Organisationen är bemannad med knappt två tjänster, berättar Mohammed Amin Kharraki. Han rapporterar om ständig och hård motvind.

– Det är ett stort tryck på oss. Om det händer något globalt, kommer det rakt hit. Det innebär att vi här får hantera internationella frågor när pressen hör av sig.

Inte de bästa förutsättningarna att driva ett aktivt opinionsarbete. Opinionsbildandet blir av nödvändighet långsiktigt.

– Vi fortsätter delta i debatten. Även om vi bara får 50 av alla som är emot oss att tycka något annat, är det värt det. Vi jobbar också internt och utbildar våra egna så att de kan bli en del i samhället och på så sätt blir de en del av opinionsvändningen.

Även om inte Mohammed Amin Kharraki har fått in några inlägg på DN Debatt, har Sveriges unga muslimer inga problem med att få media.

– Tyvärr blir det i förutbestämda situationer. Vi sitter i en konstig sits redan innan och hamnar lätt i försvarsläge. Vi har egentligen inte lyckats vända opinionen någonstans, inte ens i länder som USA och Kanada där det finns stor andel högutbildade muslimer. Det har tagit flera 100 år att jobba fram bilden av oss, så det kommer att ta tid att vända.

Det politiska läget förändrades när Sverigedemokraterna kom in i riksdagen.

– Vi har förstått att deras tid är inne. Det är därför vi jobbar med frågor om islamofobi , burkor och stereotyper.

Sverigedemokraternas framgångar har ökat pressen på muslimerna, anser Mohammed Amin.

– Vi ser det ganska tydligt. Vi har fått en stark bevakning, inte bara av antimuslimska bloggare utan även av ledarskribenter som har ganska hårda åsikter.

Vilka är värst tycker du?

– Vi har problem med Per Gudmundson på Svenska Dagbladet. Anna Dahlberg på Expressen, hon skriver inte alltid under sina artiklar. Så är det Dilsa Demirbag-Sten som får stort utrymme.

Och bloggare?

– Politiskt inkorrekt och Islamofoben.

Det mediala trycket påverkar organisationen.

– Jag har inte brytt mig så mycket tidigare. Men det börjar bli problematiskt. Våra ungdomar blir tillsagda av sina lärare att de inte ska lyssna på oss. Den diskussionen kommer från bloggarna som har tagit över. Sedan hänger de etablerade medierna på. En person på Dagens Nyheter lade saker i min mun jag aldrig sagt. Medierna verkar inte ha tid att bedöma om informationen stämmer.

Bloggarna och medierna kan sätta terminologin i diskussionen, anser Mohammed Amin Kharrak, och ger några exempel:

– Orden extremist och islamist används mycket om oss.

Men varför startar ni inte egna bloggar?

– Vi försöker själva komma i gång med att skriva och det finns en del starka bloggare.

Hur är ni kopplade partipolitiskt?

– Vi brukar kopplas till Miljöpartiet på grund av Memeth Kaplan (riksdagsman) som tidigare jobbat med Sveriges muslimska råd Men vi har medlemmar som är aktiva i alla partier, utom Folkpartiet där det är lite dåligt. Nyamko Sabunis tid som integrationsminister och burkadebatten har ju inte skapat en känsla av välkomnande.

Mohammed Amin Kharraki, studerar statsvetenskap, men har inte bestämt sig om han ska jobba partipolitiskt.

– Miljöpartiet drar lite, men jag vet inte. 
 
Dock är Mohammed Amin Kharraki tydlig med att han inte vill kopplas till något parti.

– Jag har avsiktligen valt att inte vara medlem i något parti, säger han.