”Hedgefonder kollar hur snacket går på Twitter”

Bolag i Sverige har en tendens att bli inåtriktade i sitt kommunikationsarbete och därmed tappa sin egentliga uppgift. Nämligen att säkerställa att företagsledningen har en god uppfattning om omvärldens syn på bolaget för att därmed kunna stödja i arbetet att fatta väl underbyggda affärsbeslut. Jag skulle vilja gå så långt som att påstå att det finns tendenser till en viss rädsla för att interagera med omvärlden vilket skapar grund för missuppfattningar och missförståelse. För att ytterligare komplicera denna beskrivning så har vi en digital utveckling som ytterligare ökar kraven på att hantera en alltmer komplex omvärld som begär transparens och öppenhet.

 

Många företagsledningar hävdar, till och med, att deras viktigaste målgrupper inte finns online. Jag hävdar att de har fel. Tittar vi på Twitter så ser vi exempelvis att ett antal hedge fonder och institutionella investerare har börjat bevaka en del flöden för att förstå hur det ”inofficiella” snacket går kring olika bolag. Detta för att ha än mer information inför sina investeringsbeslut.

 

Frågan man då ställer sig är om bolagen verkligen är beredda att gå omvärldens krav på en mer frekvent dialog till mötes? Om vi börjar med att försöka reda ut vilka hinder som finns hos bolagen för att börja agera mer transparent online kan listan göras ganska lång. Nedan följer några områden:

 

*  Ledningen förstår inte riktigt hur sociala medier fungerar och tror därmed inte riktigt på kraften, vilket i vissa lägen kan skapa en spricka mellan organisationen och ledningen. Det finns även en rädsla för att tappa kontrollen över informationsflödet och lämna till ”andra” att informera om bolaget.

 

*  Det finns sällan verktyg och processer för hur de nya kanalerna skall hanteras och därmed hitta ett arbetssätt som accepteras av alla. Här kommer frågor som snabbhet in. I de sociala medierna har man inte ”råd” med responstider på dagar utan snarare timmar och kanske minuter i vissa fall.

 

*  Det finns sällan ett koordinerat arbetssätt på plats som fungerar då förutsättningar oftast förändras väldigt snabbt. Exempelvis har sällan bolag en tydlig talesmannastruktur online som möjliggör att respondera kring flöden som rör det specifika bolaget.

 

*  IT avdelningarna lever under andra förutsättningar än informationsavdelningarna vilket skapar konflikter och hinder för att agera proaktivt.

 

Frågan är då hur man löser alla dessa knutar. Den frågan är inte lätt då den till sin karaktär handlar om kunskap och förståelse.

 

Men vad skall bolagen då göra för att bli mer digitala?

·         Skapa förståelse i ledningsgruppen för kraften och nyttan i att agera digitalt och även förstå ”kostnaden” för att inte hantera sin digitala närvaro. Här måste bolagen kunna ha insikt om den geografiska dimensionen men även hur relationen till nätet ser ut hos olika målgrupper.

·         Skapa tydliga arbetsprocesser som beskriver hur bolaget skall hantera sin digitala närvaro och vilken organisation som detta kommer kräva. När det gäller exempelvis talespersoner så måste det finnas dedikerade sådana som har tydliga mandat från företagsledningen att representera bolaget digitalt.

 

Om förståelsen finns och organisationen finns på plats är man väl rustad för att såväl proaktivt som reaktivt kunna hantera sin digitala närvaro såväl vid ryktesspridning som vid proaktiv varumärkesvård.