Eftervalsanalyser pekar på att medierna mer behandlade det politiska spelet och personerna mer än sakpolitiken i denna valrörelse.

– Det ligger en hel del i det. Sakpolitiken fick stå tillbaka. Det berodde på att den interna kritiken inom socialdemokratin mot partiledningen fick stort utrymme. Det är unikt att den egna ledningen ifrågasätts så som skedde med Mona Sahlin. De rödgröna var också en ny konstellation, vilket är en förklaring till att medier rapporterade mer om spelet, säger Niklas Svensson, politisk reporter på Expressen.

De två tydliga blocken flyttade fokus från sakpolitiken.

– Det blev i mångt och mycket en kamp mellan Mona Sahlin och hennes lag mot Fredrik Reinfeldt och hans. Vänster mot höger. Enkelt att skildra samtidigt som det var spännande hur det skulle gå i fighten både mellan blocken och mellan partiledarna.

Niklas Svensson, anser att partierna också har ett ansvar för att bevakningen blev som den blev.

– Nu när partierna analyserar hör jag om kritik man inte aktivt arbetade mer sakpolitiskt i valrörelsen. Kommer inga nya besked, då skildrar medierna något annat. Vi journalister kanske borde ha ställt fler frågor om sakpolitiken. Men det är enklare så klart att ägna sig åt personjournalistik än sakpolitiska frågor.

– Sverigedemokraterna var på väg att komma in. Därför var det relevant att diskutera spelet och det osäkra parlamentariska läget, säger Sanna Rayman, ledarskribent på Svenska Dagbladet.

Hon fortsätter:

– Det blev ett ledarskapsval med tydliga block med tydliga ledare. Det är naturligt och vi gjorde inte så många felbedömningar. Politikerna gör det lätt för sig när de säger att blir personfokus, men det är den spelplanen de har gett oss att analysera. Därför märker vi, manglar och analyserar vi den, säger Sanna Rayman.

– Tidigt i valrörelsen stod det klart vad de politiska blocken stod för. Det fanns en stor bevakning kring hur blocken höll ihop, vilket jag tycker var väldigt intressant. Vissa frågor spretade inom blocken och många kompromisser gjordes, till exempel om Afghanistanpolitiken. Det var dynamiskt och intressant att följa för medierna, säger Anders Pihlblad, politisk reporter på TV4.

Han tycker ändå att sakpolitiken kom in i medierna mot slutet av valkampanjen.

– I slutet av valrörelsen blev det väldigt mycket sakpolitik, till exempel när frågan om utförsäkringarna lyftes upp av bloggen Klamydiabrevet . I slutändan är valrörelser alltid olika, det finns ingen mall.

Anders Pihlblad tycker ändå det var ”olyckligt fokus på personer i många delar av valrörelsen”.

– Ibland framstod det som att Mona Sahlin gick till val och inte Socialdemokraterna. Mona Sahlin sänkte inte partiet, men var inget flöte heller. Men i slutändan tror jag inte att folk röstar på person, utan på parti.

Karin Hübinette, reporter på SVT, tycker tvärtemot kollegorna att ”det var oerhört mycket sakpolitisk bevakning”.

– Men naturligtvis handlade det mycket om vilka som skulle regera ihop. Det är ganska naturligt med tanke på att två block som ställdes mot varandra för första gången i svensk politik. Det blev därför väldigt tydligt vilka som var frontfigurer. Personerna fick av naturliga skäl större utrymme än tidigare.

Eric Erfors, ledarskribent på Expressen, tycker inte att sakfrågorna prioriterades ned av medierna i valrörelsen.

– Regeringsfrågan är ju en sakfråga, det var ju i högsta grad relevant att behandla den eftersom det här var första gången två politiska block ställdes mot varandra. Jag tycker inte på något sätt att sakfrågorna kom i skymundan. Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt fick stort fokus, men var det något som kom i skymundan var det de andra personerna. Framförallt de som drev personvalskampanjer. De lyckades inte nå ut i de nationella medierna.

– Statsvetarna verkar tycka det är hemskt när det handlar om spelet, men det håller jag inte med om. Till exempel är det oerhört viktigt för alla som är med i politiken, de gillar spel och ibland är det viktigt att framhäva det för att förklara för väljarna vad som pågår, säger Fredrik Furtenbach, journalist på Ekot på Sveriges Radio.

Han anser inte att Sveriges Radio bevakning av personer var satt framför sakpolitiken.

– Men det är sant i den meningen att den var det hos vissa medier. Det gäller framförallt den negativa bevakningen av Mona Sahlin, från Expressen. De vanliga seriösa medierna gjorde det inte.

Vilka händelser var medialt avgörande för valutgången?
– Den massiva uppmärksamheten kring den interna kritiken mot Mona Sahlin kom att spela roll. Och sosssarnas egna utspel om butler i t-banan gav en oseriös stämpel som fick effekt i valet. Det var helt förödande för sossarna i Stockholm och i storstäderna, säger Niklas Svensson.

– Ingen specifik. Men det rödgröna blocket var ett avgörande skäl till att alliansen blev omvalda, säger Sanna Rayman.

– När de rödgröna lade sin skuggbudget, Almedalen, utfrågningarna i radio och tv, slutdebatten i tv och moderaternas valupptakt innan Fredrik Reinfeldt höll tal på Slussen om skatteutspelet, som var ganska viktigt, säger Fredrik Furtenbach.

– Bilden av det rödgröna alternativet . Strulet kring den. Deras vårbudget. Valet avgjordes redan då, säger Eric Erfors.

– Jag har en känsla av att det här valet innehöll fler opinionsundersökningar om vilken stadsministerkandidat medborgarna har mest förtroende för. Undersökningarna förstärker ett visst resultat, snarare än speglar det. Detta påverkar människor i deras egen uppfattning. Regeringen lyckades sätta agendan och ledde mätningarna i fråga om regeringsduglighet och ordning på statens finanser. I kronor mätt skiljde det sig inte så mycket mellan alliansen och de rödgröna i fråga om budget, men min uppfattning är att väljarna blev påverkade av mätningarna och ville hålla på ett vinnande lag, säger Karin Hübinette.

– Diskussionen om opinionsmätningarnas betydelse blev stor. I det här valet hade opinionsmätningar en enorm betydelse därför att antalet stödröster betyder så mycket, framförallt för Centerpartiet och Kristdemokraterna. Men hela tanken på att förbjuda opinionsmätningarna är så korkad och antidemokratisk så att det inte är sant. Väljarna har ju rätt att veta vad andra tycker. Teknisk sett är de omöjligt att undgå dem, eftersom de ändå skulle göras i de sociala medierna, säger Eric Erfors.

– Jag tror inte att någon händelse hade direkt betydelse för valutgången, jag kan inte minnas någon som påverkade överhuvudtaget, säger Anders Pihlblad.