Många har uppfattningen att begreppen ”friskolor” och ”glädjebetyg” är synonyma. Detta är problematiskt av flera skäl. För det första är det långt ifrån alla friskolor som tilldelar glädjebetyg. För det andra ger denna förenkling av problemet intrycket av att kommunala skolor aldrig tillämpar glädjebetyg – vilket inte är sant. Om vi tar Umeå kommun som exempel visar korrelationen mellan betyg och resultat i nationella proven snarare en omvänd bild. Under vårterminen 2023 kan man bland annat se att eleverna i de kommunala skolorna oftare hamnat på ett högre betyg än vad de presterat på nationella proven. Det förekommer skillnader i korrelationen, med upp till 75,6 procent högre betyg i Svenska 3.

Enligt studier tenderar stora friskolekoncerner i högre grad att ge överbetyg, något som är ganska marginellt i jämförelse med andra skolor eftersom glädjebetygen är ett utbrett problem. Det här formar allmänhetens bild om samtliga friskolor – trots att inte alla följer detta mönster. Forskning visar också att sambandet mellan betyg och resultat från nationella prov varierar kraftigt mellan olika skolor. Trots att var fjärde gymnasieelev går på en friskola, och att det finns många fler aktörer än de stora koncernerna som ofta lyfts fram, får de positiva exemplen på friskolor som bidrar till förbättrade skolresultat genom ökad konkurrens nästan ingen uppmärksamhet i debatten.

Skulle problemet lösas om vi tog bort friskolor i Sverige?

Som tidigare nämnt är det långt ifrån alla friskolor som sätter glädjebetyg, och de friskolor som sätter överbetyg är inte heller ensamma om det. Att avveckla friskolor är därför ingen lösning på problemet så länge vi fortfarande har ett skolvalssystem.

Debatten kring friskolor har pågått länge med lite framsteg, en möjlig anledning till detta är ett felriktat fokus. För att bli av med problemet måste vi lösa det från grunden, vilket bland annat innebär förbättrade kunskapskriterier och bättre rutiner för att säkerställa att de följs. Ska vi ha nationella prov om det inte uppfyller sitt syfte?

Betygsättning är väldigt orättvist i Sverige, någonting som är problematiskt på grund av den stora roll den spelar i urvalsprocessen. Att elever tilldelas högre betyg än vad de förtjänar utgör ett allvarligt problem, då det kan leda till att de antas till vidare studier som de sedan inte lyckas slutföra. Detta är inte bara orättvist mot den enskilda individen, utan även mot de elever som inte kom in men faktiskt skulle ha klarat utbildningen.

Skolverket betonar att nationella proven är viktiga för att säkerställa en rättvis betygssättning och för att jämföra skolor på nationell nivå. Förespråkarna av proven belyser ofta deras roll när det kommer till att motverka glädjebetyg, och som verktyg för att kontrollera och jämföra skolor.

Statistiken för de enskilda skolorna offentliggörs idag via Skolverkets databas, om man vill ha en jämförelse måste man dock sammanställa informationen själv. Ansvaret har hamnat på den enskilda individen för att få ett helhetsperspektiv – och vissa delar av statistiken är till och med svår att hitta.

Vi behöver bättre kontrollfunktioner för att bli av med betygsinflationen och glädjebetygen på samtliga skolor i Sverige. Idag rättar flera skolor sina egna nationella prov. Ett förslag för att öka trovärdigheten i resultaten är att etablera en oberoende kontrollenhet som ansvarar för att rätta samtliga prov. Denna enhet skulle rätta helt anonyma prov – där varken namn, skolans identitet eller kön avslöjas. Först efter att alla prov har rättats skulle information om skola och kön kunna offentliggöras. Det är viktigt att poängtera att samtliga skolor är unika, och att påståenden om glädjebetyg inte är en generell sanning. Utan tillförlitliga kontroller, stickprov från Skolverket eller offentlig statistik blir det dock svårt att motbevisa. Det svenska elever i alla tider tyckt varit mest viktigt i skolan, är att de får rättvisa betyg.

Jag är fullt medveten om att debatten kring friskolor sträcker sig längre än glädjebetyg och att ämnen som vinster och urval av elever också måste få en lösning. Med det sagt ser vi de stora problemen, och för att inte skriva en för lång text har jag valt att fokusera på betygen i den här debattartikeln.

Anders Nordlander, rektor på Minervaskolan i Umeå