Gemenskap och trygghet står högt upp på önskelistan hos många äldre för att överväga en flytt. Deras generation verkar ha förstått vikten av social hållbarhet tidigare än de flesta andra. För att underlätta rörligheten på bostadsmarknaden och därmed minska bostadsbristen behöver regler och myndighetsutövande därför förändras för att möta deras behov.
Om bara åtta år är vi fler än elva miljoner invånare i Sverige. Att allt fler människor väljer att stanna i vårt land är en fantastisk utveckling som vi ska vara stolta över. Men det ställer onekligen stora krav på framför allt bostadsmarknaden. För bostadsbyggandet har inte alls ökat i samma takt som befolkningen, vilket resulterat i såväl trångboddhet som en mer akut bostadsbrist.
 
Byggbranschen har haft några gyllene år, när såväl efterfrågan som betalningsutrymmet varit högt hos bostadsköparna. Men någonting har hänt de senaste åren och allt fler byggplaner stoppas eller senareläggs nu. Så vad beror det på? Branschanalytiker menar att det härrör från det faktum att det är alldeles för dyra bostäder som produceras.
 
Analysen blir dock inte heltäckande om man inte också tar i beaktande vem det är som är potentiell köpare och inte bara aktiv spekulant. Det stora flertalet projekt som nu inte fullföljs har varit byggandet av exklusiva mellanstora bostadsrätter inne i storstäderna. Men den marknaden är onekligen mättad. Vad som däremot behövs är att återigen få igång möjligheterna till att kunna göra en bostadskarriär.
Många äldre stannar kvar i samma boende som de haft när barnen fortfarande bodde hemma. Några vill helt enkelt inte flytta, medan det för andra inte finns något bra alternativ. Man vill kanske inte riskera att förlora det sociala samspelet med grannarna, och har man haft en trädgård så känner många att de skulle sakna den frihet som en sådan ger.
Allt fler verkar nu inse att den sociala aspekten med gemenskap och trygghet kompletterar den ekonomiska och ekologiska hållbarheten. Att leva i en grön och inbjudande bostadsmiljö tillsammans med andra främjar det friska åldrandet och ökar livskvaliteten.
Men motståndet är fortfarande högt och reglerna är stelbenta. Många kommuner vill inte ge markanvisningar på lämplig mark och detaljplaner drar ut på tiden. Boverkets föreskrifter och byggregler tar inte heller hänsyn till de sociala aspekterna och myndighetens råd kring energikrav är alltför oflexibla och kan motverka sociala utrymmen såsom de växtrika inglasade utemiljöer vi erbjuder i ett koncept till framförallt äldre.
Med ett bostadsbyggande som bättre är anpassat efter vad äldre söker, i form av gemensamhetsytor och mötesplatser, kan en gynnsam flyttkedja aktiveras. När äldre lämnar sina ofta överdimensionerade boenden så att dessa blir tillgängliga för barnfamiljer, så lämnar dessa i sin tur mellanstora och mindre lägenheter till par och singelhushåll som därmed bereds plats på bostadsmarknaden.
Äldres bostäder är därmed en nyckelfråga för hela bostadsförsörjningen och dess utveckling.
Sören Runsteen, vd Bovieran