?
– Det är väl egentligen vad man gör och i vilket stadium i livet man befinner sig. När jag började med stand up var jag i tjugoårsåldern och bodde i någon liten etta. Då såg jag ner på komiker som skämtade om att ha barn och liknande. Men helt plötsligt får man barn själv och då får nästan tvinga sig själv att se till att inte alla skämten handlar om barn. Så det handlar egentligen om var man befinner sig i livet.
Kan du nämna tre bra storytellers?
– En som man inte sett så mycket på sistone men som är en fantastisk storyteller är Lukas Moodysson som har gjort de bästa svenska filmerna som går att göras, just på grund av att han är otrolig på att berätta historier med film.
– Martin Kellerman som använder serier som ett helt annat uttryck är också helt otrolig på att just berätta storys och han har just det här att han gräver där han står, utifrån egna faser i livet.
– Jag tycker att Filip och Fredrik är väldigt bra på att hitta något litet skit som de varit med om i vardagen. Sen har de gjort sin podcast i åratal, en timme i veckan och baserat den på saker de varit med om, sett eller läst under veckan och lyckas göra det till intressanta historier.
Finns det någon story som du intresserar dig för just nu?
– Jag har sett klart de två första säsongerna av tv-serien Bloodline på Netflix. Det var en jättebra story som intresserade mig.
Dela inlägg
Rolf van den Brink
DO JOBB
Almega Tjänsteföretagen söker en strategisk och engagerad förbundsdirektör som vill leda och utveckla vårt arbete för att stärka tjänstesektorn. Vi samlar en mångfald av branscher...