VECKANS UX. Det svenska klockvarumärkt Carl Edmond lanserades i september förra året och varumärket har nu släppt sin första kampanj vars innehåll brottas med identitet, produktplacering, content och budskap, anser Beaconomists Alex Mörén.
Carl Edmond tar hjälp av byrån Borg & Lundell och varumärkesambassadören Joel Kinnaman och bygger ett reklamkoncept där Kinnaman ska förkroppsliga varumärket genom karaktären Carl Edmond som ”lever livet fullt ut och inte efter normer”.
Manus kring karaktären påminner om skämten kring Chuck Norris som cirkulerat i vad som känns som decennier i sociala medier. I reklamfilmen är Carl Edmond en ryktesomspunnen legend, idoliserad för sina absurda bedrifter. Han har aldrig ätit en smörgås han aldrig gjort själv, han har ”kickflippat” en delfin och grundat ett barnhem i Nepal motsvarande ett femstjärnigt hotell. Det är karikatyriska drag av en ganska ocharmig individ som saknar substans vilket reflekterar själva innehållet.
Någonstans gömt i reklamfilmen bör det finnas en tydlig varumärkeskoppling och den är svår att tyda. Klockvarumärket Carl Edmond vill bygga upp en förkroppsligad identitet som målgruppen ska kunna sträva efter. Den kopplingen är svag, men kopplingen till whiskydrickandet känns tydligare och om något så tycks det vara whiskyglasets betydelse i processen att leva utan normer som spelar in. Filmen drar det så långt att det enklast kan jämföras med den satiriska Suntory Time-scenen med Bill Murray i Sofia Coppolas Lost In Translation där Bill Murray spelar en deprimerad åldrad skådespelare som åker till Japan för att spela in en whiskyreklam. Carl Edmond-karaktären är karikatyren av detta, men utan självinsikten.
Utifrån reklamfilmen tycks målgruppen vara tydlig. Filmen riktar sig till unga killar som söker lyx, det mytomspunna i det nyrika, överflödet, allt det som kommer gratis, utan prestation, förtjänat utifrån tron på den egna solipsistiska förmågan. I det fallet är den mycket skicklige Snabba Cash-skådespelaren Joel Kinnaman en utmärkt ambassadör eftersom att det möjligtvis inte finns en coolare person i världen än just han för dessa människor. Men för de som inte relaterar till den livsstilen ”Carl Edmond” lever i reklamfilmen, finns det inte mycket att hämta, allra minst inspiration och det begränsar möjligheterna att locka nya kunder för klockvarumärket.
En av de största trenderna på SXSW i år var content-kampanjer i minidokumentärformat. Jag finner mig själv ofta hylla de kampanjer som anammat formatet och saknar det i reklamkampanjer som endast lämnar ett intetsägande intryck.
För klockvarumärken finns enorma möjligheter att omfamna konceptet. Ta digitala klockmagasinet Hodinkee som ett exempel. Med sin Youtubekanal gör de reportage i rörlig bild med kändisar som får gå igenom sina lyxiga klocksamlingar och berätta storyn bakom varje armbandsur. Filmerna får miljontals visningar och inspirerar till fler klick, mer content, informationssökning och framförallt inspiration. Det är kändis-fascination till viss del, men den är åtminstone äkta.
Att spela på det ödmjukt mänskliga (en storytelling-trend på SXSW), snarare än det självmedvetet poserande identitetskrisandet öppnar för reflektion och det individuella. Att det sedan sker i ett större format med mer content och underhållning för tittarna är ytterligare en bonus.
Carl Edmond gör med reklamfilmen misstaget att försöka förmå målgruppen att efterlikna den ocharmiga imagen med en klocka som knappt syns till i reklamfilmen. Det är innehåll som saknar substans och det enda som faktiskt finns kvar är en mycket stark varumärkesambassadör i Joel Kinnaman som reduceras till något mycket mindre.
Dela inlägg
Rolf van den Brink
DO JOBB
Almega Tjänsteföretagen söker en strategisk och engagerad förbundsdirektör som vill leda och utveckla vårt arbete för att stärka tjänstesektorn. Vi samlar en mångfald av branscher...