I måndags morse släppte LO sin rapport Makteliten – alltid mer, aldrig nog.
Själva titeln antyder att LO vänder sig mot det som är tillväxtvänligt. Tillväxt handlar trots allt om att det alltid ska bli mer och därmed aldrig nog. Titeln har LO förresten lånat från Anders Isaksson, författaren som ofta granskade maktetablissemanget inom arbetarrörelsen.
 
Mer än titeln är intressant på omslaget. LO har valt att visa upp Joakim Karlsson, 32 år, Svenska Elektrikerförbundet på El-ettan på Bravida i Visby. Joakim skruvar på en eldosa. Joakim har overall men jobbar med tjänster eftersom Bravida är ett serviceföretag. Han representerar kanske den nya generationens typiska LO-medlemmar. Han är i och för sig en man. Norska Bravida fusionerade år 2000 med svenska BPA, som ”ägdes av intressen inom LO-sfären, hade täta band till bostadskoncernen Riksbyggen”, enligt Wikipedia. Idag ägs Bravida av riskapitalbolaget Triton Equity. Bolaget har som policy att inte prata med medier. Kanske vill LO visa att de varit med om att bygga denna nya servicekoncern. Kanske vill LO göra ett statement av att bolag behöver långsiktiga industriella ägare än de tvära tärningskastens finansmän.
 
LO har för sitt rapportarbete skapat en maktelit bestående av bland annat politiker, finansfolk, generaldirektörer, mediefolk, direktörer, chefsekonomer och kommunala chefer. Genom åren har LO benchmarkat hur mycket denna maktelit tjänar i förhållande till industriarbetaren. År 2009 tjänar en medlem av makteliten 15,4 industriarbetarlöner per år. LO har valt att räkna lön före skatt. Historiskt har det säker varit effektfullt, eftersom skattesystemet ju ska jämna ut inkomstskillnader. Hade LO räknat efter skatt, hade det sannolikt bildats ett lämpligt hack i kurvan efter regeringen Reinfeldts alla jobbskatteavdrag.
 
Rapporten är förstås ett kommunikativt mästerstycke. Den visar med uppenbar tydlighet hur olika vi tjänar här i landet. Rapporten eldar på de egna medlemmarna, får medierna att rapportera big time och sätter tryck på arbetsgivarsidan inför avtalsförhandlingarna. Svenskt Näringslivs konsulter hade inte kunnat göra det bättre.  Det klassiska: En grej på SVT på morgonen, DN Debatt, jojo, pressträff för resten av mediepöbeln, måndag morgon och i övrigt nyhetstorka.
 
LOs chefsekonomer, som har skapat rapporten, tillhör själva makteliten. Samtidigt representerar de Joakim och bildar opinion kring hans frågor. De skapar förutsättningar för en gynnsam löneutveckling för Joakim. Denna kedja leder rakt i en större diskussion om vem som förtjänar de högsta inkomsterna:
Är det
* Säljaren som drar in affärerna, eller produktionsfolket som tillverkar varan?
* Journalisten som skriver artikel, eller redaktörerna som administrerar skrivandet?
* Cheferna som administrerar universitetet lokaler eller universitetsläraren?
* Vårdbiträdet som levererar vården till patienten, eller landstingsadministrationen?
 
Det LO, kanske omedvetet antyder i sin rapport är att Sverige har ett system som ger incitament till människor att söka sig bort från produktionen och kundgränssnitt. Ju längre bort från den faktiska leverans, desto bättre möjligheter att tjäna pengar. Ett sådant system är näst intill omöjligt att ändra. Makteliten som skulle kunna ändra systemet ÄR ju systemet. Kanske står hoppet till näringslivet som av rationella avkastningsskäl kan göra sig av med sin maktryggsäck.
 
Större delar av makteliten, har ett inkomstpremium för att de tar jobb som för de flesta är för betungade, tråkiga och mördande ensamma. Tillgången på just denna arbetskraft, toppcheferna, är så liten att priserna drivs upp. Vi kanske har för Svanberg och Treschow. Är detta utbildningsväsendets fel? Eller är det makteliten som vill hålla sin skara begränsad och exklusiv?
 
Naturligtvis går det att vända på grundfrågan också, alltså hur många industriarbetarlöner i snitt har en vd ansvar för i dag? Sannolikt fler, eftersom bolagen slås samman till större enheter. Makteliten kanske är effektiv och ger hög avkastning? LO visar i alla fall inte på motsatsen.
 
LOs rapport väcker fler funderingar än den ger svar. Det kanske inte var avsikten. Men det gör den desto mer intressant. Hämta hem den här.