Ska man kritisera islam eller profeten Muhammed, då ska det vara bra. Är det så man ska tolka nyhetsrapportering om den amerikanska Muhammed-filmen som just nu upprör människor på vissa håll i arabvärlden.

 

USA:s utrikesminister Hillary Clinton förfasar sig över att filmen har dålig kvalitet, tror hon menar manuset, och förkastar motivet som hon misstänker vara att kritisera islam. SVT Rapport visar sedan upp en man som står och demonstrerar framför islamkritiska fanor utpekad som hemlig upphovsman. Svenska Dagbladet berättar att han är dömd för ekonomisk brottslighet.

 

Ja, tänk om hon har rätt, Hillary Clinton Det kanske är han, mannen som själv vuxit upp i Egypten som kristen och är kritisk mot islam. Rapport ger honom epitetet “kristen fanatiker”, som om det skulle minska hans rättigheter att göra kritiska filmer om sitt tidigare hemland.

 

Ibland tror jag att vi i den skyddade västvärlden försöker förstå för mycket. Vi tycker synd om de stackars unga egyptierna som får sin religion hånad och eftersom de verkar väldigt upprörda är det nog filmmakaren som gjort fel.

 

Säg att det var 1970-talet igen. Säg att de kristna som inte gillade Monty Pythons Life of Brian hade fått samma snyftreportage. Och att det var John Cleese som presenterades som fanatiskt ateist för att han vuxit upp i ett kristet hem. Jämförelsen har sina brister, men samhällskritiskt och cineastiskt är de båda verken kompatibla. Av någon orsak stoppades inte Life of Brian, trots kritik från de kristna. Kommer någon ihåg varför?

 

Religion är viktigt för människor, men vi måste kunna kritisera, driva och allvarligt avslöja allt det omänskliga som utövas i religionens namn. Måste inte alla massrörelser tåla en nidfilm då och då?
 

Vad hände med vår yttrandefrihet? I Hillary Clintons tal fanns inget som tydde på att hon står bakom tanken med “freedom of speech”. Tvärtom var det för henne bara en teknisk fråga att filmen inte stoppades. Hon borde prata med Youtube, de har stängt ner filmen i Egypten och Libyen. Google är också bra på teknisk censur.

 

Upplysningsfilosofen Voltaire hyllade sägning har fått ett tillägg: “Jag delar inte din åsikt, men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka den – om du gör det bra och inte upprör någon.”

 

Jag tror att vi alla är rädda för nästa 9/11. Vi vill nämligen inte dö för rätten att folk ska få uttrycka sina åsikter. Men då tycker jag att vi ska vara öppna med det.

 

Även rapporteringen kring journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye har samma gnälliga underton, som i att “vad skulle de där och göra”. Låt oss gemensamt utvärdera: Kan det bli lugnare i arabvärlden om vi tidigt stoppar alla rondellhundar, nidfilmer och journalisters grävande i könsstympning och andra “religiösa” yttranden? Kanske, kanske inte.
 

Kanske måste vi helt stillsamt stå för vår kultur och ta tillfället i akt och säga att folk får ha vilka åsikter de vill. Och de får uttrycka dem. Det är yttrandefriheten som gör att väldigt många människor i hela världen inklusive arabvärlden drömmer om ett amerikanskt uppehållstillstånd. Nu tycker jag att vi överger de människor som är beredda att dö för jämlikhet och demokrati i arabvärlden.

 

Och så hoppas jag att någon översätter Life of Brian till arabiska. 

 

Hanna Brodda, chefredaktör för Dinamediciner