”Gratiskampanjer slåss om 45 brons ‑ Cannes en fiskdamm för vuxna”

Jag kanske är avundsjuk för att jag inte hinner bränna en vecka på att hänga i Cannes Lions, kanske är det därför jag funderar på vad tävlingen står för egentligen. Cannes Lions betraktas som ett inofficiellt VM i reklam. Givet det borde alla seriösa branschjournalister vara på plats. Så varför tycker inte jag det är prioriterat?
 

I pr-klassen nominerades 158 bidrag, varav sju var svenska. Av dessa var fyra kampanjer för Civil Rights Defenders. Byråerna har levererat fyra gratiskampanjer till en behjärtansvärd organisation. Inga tuffa ekonomiska ramar, inga supervässade konkurrenter som slåss om marknadsandelar, inga tacklingar, ingen ram, fritt spelrum för kreativitet och lek. Känslan är dubbel. För vad kan väl vara viktigare än att försvara mänskliga rättigheter? Samtidigt, varför är inte Red Bull med och tävlar? Eller ICA, eller kärnkraftsbranschen eller Statoil? Lite ful-pr, någon?
 

Och sedan tänker jag, wooooow, fyra lejon till Prime. Eller "inte mindre än fyra lejon" som det heter i branschpressen. Så kollar jag i vinnarlistan och konstaterar att holy shit att av 158 nomineringar belönas 95 med lejon fördelat på 1 grand prix, 20 guld, 29 silver och 45 brons. Brukar det inte vara ett guld, silver och brons i VM? Här verkar tänket vara mer som på barnkalas där alla måste vinna så att ingen blir ledsen. Fiskdamm för vuxna.
 

Så vad har vi? Gratiskampanjer som tävlar om gruvligt devalverade medaljvalörer. Ovärdigt?

Ja, egentligen. Inte ens barn skulle begripa sig på varför ett världsmästerskap inte ger sig på att kora tre vinnare i varje tävling.

Här ska de insatta inflika att pr-kategorin minsann består av flera delkategorier, som "best use of sponsorship" eller "Retail and E-commerce, including Restaurants". Så särskilt avgörande verkar de dock inte vara eftersom ett och samma bidrag lätt kan tävla i olika klasser.
 

Självklart är alla priser och klasser ett smart trix från arrangörerna att få så många besökare som möjligt att lägga dyra cash på att vallfärda till Cannes. Sedan måste alla hålla bubblan intakt, konsulterna, arrangörerna, branschjournalisterna, det allmänna branschfolket, kunderna, alla hjälps åt för att hålla illusionen av att spektaklet är av yttersta vikt vid liv. Så att det går att åka nästa år. Och nästa år.
 

Den värdigaste vinnaren av pr-kategorin är väl arrangören som år efter år får världen att tycka att denna fiskdamm för vuxna är årets väsentligaste händelse, så viktigt att reklambyråer som avskedar folk på hemmaplan ändå skickar sina värdefullaste konsulter på fiskafänge på den soldränkta stranden i Cannes.
 

Så där. Nu känns det lite mindre surt att jag inte kunde åka på "reklam-VM".
 

Rolf van den Brink, ansvarig utgivare, Dagens Opinion