”Spinndoktorerna kan inte förvandla Stefan Löfven till Obama”

Det är något amerikanskt över socialdemokraternas sätt att ha en mänsklig backdrop på scen. En sorts kör av människor som ska vara fond åt partiledaren. Det är meningen att ge snygga mediebilder, men på plats känns det som partiledaren vänder ryggen mot sina trognaste.  

 

Stefan Löfven inledde årets sista Almedalstal med Mandela. Briljant, för många är hans beundrare och stolt är Socialdemokratins historia gentemot apartheid. Mandela vinner inga svenska val, men får publiken att lyssna. Stefan Löfven var överlag den partiledaren som var längst från Visby i sitt tal. Han pratade om Syrien, han talade om omänskliga förhållanden i textilfabriker som gör våra billiga kläder. Han pratade om internationell solidaritet som det var ganska länge sedan Almedalspubliken hört.

 

Talet var fyllt av snygga formuleringar av typen ”egoismens enfald, solidaritets styrka”, ”det är inte statistiken som ska förändras det är politiken” och ”attackera inte arbetslösa, attackera arbetslösheten”. Snyggt, men Stefan Löfven är inte tillräckligt bra talare för att alltid klara av att leverera snygga punchlines med den kraft formuleringskonsten krävt. Så går det när andra, mer skickliga, skriver ens tal.

 

Talet innehöll inga politiska nyheter, men väl en glöd som startar valrörelsekänslan. Han satsar på skolan, han vill motarbeta ungdomsarbetslösheten och förskolans grupper ska minskas med fem elever. Mest krut lades på arbetslösheten. Han upprepade löftet att Sverige ska ha lägst arbetslöshet 2020 i EU.

 

Det är retoriskt snyggare att använda sig själv som Stefan Löfven gör än att människor man mött under resor i landet som statsminister Fredrik Reinfeldt. Stefan Löfven har gjort den klassresa han vill att andra ska kunna göra och använder det skickligt. Han pratar om arbetargrabben som kanske är ett enda riksdagsval från statsministerposten. Det är effektfullt och det gör att publiken inte bryr sig om att Stefan Löfven inte är den talare vi är vana att se från Socialdemokratin. Att han inte riktigt växer in i den amerikanska scenen där de trognaste ler och applåderar i bakgrunden. För han är ingen Obama, hur gärna än spinndoktorerna i Socialdemokraterna skulle vilja.

 

Det är inte särskilt enkelt att avsluta Almedalsveckan – de flesta Almedarlingar har åkt hem och man måste locka ”vanliga turister” till talet för att Almedalen inte ska se tom ut. Men när man är statsministerkandidat är detta enklare än vad Annie Lööf och Centerpartiet kommer att ha det nästa år. Det var däremot oerhört snyggt att ha en förstagångsväljare som ”förband”. Dessutom hälsade Stefan Löfven på publikens äldste socialdemokrat som han lovade att höll honom aktuell i pensionspolitiken. Han klarade att symbolisera varje väljare, och det är retoriskt snyggt och politiskt smart.

 

Det är det bästa tal jag har hört Stefan Löfven hålla. Och eftersom också Fredrik Reinfeldt höll ett bra Almedalstal i år bådar det gott inför valrörelsen. Kanske får vi äntligen den spänst i en valrörelse som alla väljare förtjänar?

 

Stina Morian, opinions- och kommunikationsrådgivare samt delägare Promemorian AB