Regnbågsflaggan som symbol för HBTQ-rörelsen skapades 1978 i San Fransciso. I dag vajar den under Prideveckan självklart på Stockholms bussar, vid bostäder, utanför Hemköp och hos Utrikespolitiska institutet, för att nämna några få.
 

Men vad står flaggan för idag? Frågan kan vara relevant att ställa med tanke på hur utbredd användningen är av den under Prideveckan, inte minst av offentliga aktörer. I delar av Mellanöstern kan det ge hårda straff att hissa regnbågsflaggan. Under Almedalsveckan blev NMR-medlemmar så provocerade av flaggan att en kvinna som bar flaggan misshandlades. Det var inte kvinnans sexuella tillhörighet som tycktes vara provokationen, utan det flaggan stod för.

Har regnbågsflaggan kommit att stå som en symbol i motståndet mot våldsbejakande högerorganisationer som NMR?  Står regnbågsflaggan idag för mångfald som sådan och inte bara inom HBTQ-skalan? Är regnbågsflaggan symbolen för alla som hör till GAL (grönt, alternativt och libertariansk) och ett rött skynke för TAN (traditionellt, auktoritärt och nationalistiskt) på GAL-TAN-skalan, flaggan för ett framåtriktat etablissemang?
 

Om det är så att regnbågsflaggan representation har breddats till något större och mer politiskt än HBTQ, är det då självklart att regeringskansliet använder sig av med den? Är det rätt att regeringen bjuder på Pride-tårta på regeringsfikat? Och är det i så fall HBTQ-rörelsen och Pride som är huvudmän för regnbågsflaggan? Är det läge att starta ett inkluderande regnbågsparti?

Frågorna är lika många som regnbågens färger. Och ett givet ämne för en paneldebatt på nästa års Pride-vecka.
 

Rolf van den Brink, ansvarig utgivare, Dagens Opinion