Partiernas behov av medlemmar ökar, skriver  Svend Dahl i Dagens Opinion. Mängder av medlemmar har försvunnit på ett par decennier.
Som artikelskribenten visar finns det ett tillkortakommande som är organisatoriskt. Men dålig organisationsstruktur är inte enda felet. Det handlar också om kommunikationens roll inom organisationerna för att engagera medlemmarna. Det finns ett kommunikativt tillkortakommande, som förenklat kan beskrivas som att idéburna organisationer bygger sin kommunikation på metoder som hämtats från kommersiella modeller men skulle behöva förädlas för att bättre anpassas till ideella sektorns villkor.
En intressant aspekt är att det saknas bra forum för en metoddiskussion om idéburen sektors kommunikation. Varken högskolor eller ideella sektorn har sådana forum, inte heller reklambranschen.
Vad det handlar om specifikt är att demokrati och medlemmar ger annorlunda krav på kommunikationsverksamhet i idéburen sektor. Det handlar till exempel om att kommunikationen på många vis behöver uppmuntra, underlätta och bidra till medlemmars medverkan och engagemang.
Det som ideella kommunikatörer borde praktisera är tålmodiga aktiviteter som innefattar kommunikation och organisationsarbete, medlemsengagemang och medlemsinflytande.
För att engagera medlemmar i aktiviteter krävs lång verkanstid för kommunikation, men få organisationer har uthållighet. Ofta hörs önskemålet att finnas i ”sociala media” när det grundläggande utvecklingsbehovet ligger i att förstärka medlemmarnas roll som kreatörer och utveckla medlemsdialog och demokrati. Och ett vanligt fenomen är att kampanjvägen vilja rekrytera nya medlemmar, men inte ägna sig åt hur man ska ta hand om sina gamla medlemmars behov och få dessa mer aktiva.
En annan skillnad är målgruppsfrågorna. Ideella organisationer kan ha oerhört svårt att nå de viktigaste målgrupperna. Viktiga målgrupper kan vara tysta, svåra att nå, skeptiska eller ha höga krav.
Problemet är att ideella rörelser gör en sammanblandning här och oftast siktar in sig på de redan intresserade och engagerade, ofta förväxlas de enkla mottagarna med de viktiga.
En tredje skillnad är responsen. Ideella organisationer behöver underlätta mottagarnas respons och medverkan mer än idag, och behöver förenkla för människors engagemang. Artikelförfattaren nämner att ett av våra politiska partier har infört traineeprogram. Det är intressant men bara ett enda exempel på hur ett parti försöker underlätta respons. Ett annat parti har infört ett slags ”supporterstatus” bland potentiella medlemmar. Målet för idéburna organisationer är att få mottagarnas medverkan, få dem att vilja vara med på vägen – vilket kräver tid och resurser och att organisationen behöver underlätta medmänniskornas aktivitet och respons. Framför allt för de svårnådda målgrupperna behöver man göra det lätt. Trösklarna bör vara låga, steget kort för att få mottagare att medverka utifrån förmåga och intresse.
Jag skulle önska en diskussion om hur vi kommunikatörer ska förbättra det traditionella, kommersiella marknadsföringstänkandet som ofta praktiseras i ideella organisationer utan hänsyn till idéburen sektors särart, och att vi inom idéburen sektor utvecklade egna kommunikationsmodeller.

Ingemar Olsson, konsult, utkommer i juni på Liber med boken ”Sprid idén, strategisk kommunikation för idéburna organisationer”