Mattias Goldmann: Annie Lööf – lövtunnt och snart lövfällning?

 

Annie Lööf stakar sig genom ett färdigskrivet tal utan så mycket som försök till någon lustighet. Men kritiskt granskande får vi inte heller mycket av. Det stannar vid att ”det saknas reformtempo” i regeringen, men de fem punkter hon tar upp handlar alla om att det finns mer kvar att göra och mynnar ut i att centern måste bli större.

 

När Annie Lööf säger att ”Det gemensamma projektet har tappat fart” förväntar jag mig en form av självkritik. Det är ju centern som stått för de flesta egna utspel i konflikt med alliansen. Därav får vi inget, och orden ”Centerpartiet ska utvecklas till ett hållbart val” är inte tänkt att förstås som att de inte är det idag.

 

Längst applåder får Annie Lööf för ”Det är dags för centerpartiet två komma noll” (inte ”två punkt noll”), men det är bara ung-centerpartister som applåderar medan allmänheten skruvar alltmer otåligt på sig. Detta ”2,0” fylls inte heller med något innehåll – och många skulle nog mena att partiet genomgått ett par metamorfoser redan – utan Annie Lööf övergår omedelbart till att tala om en resa till Kina hon nyligen gjorde. Också ”Alliansen 2,0” behövs, och Annie Lööf föreslår ett Maud-liknande möte hemma hos sig själv om att ”hitta tillbaks till pionjärandan som partiledarna enades om hemma hos Maud”. Annie Lööf reflekterar inte över att partiledarna och ministrarna nu har allehanda fora att mötas i, till skillnad från 2004 års möte.

 

Centern lyfter inte fram något enda exempel på vad de själva åstadkommit i regeringen, och bilden av ett rätt impotent parti riskerar att förstärkas av att Annie Lööf på Almedalen hotar med att ”Inte tillåta att enskilda stormakter blockerar FN”. Hur Annie Lööf tänker sig stoppa Kinas och Rysslands agerande framgår inte, och att ta poäng i utrikespolitiken synes långt borta för centern.

 

Under dagen fick Lööf nya opinionssiffror på 3,5 %, vilket hon själv kallar för ”katastrofalt”. Hon är näranog tvingad att ta upp dem i sitt tal, men vänder det till att det handlar om en långsiktigt nedåtgående trend som inte vänt än. Snart stiger partiet i opinionen, ”den framgång som Sverige så väl behöver” enligt Annie Lööf.

 

Attackerna mot andra partier uteblir, med undantag för den pliktskyldiga efterfrågan på besked från Stefan Löfven (s). Kanske är det för att det är begränsat med sakfrågor där centern har högre trovärdighet än de man skulle kunna attackera, vilket säkert också är en förklaring till att Lööf kappt pratar klimat och miljö. Istället önskar Annie Lööf mer samverkan med miljöpartiet i migrationspolitiken och berömmer utländska socialdemokraters agerande på arbetsmarknaden. Det är en svår balansgång; centern är alliansens bästa chans att ta nya rödgröna röster men en för långt gången vandring mot mitten riskerar de moderata stödröster som skulle behövas om det vore val idag.

 

Efter 20 minuter ber hon personerna på främsta bänk att sluta applådera, för hon har ”lovat journalisterna att prata i en halvtimma”. Därefter får hon knappast några applåder alls men pratar ändå 40 minuter. Tror hon månne att detta var sista tillfället? Talet stärker i vart fall inte hennes aktier, vare sig internt eller hos allmänheten.

Mattias Goldmann, grön lobbyist