Det italienska valet har beskrivits som en rysare. Medan mittenvänsterkoalitionen, ledd av vänsterledaren Pier Luigi Bersani, nätt och jämnt vunnit en majoritet i parlamentets underhus har inget av blocken lyckats få en majoritet i överhuset, senaten. Detta har skapat ett besvärligt läge och en stabil regering ser inte ut att kunna bildas.
De stora vinnarna i valet är egentligen populister som Beppe Grillo vars parti Femstjärnerörelsen kammade hem 25 procent av rösterna.
– Det är verkligen populisternas val det här. Tidigare har det varit Berlusconi som fångat upp missnöjet och de populistiska strömningarna, men i och med att han förlorade det anseende han haft på grund av sina affärer och oförmåga mot slutet att styra landet, har dessa röster gått inte i första hand till de etablerade partierna utan istället till bland andra Femstjärnerörelsen, som samtidigt lyckats mycket väl bland unga människor som drabbats hårt av krisen, slår SSUs ordförande Gabriel Wikström fast.
Han var själv på plats i Italien för att studera valet. Han berättar om en bred frustration i landet bland särskilt de unga och ett ökat missnöje som skapat grogrund för populistiska rörelser som Beppe Grillos.
Om partierna inte lyckas skapa en bredare koalition i senaten kommer de tvingas att utlysa nyval.
– Alla verkar ganska eniga om att det är en ohållbar situation. Man ska hålla ögonen öppna på vad som händer, hur Pier Luigi Bersani, som är den som framstått som den mest anständiga politiker, kommer agera. Kommer han försöka utmana Beppe Grillo om ungdomsrösterna och vässa sin politik? Då får man nog en spännande val. Annars finns det stor risk att populisterna fortsätter gå fram på bekostnad av de mer seriösa partierna, säger Gabriel Wikström.
Vad kan svenska partier lära sig av valet?
– Är man i politiken för att man vill bedriva seriös politik är det viktigt att vara väldigt lyhörd för de strömningar som finns hos folket. Man måste också vara modig och kunna formulera politiska alternativ.
Gabriel Wikström säger vidare att samma tendenser finns i andra europeiska länder, där partierna snarare än att utmana varandra och lägga skarpa politiska förslag istället rör sig mer mot mitten av rädsla att förlora väljare.
– I Italien ser vi nu priset för en sådan strategi med framväxten av populistiska rörelser.