Maria Rankka mellan två jobb. Det ena, som chef över Timbro lämnar hon, ja, hon packar lådorna just nu. Det andra, jobbet som chef över Stockholms Handelskammare, dit hon ska för få fart på ett nytt maktblock. Det var verkligen inte här hon skulle vara. I alla fall inte det hon drömt om.
– Jag läste en uppsats som jag skrev i högstadiet om var jag skulle vara om 20 år. Då var planen att jag skulle vara ensamstående med hund i New York och jobba åt FN.  Men jag kom på bättre tankar. FN är ju ingen drömorganisation utan mer ett nödvändigt ont och en samarbetsorganisation även för små skurkstater.
Vad är din stora utmaning just nu?
– Vi är i sluttampen på valrörelsen som många säger har varit tråkig. Men jag håller inte med. Underhållningsvärdet har varit stort med bröstmjölkspumpar och tunnelbanebutler. Men problemet är att få samhällsdebatten att handla om huvudsakerna och inte bisakerna, de större och mer långsiktiga perspektiven. Områden som saknas i debatten är hur vi skapar konkurrenskraft och ordnar med vår kompetensförsörjning.  Sverige är bra idag. Men hur ska vi fortsätta vara det i framtiden?
Vilka frågor är viktigast för dig nu?

– Globaliseringen innebär en väldigt stor och positiv samhällsförändring. En genomgripande trend är urbaniseringen, nu när mer än hälften av världens befolkning bor i städer för första gången. Stora städer växer snabbare än små städer. 
– En annan samhällsförändring som vi inte har noterat här är att kvinnor i kunskapssamhället är på stark frammarsch.  Kvinnor i åldern 25-30 år har högre löner än sina manliga generationskompisar i amerikanska storstäder. Där är vår politiska debatt helt på efterkälken när vi pratar om kvotering. Vi kanske får en omvänd kvoteringsdebatt?
De flesta andra tycker att miljö och klimatfrågan innebär en stor samhällsförändring. Inte Maria Rankka.
– Miljöfrågan är ingen ny fråga. Den har varit länge på agendan. Det som är intressant är att tillväxt hittills har betraktats som en möjlighet att hantera problemen, men debatten nu bygger på att det är tillväxten som är problemet. Det finns massor med allvarliga miljöhot, men jag är optimistisk och skeptisk mot domedagsprofetior. Vi åker inte häst och vagn längre bland annat för att det skräpade ner. Så vi kommer förmodligen att hitta lösningar om tillåter ett öppet och kreativt samhälle. Vi har gjort det förut. Men, alarmismen har en fördel. Frågorna kommer upp på bordet. Det negativa är att folk kan bli rädda och oroliga.
Hur bör Sverige utvecklas?

– Sverige är ett bra land. Men det är inte givet. Sedan 1950 har det inte skapats ett nettojobb i den privata sektorn samtidigt som vi har haft en ganska kraftig befolkningstillväxt och fått en miljon nya jobb i offentliga sektorn. Men siffran noll i den privata sektorn håller inte. Där måste Sverige utvecklas. Det innebär jättespännande möjligheter. En skulle kunna handla om att öppna tjänstesektorn som dominerats av offentliga monopol för handel.
Svensk poltik – vad kännetecknar den?
– Den är oerhört sakfrågefokuserad. Det kan vara svårt att utläsa vilka värderingar som egentligen ligger till grunden för politiken. Triangulering och mittencentrering är centralt. Men att de rödgröna har formulerat ett samarbete har lett till en viss vänstersväng. Det håller på att formeras ett slags tvåpartisystem. Ledarskaps och personfrågor har också blivit viktigare. Partitillhörigheten har varit otroligt stark i Sverige. Det håller på att förändras med mer rörliga väljare. Hittills har vi röstat på samma som föräldrarna. Sedan förs inte idédebatten inom det partierna längre utan på tankesmedjor och liknande. Ett undantag är möjligen Globaliseringsrådet där det gjordes ansatser som tyvärr inte har fått så mycket återspegling i praktisk politik.
Maria Rankka har byggt ett Timbro som tillsammans med borgerlighetens andra proffsiga opinionsbildare som idag sätter agendan och spelplanen för debatten. Detta medan arbetarrörelsen inte har byggt upp en långsiktig och strukturerad opinionsbildning. Detta anser i alla fall opinionsbildare på vänsterflanken som Ali Esbati med inte så lite beundran och avund.
– Jag har läst en del av vad de säger. De har både rätt fel. Det är ett problem att det inte finns något i Socialdemokratins mittenfåra som matchar Timbro så att det kan föras en idédebatt. Det skulle vara jättebra för debatten och socialdemokratin. Men det beror inte på att det saknas pengar. Det finns resurser på LO och inom arbetarrörelsen, men de vill inte släppa kontrollen. Timbro är ingen filial till Svenskt Näringsliv och ledningen har stor frihet att tolka sitt uppdrag. Så det är en kultur och maktfråga. Inte en resursfråga. De som säger att borgerligheten dominerar opinionsbildningen, missar hela LO- och TCO-sfären där det sker oerhört mycket vänsteropinionsbildning. De är Timbro flera gånger om. Myndigheterna har under många år byggt en opinionsbildarapparat som inte sällan har vänsterförtecken.
Vad ska politikerna göra för att fler företag ska kunna anställa?
– En massa saker som verkligen inte är hjärnkirurgi. Rörligheten på arbetsmarknaden behöver uppmuntras, flexibiliteten ökas. Se till att det blir mindre riskfyllt att anställa. Så finns en massa hårda frågor, som att det behövs tillgång på riskkapital i tidiga faser. Rika fastrar och mostrar som Maud Olofsson kallar det. Se till att vanliga människor kan hosta in några hundratusen när sonen eller dottern vill starta företag.
Vad ska politikerna göra för att skapa riktiga jobb?
– De kan inte skapa jobb. Deras uppgift handlar om spelreglerna.
Vilken framtidsinriktad politisk strukturreform är viktigast på lång sikt för att Sveriges konkurrenskraft ska utvecklas bäst?
– Kapitaltillgång och flexibilitet på arbetsmarknaden är jätteviktigt.
Beskriv dig själv om tio år
– Rynkigare, lite klokare. Så hoppas jag att jag har kvar samma energi. Och någon gång ska jag göra något entreprenöriellt.
Tre opinionsbildare som vi kommer att lyssna på om 10 år?
– Agnes Arpi, Philip Lerulf och Fredrik Johansson ska vi hålla ögonen på.
Har du makt?
– Ja. Alla makthavare svarar larvigt att de inte har makt. Är man på en ledande position har man makt att förändra och göra något av sitt mandat. Det är typiskt svenskt att säga att man inte har makt.  
MARIA RANKKA UTANFÖR JOBBET
Lyssnar på?
–  Var otippat på Ozzy Osbourne i Globen förra veckan. Det var kul. Konserter ger mycket energi.
 Läser?
 – Petra Östergrens romandebut Berättelsen om Esmara. Och så läste jag nästan alla böcker om våra statsministrar i somras. Annars mer fack än skönlitteratur.
Tittar på?
– Jag är förtjust nycirkus. På tv gillar jag In Treatment och den sicilianska deckaren Montalbano.
Förebilder?
– Ja. Många

Drivkraft?
– Nyfiken på vad som ska hända sedan. Roligt att förändra och se om jag kan åstadkomma något. Och rädslan att misslyckas.