‑ Jag hörde inga särskilda nyheter. Det var det vanliga tugget, säger hon.

Utan Alliansen hade talet stått sig helt slätt.

‑ Hela talet byggde på att Alliansen gör det den gör. Allt bedömdes i förhållande till Alliansens åtgärder. Det var mycket ”de gör fel ‑ vi skulle göra rätt” Alliansen är fienden. Men i talet fanns väldigt lite beskrivning av Vänsterpartiets egna politik.

En förklaring kan vara att Jonas Sjöstedt försökte positionera sig i regeringsfrågan. Då är det lämpligt att måla upp Alliansen som fienden, som Ingela Stenson uttrycker det.

‑Han är tydlig i regeringsdiskussionerna, han vill regera med s och mp, även om de inte är särskilt intresserade. Och han stängde definitivt dörren till fp och c, om de skulle vilja smita in bakvägen.
 
Även på semantisk nivå tycker Ingela Stenson att Jonas Sjöstedts tal var undermåligt.
 
‑ Jag tyckte han slog ett slags floskelrekord. ”Hur mycket får en kram till mormor kosta”, ’Inga barn ska gå i fel skola’, sa han. Men vem tycker det. Och vem tycker inte att mormor kan få en kram. Han målade ut riskkapitalisterna som satan, väldigt billiga poänger.
 
Ingela Stenson gillar dock bilden av hans tvillingar och hur de borde ha samma förutsättningar även om de har olika kön.
 
‑Han är oerhört stolt över att var feminist. Han sa till och med att det genomsyrar hela vänsterns budskap. Hans jämlikhetssträvan är stark. Fast han är väl så  propagandistisk.
 
Dock blir det tummen upp för Vänsterpartiledarens engagemang.
 
‑Han är oerhört engagerad. Han är duktig på att få gamla saker att låta nytt. Han läser inte innantill. Det låter fräscht.
 
Vilka talade han till?
Till sina trogna väljare tror jag. Men även de borde inse att den här typen av stenhård konfrontation och polarisering har försvunnit ur svenskt politik. I dag är det mer samförstånd. Göran Persson var den sista politikern som satte dit andra politiker. I dag är resonemangen gudskelov smartare och bygger på att inte underskatta väljarna.
 
Men han fick mycket applåder?
‑ Det finns ett gäng som gillar klasskampen. Den har kommit tillbaka lite, men är i alla fall omodern.
Ingela Stenson saknade också finansiering av förslagen som togs upp i talet.
 
‑ Det finns inget han inte vill bygga ut. Välfärden ska bli väldigt, väldigt stor. Men hur ska han betala? Åtgärderna han nämnde kostade hundratals miljarder. Pengarna kommer ju inte från himlen, utan från ett fritt näringsliv med blomstrande företag. Och nu börjar vi komma ner i skattetryck till en nivå där människor tycker att det är okej att betala skatt.
 
Ingela Stenson tycker att Jonas Sjöstedts tal signalerade konservatism snarare än innovation.
 
‑ Han backade in i ett hörn. Han säger att vänstern är förutsättningen för framtiden i Sverige. Men han öppnar inte för några av de saker som har införts de senaste sju åren och som bygger på människors innovativa förmåga. Ändå har vi kommit till en nivå där till exempel den privata vårdens utbyggnad inte är möjlig att byta ut. Till och med den manliga ungdomsförbundaren som inledde sa att han ville att det skulle bli som förr. Vi fick se två konservativa vänsterkillar på scen.