Den politiska eliten vet var de har varandra. Det vill säga politiker känner till vilka sympatier politiska reportrar har. Flera undersökningar visar att även nyhetsrapporteringen har blivit politiserad och att den Bonnierägda pressen, Dagens Nyheter och Expressen, favoriserade Alliansen inför valet 2010.

Några exempel på det hemliga spelet som pågår mellan politiska reportrar och politiker. Moderaterna visste att Lars Adaktusson hade borgerliga sympatier trots att han jobbade på SVTs flaggskepp Agenda. Per Unckel som då 2003 var Moderaternas partisekreterare ville rekrytera “opartiske” Lars Adaktusson som politisk chefredaktör för Svenska Dagbladet.

 

Lars Adaktusson skriver själv i sina memoarer att ett parti ville ha honom som partisekreterare. Eftersom Lars Adaktusson är även aktuell i striden om partiledarposten för Kristdemokraterna så är det inte så svårt att gissa vilket parti han berättade om.

Märkligt nog anser inte redaktionerna för Fokus, Metro, Axess eller Radio1 att Lars Adaktusson är olämplig som krönikör eller programledare.

 

KG Bergström, under långa tider politiks kommentator på SVT, har i sin ungdom varit aktiv moderat.

 

Erik Fichtelius, hård förespråkare av konsekvensneutralitet i nyhetsrapporteringen, var bundis i ett antal år med statsministern Göran Persson. Göran Persson använde sig av Fichtelius som budbärare utan att SVTs tittare visste om det.

 

Politikerna vet vilka journalister de ska använda sig av . När statsministern Fredrik Reinfeldt vill säga något så ringer pressfolket till Niklas Svensson på Expressen.

 

Fallet Marcus Birro skiljer sig på en avgörande punkt. Publiken fick veta att killen hade velat bli partiledare och att han därmed var han sina politiska preferenser.

Så vad skulle problemet med Marcus Birro kunna vara?

 Som programledare måste han låta alla komma till tals. Och är det inte mer spännande att diskutera med någon vi vet var vi har?