Henrik Jönsson har gjort något av en raketkarriär som opinionsbildare. Och det utan att ens ha haft det i åtanke. Han gjorde sin första film för Youtube så sent som 2017.

– Reepalu-utredningen (om vinster i välfärden, beställd av S-regeringen) var på tapeten. Folk diskuterade vinster mycket. Jag spelade in en film på mobilen där jag förklarade skillnaden för folk mellan aktieutdelning och vinst. Journalisterna kände säkert till det, men det kom inte fram. Det var inte min avsikt att det skulle bli något mer av det. Men filmen blev viral och på den vägen är det.

Sedan dess har Henrik Jönsson erövrat tittare efter tittare.

– Jag är överväldigad och ödmjuk över hur stor publik jag har fått, 125 000 fasta prenumeranter, 100 000 – 130 000 tittare per avsnitt och 500 000 – 1 000 000 visningar per månad på hela katalogen.

Henrik Jönsson är egentligen entreprenör och äger bland annat bolaget Divine Robot, som utvecklar simulationsmjukvara och expertsystem. Idag har Henrik Jönsson byggt ett bolag kring sin Youtube-kanal, Henrik Jönsson Media AB, som under 2022 omsatte 2,8(1,5) miljoner kronor och gjorde en vinst på 870 000 (492 000) kronor.

Hur kommer pengarna in?
– Uteslutande från bidragsgivare. Sedan gör jag föreläsningar. Men majoriteten kommer från helt frivilligt folk som gillar min produkt. Det räcker för att hålla mig i gång och till att avlöna en kille som hjälper till med produktionerna. Jag plockar inte ut speciellt mycket pengar från annat håll.

Sedan 2018 har Henrik Jönsson producerat ett avsnitt varje lördag året om och utan avbrott.

Vad vill du åstadkomma?
– Jag vill komplettera debatten med perspektiv från en entreprenör och från ett liberalt håll av den klassiska österrikiska skolan, jag kallar mig själv libertarian, även om jag egentligen ogillar ordet.

Vad ligger bakom publikframgången?
– Det är en kombination av faktorer. Dels tror jag att det är så enkelt att jag har en viss fallenhet för kommunikation och att jag kan identifiera på vilka nivåer man kan nå, för samman och aktivera olika människor, säger Henrik Jönsson och utvecklar:

– En habil dag kan jag vara en hyfsad pedagog. Med mina erfarenheter från mina företag har jag blivit ganska duktig på att absorbera stora datamängder och syntetisera dem till användbara koncentrat.

– Jag tar aktuella händelser som språngbräda för att föra frihetsresonemang. Jag påstår inte att jag är en journalist, möjligen opinionsbildare, men mest som en entreprenör som också kommunicerar. Jag är alltid noga med att deklarera min politiska hemvist. Jag gillar inte socialism och det vet folk.

Det visuella mediet är speciellt att jobba med, tycker Henrik Jönsson.

– Det är väldigt potent. Jag skriver även ledartexter i GP. Där kan man lägga in blålänkar, men i video kan du visa källor direkt och skapa dramaturgiska element. Kommunikationen blir kraftfull.

Hur gör du för att hålla tittare i tider med allt kortare attention span?
– Jag känner inte igen mig i det. Jag har jättehög retention (snitt-tittande) på mina filmer. Det hänger samman med att det finns ett sjok med människor som vill ta till sig mer vuxet och avancerat content.

Henrik Jönsson säger samtidigt:

– Jag paketerar också filmerna i dramaturgisk form. Det får aldrig gå mer än 10 sekunder utan att det händer något, som byte av kamera eller att det kommer in grafik eller en animation. Det finns ett antal verktyg som kan användas till att hålla intresset.

Henrik Jönsson har, med Marie Söderqvist som producent, testat fyra avsnitt av talkshowen 100 procent, med gäster som statsminister Ulf Kristersson (m) och Army of Lovers som husband.  Bland annat tankesmedjan Timbro investerade pengar i projektet.

–  Vi är nöjda med mottagandet. Sammantaget har vi fått 250 000 visningar. Vi har fått positiva reaktioner från tittare och blivit kontaktade av makthavare som undrar om de kan får vara med. Vi upplever att vi har lärt oss att klara en full broadcast-produktion. Så vi tänker fortsätta med projektet.

Duon vill nu fortsätta och helst göra 12-16 avsnitt per säsong. Kruxet är att pengarna nu är slut.

–  Nästa steg är att säkra upp en starkare finansiering, helst för två hela säsonger av programmet.

Var ska ni hitta pengar?
 – Jag kommer att vända mig till de som tittar och se om det finns donationsvilja där. Jag kommer också att prata med några av de som finansierade projektet. Det är bra att ha finansieringen uppsäkrad, eftersom gräsrotsfinansiering är oförutsägbar.

Nästa arena som Henrik Jönsson vill erövra är kultursfären. Henrik Jönsson har dragit igång musikalen Frihet på liv och död – En självbiografisk marknadsliberal musikal. Musikalen spelas på flera teatrar i landet. Biljetterna kostar 525 kronor.  Henrik Jönsson tycks nöjd med premiären på Scala i Stockholm.

–  Det var magiskt. Fantastiskt roligt för mig som inte är en scenperson och en mer van vid digital kommunikation. Jag betraktar det som ett entreprenöriellt experiment i kommunikation. Jag försökte ta min kapacitet och klä viktiga budskap i en engagerande paketering till scenen. Jag tycker att vi lyckades få folk att känna något.

Henrik Jönsson talar om att han vill föra in joie de vivre (ungefär livsglädje) i ett annars bistert debattklimat.

–  I grund och botten försöker jag praktisera vad jag predikar. Om jag vill vara med och påverka konstruktivt behöver jag en bredare palett och större verktygslåda. Kommunikationen från vänster är mer emotionellt slagkraftig än högerns som kan uppfattas som känslokall, sifferbaserad och kamrermässig. Borgerligheten har i stort sett lämnat walk over inom kulturen, känslornas område.  Man låter den andra planhalvan äga det spektret och därmed sätta diskursfältet för vilka frågor som går att lyfta.

Vad får du för mottagande när du kliver in i kulturvärlden?
– Det är superintressant. Jag har en ensemble som kommer från en annan värld än min. Men de tycker att det är askul att det händer något annat, lite weird och experimentellt med lite edge. Vi fick nej från ett gäng skådisar som inte tyckte om att vi skojade med Miljöpartiet. Men på det hela taget har folk snarare jobbat lite billigare för att det är kul. De kanske också har känt sig kvävda av kulturbubblan de lever i.

Hur har din opinionsbildning förändrats efter regeringsskiftet?
– Den är i stort sett likadan som innan. I min mening är det fortfarande samma stora problem som ansätter samhället. Ur mitt perspektiv har vi två parallella sfärer, en med eskalerande brottslighet och korruption och en annan med fallande krona och svag ekonomi. På det kan man lägga en massa dumdristiga politiska beslut som att avvecklas kärnkraften. Jag är inte partist och lojalist. Så sent som i dag (tisdag 24 oktober 2023) var jag ute och kritiserade sittande regering för att den ser ut att höja energiskatten.

Har du några förebilder?
– Jag gillar ju gamla figurer som Lennart Hyland (programledare på SVT/SR 1945-1980) som lyckades både vara rolig och skapa saker. Han fick svenska folket att känna något, som när han bad alla svenskar släcka ljuset för att minska elkonsumtionen eller när Per Oscarsson (skådespelare) klädde av sig.

Henrik Jönsson fyller på:

–  Generellt, om jag ska vara krass, är jag verkligen inte imponerad av verkshöjden i den svenska journalistiken. Att jag har kunnat växa så mycket beror på att journalisterna inte har mött publikens frågor. Konstrastbilden har saknats. Socialdemokraterna och DN tycker samma sak och ägnar sig åt att fostra folket tillsammans i stället för att DN är nagel i ögat på makten. Det är en konstig ordning när det finns en så stor samstämmighet mellan medierna och den politiska makten.

Någon som är duktig på opinionsbildning?
– Det finns ganska många. Jag tycker mycket om Mattias Svensson (ledarskribent) och Peter Wennblad (ledarskribent) på SvD. Grabbarna på Kvartal gör ett bra jobb och verkar ha fått ihop sin ekonomi på ett snyggt sätt.