”Moderaternas problem – kompromissen krackelerar”

"Moderaterna är den stora förloraren i SCBs nya mätning. Det är inte bara den största enskilda nedgången denna mätning. Under Anna Kinberg Batras ledning noterar partiet den tredje lägsta noteringen i SCBs partisympatimätningar sedan 1988. Det var bara när partiet krisade som mest efter valförlusten 2002 under Bo Lundgrens partiledarperiod som partiet hade två lägre noteringar i SCBs mätningar. Sannolikt skulle Moderaterna ha fått ännu lägre siffror om även de senaste dagarnas avgångskrav och krav på krismöten hade funnits med under mätperioden.

Dagens notering innebär att partiet närmar sig katastrof-nivåer i ett historiskt perspektiv. Moderaterna är på väg att tappa rollen som det dominerande partiet på högersidan. Under flera decennier har M tävlat om platsen som största parti men för första gången sedan 1979 är partiet tredje största parti i en SCB-mätning.
 

Med de här beskeden och den växande interna kritiken kommer det vara oerhört svårt för Anna Kinberg Batra att sitta kvar. När en ordförande i ett länsförbund och ledamot av partistyrelsen kräver partiledarens avgång tyder det på att missnöjet är utbrett och att fler avgångskrav nu kommer att följa.
 

Det finns många möjliga förklaringar till att Moderaterna under Anna Kinberg Batra har tappat så stort i väljarstöd. Främst handlar det om att partiet är en kompromiss av två vitt ideologiskt skilda väljar- och medlemskårer: de socialkonservativa och de socialliberala. När M har varit störst så har partiet lyckats plocka både grupperna från andra partier. Men under Kinberg Batras ledning har den kompromissen krackelerat ordentligt.

Moderaternas omsvängning i migrationspolitiken och öppningen för diskussioner med SD är förklaringar till att den ideologiska M-kompromissen är på väg att spricka. I och med att partiet har öppnat upp för en kraftig förändring av migrationspolitiken har Pandoras ask öppnat sig. Många liberala har gått till Centern för att svängen blev för tvär, samtidigt som många konservativa tyckt att förändringen inte varit tillräckligt stor.

Att kritiken mot Anna Kinberg Batra efter relativt kort tid på partiledarposten är så stor beror sannolikt på att hon är otydlig med vart hon vill föra partiet och landet. Det brister helt enkelt i kommunikationen samtidigt som politiken är otydlig och ryckig. Det är den bästa grogrunden för partiers väljarflykt.
 

Sverigedemokraterna är en av vinnarna i SCB-mätningen, inte minst genom den symboliskt viktiga positionen som det näst största partiet. Det beror i mångt och mycket på att migrations- och integrationspolitiken fortfarande står så högt upp på den politiska dagordningen. Sannolikt är partiets siffror dessutom underskattade eftersom det fortfarande finns en skäms-faktor att uppge SD som bästa parti, även om den faktorn minskar i takt med partiets uppgång. Det är fortfarande väldigt tydligt att SD är ett enköns- och enfrågeparti. SD domineras av – och attraherar – män och driver i princip bara en fråga: migration och integration.
 

En annan vinnare är Socialdemokraterna och statsminister Stefan Löfven som nu ligger i nivå med valresultatet. I ett historiskt perspektiv är det en låg siffra för det statsbärande partiet. Men med tanke på att regeringspartier ofta har lägre opinionsstöd – i synnerhet minoritetsregeringar – är det ett gott betyg åt statsministern.

 

En viktig förklaring till det stigande stödet för S under våren är att partiet har visat att det tar människors känsla oro och känslan av otrygghet på allvar. Särskilt hanteringen av attentatet på Drottninggatan som skördade fem liv har sannolikt bidragit till att Socialdemokraternas stöd har ökat. Det bekräftas också av en opinionsundersökning av Novus efter attentatet som visade att 6 av 10 svenskar anser att regeringen hanterade attentatet på ett bra sätt. Även Stefan Löfven har som partiledare fått ett ökat förtroende.

 

För Socialdemokraternas regeringspartner Miljöpartiet är läget djupt bekymmersamt. Med 4,5 procent i SCB för andra gången i rad bekräftas den nedåtgående trenden för partiet. Partiet har nu sitt lägsta väljarstöd på tolv år. Krisen i MP är nästan lika akut som inom Moderaterna. MP som ställde ett antal ultimatum före valet betalar ett högt pris i en minoritetsregering som ständigt behöver kompromissa.

 

Annie Lööf är den största vinnaren. Hennes förtroendesiffror som partiledare är höga och hennes parti ökar kraftigt i SCB-mätningen. Kapten Lööf har gjort Centerpartiet till en trygg hamn för liberala väljare och tar väljare framförallt från Moderaterna. C söker dock sin roll. Den tidigare rollen som Alliansens moder som Maud Olofsson försökte skapa är en svår väg eftersom allianssamarbetet efter Moderaternas utspel om SD-samarbete i princip har stängt dörren för Centern och Liberalerna. Det är inte heller säkert att uppgången behöver bli så långvarig nu när många liberala M-väljare gått till C.

För att summera. Man vet att det politiska landskapet ritas om när Liberalernas ledare talar om blocköverskridande regeringar, när Sverigedemokraterna är det största högerpartiet och när Miljöpartiet närmar sig fyraprocentsgränsen. Och vi kan vara säkra på en sak. Svensk politik är sig inte längre lik. Nästa regering kan skilja sig rejält från någon tidigare regering i Sveriges moderna politiska historia."
 

Sandro Wennberg, pr-konsult