”Faktagranska boken om Syndikalisterna”

På Dagens Opinion 13/7 talar PR-konsulterna Lars-Olof Pettersson och Willy Silberstein om sin nya bok om SAC Syndikalisterna. De menar att McDonalds, Eniro och Systembolaget ”drabbats” av fackets maffiaverksamhet. Syndikalisterna, anser Pettersson och Silberstein, vill egentligen bara klämma pengar ur de oskyldiga företagen.

 

Ett helt kapitel i boken ägnas åt oss Systembolagsförsäljare organiserade i SAC. Det är rafflande läsning, lite som en roman av Jens Lapidus. Verkligheten är mindre spektakulär.

 

Vi har arbetat länge på Systembolaget, de flesta av oss runt femton år. Vi rekommenderar dryckesval, sitter i kassan och plockar varor. På vår arbetsplats är missnöjet kring lönesättning och kontrakt utbrett. Förra året röstade våra kollegor i Unionen för att riva upp kollektivavtalet och gå i strejk. Detta demokratiska beslut rev dock Unionens tjänstemän upp. Det gav oss en påminnelse om att varför vi bildat fackklubb i Sveriges bästa förbund. I SAC bestämmer klubbar som vår själva över sin verksamhet.

 

Sedan vi bildade fackklubben DFSA har vi arbetat med att korrigera tjänstgöringsgrader efter arbetad tid, justera oskäliga löneskillnader och ordna återgång i arbete efter långtidssjukskrivningar. Vi har också sett till att arbetsmiljöverkets riktlinjer för kassaarbete följs i butikerna, att nya säkerhetsutbildningar införts i hela landet och att Systembolaget slutar anlita städfirmor som betalar ut låga svarta löner.

 

Dessa basfackliga frågor beskriver Petterson i sin bok: ”som vanligt söker man problem, hittar fel”. För honom är allt fackligt arbete på butikerna ett svepskäl för den egentliga, hemliga planen: Att pressa pengar ur Systembolaget.

 

Fackföreningar kräver ibland skadestånd. Så ser arbetsmarknaden och arbetsrätten ut, men Pettersson och Silberstein vill desperat försöka få det att låta ovanligt och ljusskyggt. De är så insinuanta att Dagens Opinions redaktion tolkar deras budskap med ingressen "Systembolaget (…) betalar i det tysta ut stora summor till Syndikalisterna” Det komiska i sammanhanget är att Systembolaget inte betalat ut en krona till vår fackklubb, medan Unionen troligen fått diverse fackliga skadestånd genom åren.

 

PR-konsulterna Pettersson och Silberstein arbetar med halvsanningar, insinuationer och medvetna lögner. Boken saknar källhänvisningar och är en partsinlaga där endast arbetsgivare uttalar sig. Låt oss exemplifiera. Författarna skriver att de granskat Lagenastrejken 2009, där hundra lagerarbetare organiserade i Handels gick ut i strejk och blockad. Men i Petterssons och Silbersteins tappning var det vi Syndikalister som gick  i strejk och blockaden på Lagena – också den DFSAs verk om man får tro författarna – skedde enligt boken ett år innan strejken, 2008. De låstas helt enkelt missförstå alltsammans, trots att konflikten följdes av all rikstäckande media i Sverige.

 

För att få ihop bilden av ett oskyldigt företag och ett diaboliskt fack, tvingas man vrida och vända på sanningen. Pettersson skriver till exempel om den dömda skattebrottsling som levde på att hyra ut bolivianska städare till sex Systembolag. Städarna fick femtio kronor i timmen svart och stod på standby för att ringas in till Systembolagen samma dag. Han undviker dock helt att nämna att det var vi Syndikalister som både utredde förhållandena och i samråd med städarna slog larm om exploateringen.

 

Bakom Petterssons svepande formulering om att SAC helt i onödan bråkat om ”importen av vissa sydafrikanska viner” döljer sig en stor internationell kampanj, ”Rättvis vinhandel” kallad, om villkoren för de lantarbetare som producerar vin. I juni arrangerade vår fackklubb tillsammans med bland annat lantarbetarfack från Sydafrika, Chile och Argentina en konferens i Santiago de Chile. Där deltog också representanter för samtliga nordiska vinmonopol.

 

Det är lätt att skratta åt den oseriösa boken ”Syndikalisternas nya ansikte” som en konspirationsteoretiskt amatörtext, men skrattet fastnar i halsen när man vet att Pettersson och Silberstein skrivit boken på beställning från näringslivet. Rådhusgruppen PR anlitades i juni 2010 med uppdraget att svartmåla SAC som ett drag i en pågående konflikt kring Berns Salonger.

 

SAC är ett fackförbund bildat 1910. Inom förbundet kämpar små arbetarstyrda fackklubbar som vår med de frågor som medlemmarna själva anser viktiga. De senaste åren har den otrygga utvecklingen på arbetsmarknaden skapat ett kraftigt uppsving i antalet klubbar och också i medlemsaktiviteten. Kanske är det därför näringslivet nu hyr in lobbyister för att demonisera SAC?