”Nio råd till Framtidskommissionen – innan den blir ett samhällsproblem i sig”

En framtidskommission borde ges möjlighet att identifiera framtida utmaningar och lösningar för Sverige. Samtidigt är den av regeringen utsedda Framtidskommissionen i sig en potentiell samhällsutmaning. Förutom ett fåtal initiativ som kommuniceras på kommissionens webbplats, framgår det inte hur den planerar att systematiskt skapa förutsättningar för en öppen dialog. En dialog där många olika röster kommer till tals på jämlika villkor.

Kommissionen har redan mötts av kritik från Seher Yilmaz och Felix König, LSU (”Unga görs till åskådare när framtiden diskuteras”, Svenska Dagbladet, 18 nov 2011) och från Bo Ekman, Tällberg Foundation (”Obegripligt att regeringen inte lärt sig av historien”, Dagens Nyheter, 30 dec 2011). Kritiken har i huvudsak berört kommissionens sammansättning och arbetsmetod.

I våra roller som samhällsentreprenörer arbetar vi dagligen med att utveckla nya metoder för att skapa förutsättningar att inkludera fler i de politiska beslutsprocesserna.

Vi ställer oss följande frågor:

* Är det viktigt att alla är med i samhällsdebatten?

* Är det viktigt att alla är med i samhällsdebatten på jämlika villkor?

* Varför är det viktigt?

* Är det ens möjligt?

* Vad kan vi göra för att möjliggöra detta?

Nuvarande regering har röstats fram i ett val där 84,6 procent av Sveriges röstberättigade befolkning deltog. En hög andel förvisso. Valdeltagandet skiljer sig samtidigt väsentligt åt mellan olika valdistrikt, från 42,9 procent i Spånga/Rinkeby till 95,6 procent i Bromma/Södra Ängby. Andelen röstande är lägre bland unga, ensamstående, lågutbildade, arbetslösa och utrikes födda medan den är högre bland medelålders, sammanboende, högutbildade och sysselsatta.

Samtidigt som valdeltagandet har ökat de senaste två valen har andelen av befolkningen som är medlemmar i politiska partier minskat från 15 procent1985 till 4,5 procent 2012. Den möjlighet till input från en bred representation av befolkningen som partierna tidigare haft inom den egna organisationen finns inte längre.

Statistiken visar tydligt att vi behöver omdefiniera det politiska samtalet och det politiska handlandet om vi vill att alla ska vara med i samhällsdebatten på lika villkor. Detta är inte bara en fråga om demokrati, utan också om innovation. Vi kan inte lösa problem genom att tänka på samma sätt som när problemen uppstod. Vi kan inte driva politik med förlegade politiska verktyg. Vi behöver nya tankemodeller och metoder.

På Framtidskommissionens webbplats står att läsa: ”För att kunna möta framtidens samhällsutmaningar är det centralt att både utmaningarna i sig själva och det som leder fram till dessa identifieras och analyseras. Det är också viktigt att samhällsutmaningarna diskuteras i en bred dialog där många olika röster kan komma till tals.”

Att alla kommer till tals på jämlika villkor i samhällsdebatten verkar således vara en politisk fråga av vikt.

Varför ska olika röster komma till tals? En relevant fråga att ställa då det partipolitiska medlemsantalet sjunker, representationen knappt når utanför Stockholm och begreppet ”medborgardialog” står mången upp i halsen.

Vårt svar på den frågan är att brett förankrade beslut ger beslutskraft och hållbara resultat. Beslut med kraft att realiseras, resultat som håller i längden och en hållbar tillväxt, på såväl lokal som nationell nivå.

När vi försätter och stigmatiserar människor i ofrivilligt utanförskap stagnerar samhällsutvecklingen. Framtidskommissionen skriver på sin hemsida kring framtida utmaningar: ”Vad krävs för att öka delaktigheten i samhället och hur kan vi bättre ta vara på kompetensen hos alla som bor i vårt land?”
Provocerande – som om det är en fråga för framtiden. Som om inte denna kommission är och kommer bli till ännu ett bevis för hur det inte fungerar. Det kan knappast vara en ”miss” att Sveriges regering satt samman en projektgrupp som på intet sätt representerar Sveriges befolkning. Att systematiskt exkludera är också en arbetsmetod. 

Vi tror att den viktigaste frågan att ställa sig är om det ens är möjligt att inkludera alla i samhällsdebatten. För om utgångspunkten är att det inte är möjligt kommer våra försök att följa i samma spår. Då riskerar vi att kategorisera människor som politiska, antipolitiska eller apolitiska, där de politiska blir till talespersoner för en hel befolkning.

Vi hävdar att engagemang återfinns i alla delar av befolkningen. Det centrala i frågan om ett samhälles utveckling är dess förmåga att skapa förutsättningar för delaktighet och tillvaratagande av kompetens redan i samtalen om metod. För att metod påverkar sakinnehållet. För att metod bestämmer vem som kommer till tals och under vilka former. För att metod därmed påverkar resultatet. I Framtidskommissionens fall: de framtida utmaningar som identifieras och de lösningar som tas fram.

Vi är övertygade om att det finns stora möjligheter att med projekt likt Framtidskommissionen skapa ett inkluderande förhållningssätt till samhällsutvecklingen som sträcker sig även utanför den politiska sfären. Med anledning av detta vill vi ge nio råd till kommissionens fyra ministrar, dess nio inbjudna ledamöter och inte minst till dess kansli. Råd som tagits fram av tjugo samhällsförändrare som representerar tjugo individuella perspektiv. Råd som i sig öppnar upp för samtal om hur initiativ likt kommissionens arbete systematiskt och löpande kan tillvarata ytterligare perspektiv.

Vi vill inbjuda till ett fortgående öppet samtal om metoder för demokrati och innovation för en positiv samhällsutveckling. Vem har rätten att definiera vår samtid och framtid? Hur samtalar vi om samtiden och framtiden? Framtidskommissionen är ett ypperligt tillfälle att börja leva som vi lär. Vi utmanar dess ledamöter att våga göra upp med gamla tankemodeller och metoder. Att våga finna nya vägar in i framtiden.

 

* Ange en tydlig avsiktsförklaring för ert arbete och agera transparent.

* Välkomna ett antal skuggkommissioner att bidra med underlag och inspel.

* Utsätt er för yttre provokation:

* Diskuterar ni rätt frågor/diskuterar ni frågorna rätt?

* Utsätt er för interna utmaningar: Ge utrymme för en ”stafettplats”.

* Go digital. För input och output.

* Presentera olika framtidsscenarier 2020-2050.

* Utveckla en ny form för ”slutrapport” att ses som delrapport.

* Möjliggör gränsöverskridande samverkan och samarbete.

* Låt Framtidskommissionen bli en plattform för fortsatta framtidsfrågor.

 

Anna Edwall, Frankel & Friends
Barakat B. Ghebrehawariat, Forix – Förorternas Riksdag
Fredrik Söderhielm, Steget Före – Forum för Förebyggande
Maria Karlsson, Framtidsboxen