Elin Nilsson funderar denna vecka på hur politiken tar till sig tech och vad det kan leda till.
När man tänker på hur teknikutvecklingen framöver kommer att radikalt förändra spelplanen inom olika branscher så är kanske inte politiken det första som dyker upp för ens inre. Eftersom den form av demokrati som vi har idag är så pass djupt rotad i oss. Vi ser helt enkelt på vårt nuvarande styrelseskick som den sanna sanningen. Det gör att vi har svårt att föreställa oss hur systemet skulle kunna vändas upp och ned.
Men även om demokratin lever vidare i den mening att det är folket som väljer sina politiska representanter så lär formerna för hur dessa sedan styr landet, och även för vilka som kan väljas, förändras drastiskt. Med anledning av robotiseringen, och hur våra referenspunkter förflyttas i takt med den.
Om vi börjar med att titta på hur AI och AR har blivit en del av valkampanjerna, ett verktyg politiska partier använder för att maximera antal potentiella röster, så har det rört på sig en hel del under de senaste åren.
Våren 2014 kandiderade the early tech bird Narendra Modi till att bli Indiens premiärminister. En valrörelse på den nivån är helt ofattbart hektisk, med minutschema och fullt med människor som drar i en från alla håll. Alla kandidater i en sådan position önskar att de hade kunnat vara på flera platser samtidigt. Det löste Narendra Modi genom att skapa ett hologram av sig själv. På så sätt kunde han stå på scen och tala vid ett dussintal olika politiska möten på samma gång. Väljarna döpte om honom till Magic Modi, och röstade fram honom som premiärminister.
Och sedan har fler tagit efter. Under förra årets val i Malaysia satsade partiet Barisan Nasional stort på augmented reality (AR) i vad som beskrevs som revolutionerande för hur valkampanjer kommer att bedrivas framöver. De gjorde samtliga kandidater till hologram, där väljarna kunde ta del av meddelanden från de lokala företrädarna i det egna hemområdet via en app. Partiledaren Najib Tun Razak dök upp som hologram runt om i hela landet, med intentionen att väljarna alltid skulle känna att han var nära.
Men det har aldrig talats så mycket om robotar i samband med valkampanj som det gjorde (och fortfarande gör) i och med USA:s presidentval 2016. Det sägs att det var tack vare robotarna som Donald Trump vann. Och det kommer inte att vara sista gången AI och AR spelar en central roll i valsammanhang. Just nu vässas så kallade propaganda-chatbotar, med samma teknik som skapade Google-succén Alexa, för att bara nämna ett exempel på den nya tidens valrörelse. Det kommer att hända grejer, minst sagt.
Jag tror dock inte att utvecklingen stannar vid den politiska kampanjen. Den kommer även att röra sig in i det politiska beslutsrummet.
Det är drygt 70 år sedan Winston Churchill myntade det mycket välkända uttrycket:
”Det har sagts att demokrati är den sämsta styrelseformen som har prövats, bortsett från alla de övriga formerna som prövats genom tiderna.”
Men tänk om det finns en annan form av styrelseskick, som ännu inte prövats – men som inom en tämligen snar kommer att vara fullt möjligt att implementera då vi redan har verktygen för det. Tänk om framtidens styrelseskick är robotkrati.
Kanske är det så, att i framtiden kommer robotarna inte bara att vara mer involverade i den politiska kampanjen, utan också kunna bli valda till politiska församlingar.
Det kan te sig som en häpnadsväckande tanke. Men att det skulle komma ta 129 dagar och tre talmansrundor att bilda en regering efter det senaste valet var även det något som slog oss med häpnad. När teknikens premisser blir alltmer obegränsade och möjligheterna att systematisera viktiga processer som tidigare skötts av människor ständigt växer – så är jag övertygad om att en transformering av demokratin som vi känner den idag kommer att vara på agendan inom de närmsta 20 åren. Jag tror att det kommer byggas en ny struktur, där människor och robotar regerar tillsammans.
För varje regeringskris, för varje Decemberöverenskommelse och Januariavtal som sluts, för varje gång partierna glider längre ifrån sina egentliga politiska positioner – så kommer väljarnas tålamod att minska. Samtidigt som vi lever i en tid då den nya tekniken ständigt gör att vi mer och mer vänjer in oss i ett system av snabba intelligenta lösningar. Det för med sig att vårt tålamod med gnissel i maskineriet minskar ytterligare. Vi kommer i allt högre grad förutsätta att processer flyter på i den takt som bestämts. Liksom vi i allt högre grad kommer vilja att problemlösning görs med datoriserade verktyg. På så sätt kan vi säkra att de allra bästa alternativen utifrån önskade parametrar blir utsållade från de tusentals potentiella alternativ som finns att välja bland.
Väljarna vill ha politiker som de kan lita på. Politiker som är pålitliga på så sätt att de besitter en djup kunskap om sina respektive ansvarsområden och som har förmågan att hålla huvudet kallt vid krissituationer. Och som alltid håller sig till sanningen, en politiker som ljuger är inte direkt något som brukar gå hem hos väljarna. Detta kommer inte att vara några problem för robotpolitikerna att leverera.
Väljarna vill också ha politiker som de upplever kan relatera till dem. De vill helt enkelt att beslutsfattarna ska sätta sig in i hur så kallat vanligt folk har det. Det gör de politiker som är mänskliga bäst.
Jag tror som sagt inte att robotar kommer ta över det politiska beslutsfattandet. De kommer – precis som i så många andra forum – att verka tillsammans med människor. Ett sätt som det skulle kunna se ut på är att det är människor inom partierna som beslutar om vilken riktning de ska ta och som målar upp sin vision för hur samhället ska se ut. Det är också människor, med hjälp av robotar, som kommunicerar dessa idéer och samtalar med väljarna i valrörelser. De delarna är ju väldigt lika hur vi har det idag. Den stora skillnaden blir att när rösterna är räknade och mandaten fastställts så är det inte människor som kommer sitta på stolarna under mandatperioden – det är robotar. Vars uppgift är att göra verklighet av de politiska program som deras respektive parti har tagit fram.
De politiska partierna går alltså till val med varsitt AI, istället istället för mänskliga kandidater, som väljarna kan rösta på.
Det är så klart inte så enkelt som att bara slänga ut politikerna och slänga in robotarna. Men att det finns en delar av det som styrs från riksdagshuset och regeringskansliet som skulle nå en potentiellt väldigt stor förbättring om de redan idag började automatiseras för att kunna skötas av datorer är det ingen tvekan om. Det finns en del mänskliga faktorer inom politiken som inte direkt gör saker smidigare för medborgarna. Så som spelet kring att förhala beslut om förslag som motståndaren lagt fram, spelet kring mediabilden av det egna partiet och spelet kring de interna valprocesserna. Saker som var betydligt enklare att köpa att man fick på köpet under den tid då det fanns två huvudmotståndare med en tydlig politisk skiljelinje. Väljarna visste var politikerna stod och vad de fick när de röstade. Nu är det inte fullt så enkelt längre. Och tålamodet med diverse sidospår kommer fortsätta att sjunka. No room for käbbel in a high tech society.
Resan mot den robotiserade politiken har faktiskt redan börjat. Förra året kandiderade en robot vid namn Michihito Matsuda till att bli Tokyos borgmästare.
Och kanske är det just i Winston Churchills eget hemland som man blir först ut med att rita om kartan för hur ett helt nytt styrelseskick kan se ut, genom att ge plats för robotar på stolarna i parlamentet. Storbritannien är nämligen det land som snabbast ökar i andel jobb som utförs genom artificiell intelligens.
Elin Nilsson
Dela inlägg
Rolf van den Brink
DO JOBB
Inga lediga jobbannonser.