”Fjelkner och Björklund, släpp tanken på att förstatliga skolan”

Metta Fjelkner och Jan Björklund är tyvärr återigen inne på fel spår när de argumenterar för att återförstatliga skolan. Att byta huvudman är inte lösningen på skolans problem. Tvärtom skulle ännu en stor reform stjäla tid och kraft från skolans verkligt viktiga uppdrag, att ge eleverna en bra utbildning.

 

Det är dock inte nackdelarna med en stor och kostsam reform som är det huvudsakliga skälet till att Sveriges Kommuner och Landsting motsätter sig tanken på ett förstatligande. Vårt främsta argument är att en sådan reform varken gör lärare, rektorer eller huvudmän mer lämpade för uppgiften att sköta undervisning, planering eller styrning av skolan. Matematikläraren blir inte bättre på att undervisa och rektor blir inte bättre på att leda verksamheten bara för att pengarna fördelas från staten i stället från kommunen.

 

Att kommunerna satsat olika mycket pengar på skolan är inte ett stort problem, vilket Fjelkner och Björklund envist hävdar. Jämförelser mellan landets kommuner visar att bra skolresultat finns i såväl kommuner med låga och genomsnittliga kostnader, som i kommuner med höga kostnader. Lösningarna handlar istället om hur lärares kompetens och andra resurser används, att lärare samarbetar mer och lär av varandra, att rektor har ett aktivt ledarskap, att det finns höga positiva förväntningar på alla elever och att kommunledningen har fokus på kvalitet och uppföljning av elevernas resultat.

 

Inget pekar heller på att staten skulle ha mer pengar till skolan än kommunerna eller att man med statlig finansiering lättare skulle styra resurserna rätt ute i landet.

Påståendet att det skapats en stor skolbyråkrati i landets 290 kommuner är direkt vilseledande. Faktum är ju att statens skolorganisation, innan kommunaliseringen, var en byråkratisk koloss. Det vet alla som vill minnas den tiden. Drygt hälften av kommunernas skolkostnader går till lärarlöner, men resterande pengar går inte till byråkrati utan elevvård, läromedel/utrustning, skolmåltider, lokaler och skolskjutsar. Det vill säga helt nödvändiga utgifter för en fungerande skola

Vi ska inte heller glömma att staten hade stora bekymmer att styra skolorna före 1991, vilket i grunden var skälet till att kommunerna skulle ta över ansvaret. Men huvudmannaskapet om skolan är i grund och botten är en ickefråga. Majoriteten av lärarna, riksdagens ledamöter och landets kommunpolitiker finner det mer angeläget att skolan fokuserar på sitt kunskapsuppdrag och andra omfattande reformer som idag står för dörren.

Självklart oroas vi när en av fyra elever idag inte klarar skolans mål och när kunskaperna försämras, särskilt i matematik. För att alla kommuner ska lyckas jobbar SKL därför intensivt med att ta fram goda exempel om skolans styrning och vi lanserar snart ett nytt initiativ för att stödja våra medlemmar.

 

Det är nu hög tid att en gång för alla släppa frågan om huvudmannaskapet. Vi löser inte skolans utmaningar genom idealiserande tillbakablickar. Vi behöver istället blicka framåt.

 

Maria Stockhaus, ordförande för utbildningsberedningen på Sveriges Kommuner och Landsting

 

Läs också rapporten Kommunaliseringen av skola 1991 – och vikten av att blicka framåt.