– Nej, det är klart att man inte kan köpa lagstiftning. Vad de i bästa fall kan göra är att få träffa någon politiker och i sådana fall lägga fram sina argument. Det är vad de tar betalt för, säger Morgan Johansson.
 
Han kommenterar Aftonbladets stora granskning av lobbybranschen som publicerades igår och i dag.
 
Tidningen har i en rad artiklar försökt visa på svängdörren mellan politiken och lobbybranschen samt hur före detta politiker på lobbyfirmor säljer politiskt inflytande.
 
Genom att utge sig för att vara presumtiva kunder, bland annat under namnet Hans Peterson, har Aftonbladets reportrar kontaktat sju lobbyister. Av dessa var tackade endast en, Per Schlingmann, nej till uppdraget om att försöka driva igenom en lag som skulle kräva certifikat för att driva asylboenden.
 
Enligt tidningen har flertalet varit positiva. Till exempel begärde Christine Jönsson, tidigare moderat riksdagsledamot, 50 000 kronor för att, som hon beskriver det: ”Tydliggöra frågeställningen, vad den innehåller, genom motion och utskottsbearbetning möjliggöra en utredning inför kommande lagförslag och fortsatt behandling”. Som Dagens Opinion tidigare berättat fick Aftonbladet även till ett möte med förra försvarsministern Sten Tolgfors, numera på Rud Pedersen.
 
Men enligt Morgan Johansson är en lagändring inte så lätt att få till som lobbyisterna försöker få det att verka som. Snarare överdriver byråerna sin egen förmåga.
 
– Lobbyorganisationerna vill gärna framställa sig som mer mäktiga än vad de i själva verket är. Det är ju en del av deras affärsidé, att de har ett stort inflytande, säger han.
 
Vidare berättar Morgan Johansson att en lagändring dessutom aldrig kan ske förrän efter en utredning har gjorts och sedan ärendet beretts och remissinstanserna, både organisationer och myndigheter, sagt sitt. Därefter är det riksdagens tur att rösta.
 
– Det tar ju åratal att förändra något, säger han.
 
Detta är något som även Aftonbladets politiska kommentator Lena Mellin tar upp i en krönika i Aftonbladet, där hon skriver: ”Luddighet lurar människor och jag skulle vilja säga att Hans Peterson är på väg att bli ordentligt dragen vid näsan om han tror att det är en ny lag han ska få. Det är osannolikt och tar dessutom så lång tid att han kanske inte ens längre driver asylboenden när lagförslaget mot förmodan skulle antas av riksdagen”.
 
På frågan om han själv kontaktas av lobbyister svarar Morgan Johansson att ”det händer då och då”.
 
– Man får ju förfrågningar om att träffa folk. Jag själv brukar inte göra det så mycket, men det är klart att det händer att man springer på folk i till exempel Almedalen. Man kan liksom inte undgå att träffa dem och då pratar man naturligtvis och hör vad de har att säga.
 
Brukar de vara öppna med vilka de jobbar för?
– Ja, när man blir kontaktad av ett sådant företag så berättar de ju vem de jobbar för och i vilket ärende. Men man ska alltid vara skeptisk.
 
Den senaste byrån som han minns som kontaktade honom var just Rud Pedersen.
 
– Då handlade det om Subutexfrågan, där företaget som säljer Subutex ville förklara för mig varför de hade dragit in på läkemedlet. Och det fick de göra. Men det fanns inga önskemål om någon lagändring eller något, säger Morgan Johansson.
 
Aftonbladets granskning väcker också åter liv i frågan om det behövs ett lobbyregister. Morgan Johansson säger sig inte ha något emot det, men ser dock inget behov av ett sådant register.
 
– Jag vet att det har varit uppe i riksdagen alldeles nyligen. Det är en regel som finns i många andra länder. Men om det verkligen har en större betydelse, det tror jag inte faktiskt. Det är ju ingen hemlighet när de kontaktar oss vem de företräder. Men kanske kan det vara bra för allmänheten att veta vilka som rör sig i den här sfären, säger Morgan Johansson.