”Vi har inget att vinna på enighet över blockgränsen om energin”

Den europeiska skuldkrisen används allt oftare som argument för att slippa ta hänsyn till klimatet och miljön. Med stigande förvåning hör jag allt fler hävda att finans- och skuldkriserna går före klimatkrisen; först konkurrenskraft, sedan hållbart samhälle. Än värre är att denna uppfattning också breder ut sig bland mina europeiska kolleger. Vid energiministerrådet i Bryssel nyligen nämnde viktiga länder som Tyskland, Frankrike och Storbritannien inte klimatkrisen över huvud taget.

 

Men kunskap saknas inte. Nyligen presenterade International Energy Agency (IEA) sin årsrapport, som är en väldigt dyster läsning. Bland mycket annat förutspår de att de senaste tio årens snabbt ökande energikonsumtion kommer att fortsätta i samma takt.

 

Trots att FN:s klimatpanel redan för 15 år sedan pekade ut de fossila bränslena som huvudorsaken till klimatkrisen så fortsätter vi, mot bättre vetande, att förbränna fossila bränslen som aldrig förr. 2035 väntas tre fjärdedelar av den globala energiförsörjningen komma från fossila bränslen. Intecknar vi utrymmet i samma takt som nu måste all ny energiinfrastruktur och alla nya kraftverk vara helt koldioxidneutrala från 2017 för att klara klimatmålen.

 

Men det kan inte handla om antingen eller. Hanterar vi inte klimatkrisen nu kommer den långsiktigt att påverka vår gemensamma ekonomi mer än vad dagens finans- och skuldkriser gjort. Satsar vi inte i dag för att nå tvågradersmålet så kommer chansen att nå det gå förlorad. Och då måste alla ansträngningar därefter handla om anpassning till effekterna: kollapsade ekosystem, hungersnöd och flyktingströmmar. Och det till en högre kostnad än nu.

 

Vi har inte råd att ta fel. Klimatkrisen är vår tids största utmaning, och energipolitiken nyckeln för att möta den. För mig som energiminister är Alliansens energi- och klimatöverenskommelse den självklara utgångspunkten i det arbetet. Den rymmer svaren på hur Sverige kan vara ett globalt föredöme i klimatarbetet, samtidigt som vi stärker vår egen konkurrenskraft.

 

Inom mina ansvarsområden – energi, it och miljöteknik – ligger framtidens möjligheter. Här kommer de nya företagen, jobben och miljardärerna att växa fram. För att göra det möjligt har jag tre målsättningar:

 

För det första: Sverige ska fullfölja energiomställningen. De senaste vintrarna har visat hur sårbara vi är när vi är beroende av kärnkraft och vattenkraft, och ett fåtal stora produktionsanläggningar, för vår elförsörjning. Tack vare energiöverenskommelsen byggs nu det förnybara tredje benet ut i snabb takt, vilket ökar försörjningstryggheten och gör det lättare att nå klimatmålen.

 

Våra viktigaste instrument för att styra dit är koldioxidskatten och elcertifikat­systemet. De straffar det fossila och ändliga och främjar det förnybara och hållbara. Tack vare dem har vindkraften växt från 1 TWh 2006 till över 5 TWh det senaste året, eller lika mycket el som den svenska stålindustrin förbrukar under ett år. Samtidigt växer nu biobränslena starkt. Och steg för steg ställer vi också om transportsystemet.

 

Energiöverenskommelsen innebär också tydliga spelregler för kärnkraften. Eftersom den står för en så stor andel av vår elproduktion kommer den att vara viktig under överskådlig tid framöver. Men vad som ska komma när den nått sin livslängd är inte en fråga för politiska beslut. Däremot finns nu tydliga villkor för vad som gäller för eventuell nyproduktion: nya reaktorer får endast byggas för att ersätta gamla, det blir inga direkta eller indirekta statliga subventioner och kärnkraften måste i ökad utsträckning bära sina egna försäkringskostnader. Frågan om en sådan investering kommer bli verklighet är ett beslut för marknadens aktörer att både fatta och finansiera, utifrån tydliga spelregler och strikta säkerhetskrav.

 

När energiöverenskommelsen slöts sträckte Alliansen ut en hand för att förankra den långsiktiga politiken över blockgränsen. Tyvärr var intresset litet från s, mp och v. Det vi nu hör, när några efterfrågar en sådan blocköverskridande enighet, är i själva verket väldigt spridda röster, som vill väldigt olika med energipolitiken. Sverige och svensk energimarknad har inget att vinna på att den nyvunna långsiktigheten, och de stabila spelreglerna, rivs upp och ersätts med ny osäkerhet om vad som ska gälla framöver.

 

För det andra: Den enskilde konsumentens ställning på energimarknaden måste stärkas. Störningar i elförsörjningen kombinerat med kalla vintrar har skapat problem och grävt djupa hål i många människors fickor. Därtill kommer en elräkning som är svår att förstå. Bådadera måste åtgärdas.

 

Från årsskiftet infördes därför en förhandsreglering av elnätsavgifterna, som på förhand reglerar nätägarnas rätt att ta ut avgifter, så att kunderna får stabila, förutsägbara priser.

 

Redan i år siktar jag också på att kunna återkomma med förslag om timvis mätning av el, där man kan se sin elförbrukning timma för timma och själv påverka sin förbrukning och kostnad.

 

Nettodebitering är en ytterligare åtgärd vi arbetar med, där den konsument som satt solceller på sitt tak, eller ett litet vindkraftverk på sin tomt, får tillgodoräkna sig värdet av den egna elproduktionen och bara betala mellanskillnaden mellan egen produktion och konsumtion.

 

Regeringen arbetar även med att förverkliga en nordisk slutkundsmarknad för el, med målet en kontakt, en samlad faktura. Med en gemensam marknad ökar också försörjningstryggheten. Sverige är inte och kan inte vara någon isolerad ö i energisammanhang.

 

För det tredje: Sveriges höga klimatambitioner ska ge nya exportmöjligheter och jobb. Vi gör inte energi- och klimatomställningen för att tjäna pengar, men vi ska nyttja fördelarna av att vara ett föregångsland.

 

Uppgiften är att sprida svenska landvinningar så att kapital för investeringar i miljöteknik landar i svenska företag. Redan i dag omsätter miljötekniksektorn cirka 120 miljarder kronor och sysselsätter drygt 40 000 personer i Sverige. Men det kan bli mycket mer.

 

Därför satsar regeringen stort på energiforskning och gryende tekniker som sår frön till morgondagens exportsuccéer, inte minst genom till exempel satsningar på pilotanläggningar för biodrivmedel och vågkraftsparker. För att hjälpa nya produkter att finna sin marknad satsas 400 miljoner kronor i en särskild miljöteknikstrategi, som stöttar företag och innovatörer i alla steg, från provrör till produktlansering.

 

I det globala arbetet med att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle kan Sverige spela en nyckelroll som föregångsland. Vi kan visa hur en energiomställning kan möta klimatkrisens utmaningar och samtidigt bidra till ekonomisk tillväxt.

 

Anna-Karin Hatt, it- och energiminister (c)