(sd)
Sverigedemokraternas valvaka – en bullfest på landet på 70-talet. Vilket var underligt med tanke på att lokalen låg i en festvåning i en källare i Stockholm, så långt det går att komma från folkets park/hus. Okonstlade människor utan åthävor som pratar tyst med varandra vid bord med vita dukar. De äldre med en kaffekopp i handen.  Unga män med illasittande kostymer med sina ännu yngre beundrande flickvänner. Inga kindpussar. Pastoralt, inte kontinentalt. Som om tiden stått stilla. Sverigedemokraterna kanske är en tidsmaskin med backväxeln fastsvetsad.

(m)
Moderaterna val av lokal hade det uppenbara syftet att provocera LO. Clarion Sign är det nybyggda överdesignade hotellkomplexet som ligger några hundra meter från LO-borgen på Norra bantorget. Budskapet är tydligt. Under nästa mandatperiod kan svensk fackföreningsrörelse räkna med hårdare tag från Moderaterna. Clarion ägs också av norrmannen Petter Stordalen vilket kanske illustrerar att Moderaterna tycker att näringslivet ska verka fritt och gränslöst.
Moderaterna är uppenbart stigmatiserade på Mona Sahlin. Paret Adelsohn sitter i hotellsoffan som om de var hemma kommenterar allt som Mona säger. Det märks ord. De buas.
Moderaterna är ett arbetareparti. Tjänstearbetarnas och företagarnas parti. Människor som springer i spåret och har Iphone och strama mörka kläder. Folkliga festglada men lite olyckliga storstadsbor som har kopplat upp sig mot storetablissemanget och lärt sig uttala Gustaf Douglas på rätt sätt. Ja, han är på valvakan, kanske för att pejla in om investeringarna används till de rätta sakerna. Hur ska det här bli alla arbetares parti tänker jag. Är det ens ambitionen? Och är det så här Sverigedemokraternas valvaka ser ut om 20 år när de lärt sig maneren och fått etablissemanget med sig som en svans efter Ian Wachtmeister?

(s)
Det är uppenbart hur det är tänkt. Tekniska museet ska visa hur socialdemokraterna har verkat för tillväxt och innovation genom tiderna. I stället skapas känslan att det är dags för partiets politik att hamna på hyllan. Socialdemokraterna gillar innovation. Som museets flipperspel och pumptermosarna med kaffe. De köar snällt efter maten med brickor i händerna. De har underhållning på scenerna. Musiker med gitarrer. Människorna har liksom rundare former än i alla fall moderaterna. De är liksom akademiker och nog intelligenta. De enda med arbetaruniform som syns är museets personal i tidstupiska kläder. Det här är stora delar av den svenska själen som den sett ut sedan början på 1900-talet. Det är ett stort bygge att blicka tillbaka på.