Jag har först svårt att sätta fingern på det. Varför känns Agendas partiledardebatt fel?
 

Det fattas något. Som om någon inte var där. Det är när de andra hemma i tv-soffan, tämligen vanligt folk, suckar över alla siffrorna som flyger dem över huvudet, och mig också för den delen, det är då jag inser vad som fattas.

Där står de uppradade i ett slutet rum, partiledarna och programledarna Anna Hedenmo och Mats Knutson.. Programledarduon gör förstås ett dugligt jobb. Berör de viktiga områdena, ställer de förväntade frågorna och öppnar lite oväntat frågan om invandring på vid gavel. Partiledarna svarar och bjuder på lite kontrollerade skärmytslingar och bjuder på lite mer info, om bortre gränsen på sjukförsäkringen och vinster i välfärden. Men det saknas något.
 

Väljarna.
 

I en tid då de flesta är vana att kommunicera på sina villkor i valfria kanaler, känns det märkligt att se de mäktiga partiledarna och programledarna tillsammans idka politiskt finlir som en elit där inte vanligt folk hör hemma. Inte så att det nödvändigtvis skulle varit folk i studion eller att tittarna hade behövt koppla upp sig till eventet via sociala medier, men programledarna tar aldrig tittarnas perspektiv, ser inte till att det som sägs är begripligt, ställer inte de tydliga och skarpa frågor som hade kunnat ge förklarande besked, ber inte om förtydliganden eller exemplifieringar, har nästan ingen relevant statistik att visa upp, verkar inte ha gjort någon vidare research. Kort sagt glömmer bort vem som är deras uppdragare, det licensbetalande folket.

Det är som om kompisklubben från sommarens Almedalen har sin höstkickoff. Det går alldeles utmärkt för sig. Men varför visa myset för publiken?
 

Det är inte public service. Det är political service. SVT ger politikerna en arena på politikernas villkor.  Ställer knappt några följdfrågor eller följer upp lösa trådar. Ställer inga tuffa ja-nej-frågor. Det är höviskt och högtidligt, ceremoniellt som riksdagens öppnande.

Det är nog inte av förakt för tittarna. Det är så här deras samtal ser ut. Det angår inte tittarna.
 

Låt någon annan göra jobbet nästa gång. Det finns massor av duktiga journalister som ännu inte gått med i den politiska finklubben. Kanske skulle nya programledare kunna engagera lite fler än de närmast twittrande politiknördarna.