"Vi befinner oss mitt i Davosveckan, arrangerad av organisationen World Economic Forum (WEF).
Det här är den enda vecka varje år som den lilla alpstaden Davos, Schweiz, har alla hotell uppbokade och man ser Al Gore köpa en sojakorv bredvid Bill Gates som pratar ivrigt med Pharrell Williams. De vantklädda händerna gestikulerar vilt och rökmolnen ur munnarna gör deras ansikten otydliga.
Denna vecka är även Stefan Löfven, Anna Kinberg Batra och Carl Bildt på plats. Dagarna är fullbokade för de 2 500 deltagarna som antingen befinner sig på något av de hundratals seminarium, vid runda-bordssamtal eller i diskussionsgrupper som äger rum. Eller så lyssnar de på talare om mänskliga rättigheter, världsekonomi, kultur, konst, politik, teknologi, robotar, digitalism, världssvält, genus, religion och mycket mer.
Eller så lyssnar de på en symfoniorkester, sånt finns där också. Temat i år är: Det nya globala sammanhanget.
Efter att ha producerat flertalet poddar åt WEF under et halvårs tid, både med rapporteringar utanför Davos och nu med fokus på det som händer under denna supervecka, har jag insett att denna internationella version av Almedalsveckan är välbevakad av media runt om i världen. Det är ju här och nu alla de stora beslutsfattare, företag, banker och organisationer träffas och pratar om hur världen ska bli en bättre plats för oss alla.
Så, hur kommer det sig att det är så svårt att hitta en svensk bevakning när Almedalen mer eller mindre omskrivs 24 timmar om dygnet varje sommar vecka 27? Det senaste vi hörde om WEF var väl att Anders Borg blev anställd.
Frågan är extra aktuell i och med att WEF nu blir mer transparent. Aldrig tidigare har de jobbat så mycket med livesändningar, bloggar, konstanta uppdateringar på diverse sociala mediekanaler och nytt för i år – även podcast med genomgångar av vad som har sagts varje dag.
Vad är det som gör rosémingel på Gotland mer intressant än champagnemingel i Davos? Varför är Almedalen fint och Davos fult? Kan det vara den svenska präktigheten som spökar igen? Kan det vara så att vi sätter okejstämpeln på det svenska (Almedalen är så demokratiskt och öppet och en fantastisk mötesplats för alla som är intresserade av samhällsfrågor) men misstänkliggör det utländska (Davos är bara en old-boys-club där gubbar i slips fattar beslut i slutna rum, långt från medborgare och demokratiska institutioner)?
Är det för långt borta från vår bubbla av listor med söta kattungar, diettips och artiklar om snökaos? Jag efterlyser mer WEF-rapportering av medier i Sverige. Fokusera utanför sfären av våra egna politiker, pr-konsulter och journalister. Låt det svenska folket ta del av ett internationellt evenemang där personerna bakom den Coca Cola du drack till lunch eller den bensin du tankade bilen med i morse, förklarar vad de vill göra för att planeten jorden ska bli bättre, roligare och framförallt: rättvisare."
Gabriella Lahti är anställd på Greenhill Relations och producerar podcasts bland annat åt World Economic Forum.
