Fredrik Reinfeldts blixtvisit ger moderat bredd

Lite överraskande är det moderaterna som visar upp störst bredd i vem som företräder dem på Almedalen. Utrikesminister Carl Bildt sitter i intervju efter intervju, finansminister Anders Borg talar på Donners brunn, biståndsminister Gunilla Carlsson berättar om sitt första jobb och gruppledare Anna Kinberg Batra flörtar med kvinnliga väljargrupper. Analysen är, helt korrekt, att de kompletterar Fredrik Reinfeldts profil och beundrarskaror. Dessutom behövs det rent praktiskt eftersom Fredrik Reinfeldt bara är i Almedalen över dagen, en begränsad entusiasm som påminner om företrädaren Bo Lundgrens ”behov av att ransonera sina framträdanden” i Almedalen.

Expressen skriver att boendet med säkerhetsentourage blir för dyrt efter att hotell Visby har infört relger om att det inte går att boka mindre än fem dagar. Men varför bor i så fall resten av gänget på samma hotell och varför tar Fredrik Reinfeldt det dyra regeringsplanet hem? Kanske säkerhetsskäl. Frågan motas bort på presskonferensen.
 

Hur ser du på Almedalen?
‑ Det har förändrats väldigt mycket. 2003 sa man att nu kan det inte bli större. Men det har vuxit och blivit större. Det man noterar är att det är väldigt hög kvalitet på de semiarier som erbjuds, säger Fredrik Reinfeldt.

Är det viktigt att vara i Almedalen?
‑ Det är ju en vecka i en svensk sommar då bevakningen kring politiska partier och svensk samhällsdebatt fortsätter som det vore på terminerna så att säga. På det sättet är det viktigt för oss att vara här.

Vad hoppas ni få ut av veckan ni är här?
‑ Jag hoppas det blir fokus på jobben och ut det vi har sagt.

Hur länge stannar du?
‑ Ja, det blir ju inte så länge.

Gustav Fridolin hyllade i sitt tal Hagainitiativet och dess tolv företag. Det var logiskt – miljöpartiets resa mot att uppfattas som mer företagsvänligt är inte färdig. Fredrik Reinfeldts hyllning av McDonald’s i sitt Almedalstal är mer knepigt och får många av åhörarna att skruva på sig – McJobs är ingen självklar röstmagnet. Men apostroferingen är i linje med Fredrik Reinfeldts stora utspel om skatterabatt till de som anställer unga, med särskilt handledarstöd. Sänkningen är mycket kraftig, enligt Fredrik Reinfeldt minskar kostnaden för arbetsgivaren från 21 000 kr i månaden till 9 000 kronor, vilket är större än i Tysklands lärlingssystem. Detta pekar på tre saker:

* Fler ungdomsröster bedöms som avgörande för att kunna vinna vale.t

* Det bedöms behövas mycket stor stimulans för att kunna minska ungdomsarbetslösheten innan valet.

* Inget är heligt i Alliansen – detta förslag borde med den tidigare arbetsfördelningen ha lagts av Jan Björklund och Folkpartiet.
 

Fredrik Reinfeldts andra stora giv är att ge 2,3 miljoner löntagare sänkt a-kasseavgift från årsskiftet, varav 600 000 får över 150 kr mer kvar i månaden. Det är inga stora pengar för den enskilde men många miljarder för statskassan och därför suckar många borgerliga över förslaget. För moderaterna är det en klar väljartaktisk markering av vad man prioriterar med begränsade resurser – till skillnad från kristdemokraterna nämner inte Fredrik Reinfeldt det femte jobbskatteavdraget alls. De som önskar skattesänkningar röstar rimligen ändå borgerligt, bedömer valstrategerna.
 

Moderaterna ser, liksom kristdemokraterna, regeringsfrågan som ett trumfkort, och det är här som Reinfeldt blir entusiastisk och spenderar mycket tid. Han hamrar in att han företräder ett lag som förberett sig medan de rödgröna är som att springa maraton utan att förbereda sig; därmed vet vi som väljare inte vad vi får och troligen kommer ganska lite att hända. Beskedet ”Vi släpper fram en rödgrön regering om det är större än våra fyra partier” ska ses i samma ljus. Fredrik Reinfeldt vill utmåla att en regering med enbart socialdemokraterna vore närmast odemokratisk, och ges besked om att det rödgröna regeringsförslaget innehåller fler partier väntar en väldig skottsalva.
 

Moderaterna har länge hotat med vänsterspöket, senast i partiledardebatten inför sommaren, men nu är det miljöpartiet som utmålas som ett hot – de påstås anse att ”jobb är ett problem” och vilja ha vargar överallt. En så raljant kritik biter knappast, och kombinerat med att moderaterna som ”det nya miljöpartiet” är spårlöst borta riskerar det skrämma bort unga väljare som inte skulle välja miljöpartiet men ändå vill ha en aktiv miljöpolitik.

Markeringen mot Sverigedemokraterna är tydlig och får rungande applåder, men budskapet ”Ni ska inte få något inflytande”.  Det sätter press på Stefan Löfvén ge samma besked i sitt tal. Men paradoxalt skapar Fredrik Reinfeldt också ett utanförskap genom att göra ett "dom" av alla som röstar på Sverigedemokraterna. Vinner han över väljare från Sverigedemokraterna på så vis?
 

Svensk politik ser ut at få två partier som inte bedöms rumsrena för regeringen på vardera flank Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Kombinerat med Gustav Fridolins stängda dörr till Alliansen riskerar detta då leda till ett komplicerat läge efter valet.
 

Dörren till fackförbunden står dock öppen över allt. Kan det bättre illustreras av att det är Kommunals chef Annelie Nordström som opponerar på Anders Borgs ekonomiska seminarium?