De ideologiska skiljelinjerna kring rivning och bygge av hus kommer i dagern när beslut ska tas om omstöpningen av Sturegallerian. Ombyggnaden sker i själva epicentret för det tunga näringslivet, startups, finanssektorn, och kommunikationskonsulterna. Ägaren, den Förenade arabemiratens statliga investeringsbolag Adia, vill göra en rejäl ombyggnad. Samtidigt som det rivs och byggs i andra delar av city, som Brunkebergsåsen.
 
I går sa stadsbyggnadsborgarrådet Roger Mogert (s) att ombyggnadsplanerna redan låg på hans bord då den röd-grön-rosa oppositionen tog över styret i Stockholm stad.
 
Joakim Larsson ger sin bild:
– Vi var överens över partigränserna att arbetet skulle börja med att fastighetsägaren skulle presentera ett förslag med fler bostäder. När förslaget kom till nämnden och det var klarlagt att det skulle rivas hus, då sa vi nej. Sedan dess har planerna gått vidare. Men vi tycker det är för omfattande rivningar för att låta fastighetsägarna få som de vill. Sedan finns det bra saker också som nya bostäder på Grev Turegatan där det i dag finns ett parkeringshus.
Joakim Larsson lägger till en dimension:
– Innan 90-talet hade Stockholm påbörjat arbetet att få nöjeslivet att etablera sig kring Stureplan i samband med att Sturecompagniet öppnades. Nu finns stora delar av nöjeslivet där. Så finns det också historiska verksamheter som Sturehov, Hedengrens och Sturebadet. Det skulle vara förödande för de verksamheterna om hela Sturegallerian byggdes om efter planen.

Joakim Larsson berättar att planen är att riva 40 procent av innanmätet av Sturegallerian. Dock ska ytterfasaderna stå kvar förutom ett hus på Grev Turegatan och ett på Humlegårdsgatan.
 

– Går man in och tar bort 40 procent påverkas verksamheten. Men det är inte vilket kvarter som helst. Det är en del av Stockholms historia och arkitektoniskt intressant.
Som det ser ut nu är den röd-grön-rosa majoriteten för rivningen.
Vad händer nu?
– Det vi hoppas på är att man efter den här gången ska ta sitt förnuft till fånga och se till att förslaget inte genomförs. Annars finns risken att det skapas en ny praxis för att man ska lösa ett antal problem genom att riva. Men rivningar i den här omfattningen har vi inte sett på många år.

Det verkar var en ideologisk fråga?

– Det finns ett trauma i Stockholm när det gäller rivningar. Det finns ett nästan nedärvt hat mot den stora rivningsvågen på 50-60-talet. Det finns ett mycket stort intresse för de här frågorna, och det måste man respektera. Om man inte intresserar sig för sin historia. Då riskerar vi att få fler rivningar. Det är en farlig väg.
Ni var ju själva med om att ta beslut om att riva hela Slussen?
– Det finns naturligtvis rivningar som är motiverade. Slussens funktion var nedsliten och vi behövde göra något med regleringen av vatten trafiksituationen. Det går inte att jämföra en rivning av en kvarterstad med ett 30-tals bygge.
Hur ser du på Nobel-museet?
– Samma sak där. Nobel är otroligt viktigt för Stockholm och Sverige. Där fanns en bit mark som hade sparats för något exceptionellt. Det kan ändå vara motiverat att bygga Nobel-museet, om det finns stora mervärden. Men man måste vara ytterst försiktig. Men det verkar man (majoriteten) inte vara så intresserade av.