Det fanns en tid när det var hyfsat coolt att vara generalist, alltså en person som kopplar samman olika ämnesområden till nya kunskaper och insikter. Det var rentav ett yrke.

Inte längre så. I dag är vi specialister. Flumma fram mellan olika ämnen på universitet är inte okej. Det gäller att ta ut en spikrak kurs och borra sig fram mot hägrande karriärguld. Vi behöver allt oftare vara allt mer nischade för att klara våra jobb och konkurrensen om att få dem.

Vi kan också vara nischade just because we could.  Vi kan välja bort allt och alla vi inte vill ta del av och borra näsorna allt djupare ned i våra smarta telefoner och läsplattor med material från våra expertområden. Vi kan välja bort människor som inte passar oss perfekt.

Om ordet generalist faller från, används ett annat desto mer. Ordet silo. Då inte i ursprungsbetydelsen, en lagringsplats för spannmål, utan i betydelsen av ett avgränsat kunskapsområde. Riv alla silos eller kom upp ur era silos, kan det heta. Det finns till och med en söktjänst som heter Silobreaker. Den framväxande nya innebörden av ordet är inte positiv, den signalerar intellektuella gated communitys.
 

förra veckan kom uppgifter om tillståndet landet slag i slag
* Svensk vård tappar i ranking, nu sämst i Norden.
* Sverige 3e minst korrupt i världen.
* Svenska tillgångar i utlandet är värda 630 miljarder kronor mer än våra utlandsskulder för privat och offentlig sektor sammantaget.
* Sverige rasar i skolundersökningen Pisa.
* Sverige har som land aldrig varit så förmöget som just nu.
* Mellan 1999 och 2009 ökade resurserna till grundskolan i kommunerna med runt 15 procent. Sverige lägger 6,3 procent av BNP på utbildning, mot OECD-snittet på 5,7 procent.

Uppgifterna presenterades med medial pompa och ståt.

uppgifterna väckte samtidigt frågor som

* Om resurserna till skolan ökar, varför fortsätter raset i rankingen?
* Skatterna har sänkts och Sverige är mer förmöget än någonsin, hur kan det gå ihop?
* Hur kan Sverige med sin dåligt presterande vård och skola, ha så låg grad av korruption?

Som vanligt hamnade uppgifterna i respektive silo. Inom varje silo ägde sedan diskussioner rum. Men medborgare som ville förstå hur de olika uppgifterna hängde samman, fick göra jobbet själva.

Silosystemet underbyggs av den regeringskonstellation vi har med autonoma ministrar från fyra olika partier. Ministrarna värnar sina territorier och låter andras vara. Den enda generalisten i sammanhanget skulle vara finansminister Anders Borg som låter finanspolitiken vina genom alla departement.

Kanske anpassar sig de politiska reportrarna efter denna världsordning och rapporterar område för område. Arbetsmarknadspolitik, näringslivspolitik eller energipolitik diskuteras ofta var för sig och som de inte var relaterade till varandra eller andra områden. Redaktioner som ser möjligheter har potential. Som när Agenda i söndags, med hjälp av statsvetaren Henric Oscarsson i all enkelhet kopplade samman svenskars inställning skattesänkningar med förväntningarna de har på välfärden. När områden kopplas samman öppnas nya frågefält och skapas ny debattmateria.

Specialiserade reportrar inom politikområdena blir allt ovanligare. Det innebär att djupet kan bli en bristvara. Utan djup kan det bli svårare att skapa gränsöverskridande sammanhang, bredd. Är medierna allt för anorektiska? Knappast. De stora dagstidningarna, TT och Ekot har väl tilltagna politiska redaktioner. Om de skapar vare sig djup eller bredd, vad gör de i så fall? Jagar det dagliga politiska spelet?

När medierna jagar makthavarna i vardera silo, positionerar sig undersökningsbranschen i samma riktning. Novus och Ipsos slåss om vem som ska få den mest inflytelserika undersökningen över vilka frågor väljarna tycker är viktigast. Väljarna ombeds ranka sina viktigaste frågor och får sedan tycka till om vilka partier som har bäst politik i frågorna. Av en händelse går varje fråga att koppla till en silo och en minister, skolan, jobben, ekonomin, äldreomsorgen, invandringen, miljön och så vidare. Det blir bra media. Jan Björklund får förklara varför Folkpartiet tappar sin huvudfråga. Glad bild på Magdalena Andersson, ledsen och arg Anders Borg, när Socialdemokraterna vinner mark inom Sveriges ekonomi. Undersökningarna cementerar ytterligare silosystemet.

* Sannolikt fördummade debatter och snävtänkande makthavare.
* Sannolikt en underskattning av väljarnas förmåga att se helheter av det politiska etablissemanget (redaktioner, politiker och analytiker).
* Sannolikt gynnar silosystemet även partier som lever på att driva en gångbar huvudfråga.

Rolf van den Brink, ansvarig utgivare, Dagens Opinion