Vänsterpartiet hade stora ambitioner inför riksdagsvalet, partiledaren Nooshi Dadgostar skulle lyftas fram som en landsfader, LO-väljarna erövras, en plats i en rödgrön regering skulle säkras. Men i stället tappade Vänsterpartiet från 8,0 till 6,7 procent.

Idag, 6 december 2022, presenterar partiet en omfattande valanalys, som ger flera förklaringar till att det tänkta resultatet uteblev:

* ”Trots försök att motverka taktikröstning på MP genom att de sista veckorna före valet sätta ett motbudskap – att den bästa taktikrösten är en röst på Vänsterpartiet – ansåg en stor del av Vänsterpartiets väljare att det var viktigare att rädda kvar Miljöpartiet i riksdagen och säkra en rödgrön majoritet.

* Valrörelsen handlade inte om det som VÄnstpartiet hade hoppat på utan om ”säkerhetspolitik och allmän oro”, till följd av kriget i Ukraina och ” i stor utsträckning om högerns frågor och frågor som män prioriterar”. En slutsats som Vänsterpartiet drar är att partiet inte ”ensamt förmår att vända debatten”.

* ”Medias dagordning överensstämde inte med Vänsterpartiets prioriteringar”.

* En ”destruktiv” interndebatt om klimatpolitiken gjorde det svårt att nå ut med partiets klimatpolitiska förslag.

* Utspelet om en färdplan ”bort från marknadsskolan och privatiseringsexperiment” sänktes av att V-ledamöter samma dag lyfte fram den kurdiska organisationen PKK, något som ”ledde till att fokuset på marknadsskolan föll bort och att partiföreträdare under hela valrörelsen fick svara på frågor om PKK”.

* Centerpartiet var ”ett sänke för de rödgröna partierna”  i ”synnerhet” för att partiet ”så kategoriskt genom valrörelsen avfärdade Vänsterpartiet som en del av det potentiella regeringsunderlaget med samma rätt till inflytande som övriga partier” och ”Socialdemokraterna gjorde inget för att motverka denna bild”.

Dock kommer motgångarna inte helt som en överraskning för partistyrelsen:

”De hot mot en framgångsrik valrörelse som partistyrelsen pekade ut i sin valstrategi; taktikröstarna, debattförutsättningarna och vänsterpartister själva, genom destruktiva interndebatter, kom tyvärr samtliga att infrias”.

Vänsterpartiets valanalys föreslår flera skarpa åtgärder:

* Ett ”långvarigt fokus på enskilda sakfrågor”, som  vinster i välfärden, marknadshyror eller pensioner” och som även andra rörelser, organisationer eller partier lyfter. Samtal med progressiva rörelser och organisationer om en gemensam dagordning ska föras. Kontaktytor måste ökas med ”rörelser, organisationer och nyckelpersoner i hela landet”.

* Inbrytningar ”i vissa miljonprogram är viktiga att försvara” och en ”tydlig strategi” behöver utvecklas.

  • Partistyrelsen behöver ta fram strategier ”för att tydligare” nå unga och arbetare. Vänsterpartiet behöver börja organisera studenter.
  • Partistyrelsen ”bör vidta nödvändiga åtgärder för att reducera risken för att kommande valrörelser ska karakteriseras av interna destruktiva konflikter”.
  • Kommunikationen, särskilt för sociala medier, ”behöver förstärkas och utvecklas”.
  • Partiet ska vara aktivt och bemannat också under sommaren i valår.
  • Inga röster ska tas för givna, tidigare väljare behöver vinnas på nytt, ”då det i denna valrörelse visade sig svårare att göra inbrytningar i nya väljargrupper än vi hade hoppats på”.