”En sommartanke ‑ Byt ut Stefan Löfven mot Kålle”

Det är ännu sommar. Det är läge att läsa rapporter. Tänka. Låta tankarna vandra. Läser i LOs rapport om arbetskraftinvandring som kom i maj. Funderar först, jäklar vilket hafsverk.

 

Jag citerar:

”Stockholms län hade fläst giltiga arbetstillståns vid förra årsskiftet.”

 

”Föreändringarna i december 2008 innebar att plötsligt kunde alla företagare som önskade bjuda in ett fritt antal arbetstagare.”
 

Skulle det här vara en rapport från en av landets resursstarkaste och mest erfarna opinionsbildare? Skulle LO med Wanja Lundby-Wedin som ordförande släppt ifrån sig en rapport i så ofärdigt skick?

Något har hänt på LO sedan Karl-Petter Thorwaldsson tog över för drygt ett år sedan. Har det annars så räddhågsna centralförbundet vågat släppa sargen och drattat lite på ändan med en undermålig rapport? Men samtidigt öppnat för förändring och förflyttning?
 

Tempot tycks i alla fall ha ökat. Under Karl-Petter Thorwaldssons tid som förbundsordförande har LO bland annat hunnit:
 

* Förslå ett 70-miljarderspaketet som under fem år ska skapa 100 000 jobb
* Köra i gång Full sysselsättning, LOs största projekt i modern tid.
* Slanta upp 3 miljoner till Aftonbladet för att dra i gång sajten Politism.se
* Göra upp med regeringen om en jobbpakt som ska få in unga på arbetsmarknaden och på så vis fått regeringen att backa om differentierad a-kassa.
* Sätta agendan för Socialdemokraternas kongress bland annat i frågan om vinster i välfärden.
 

Karl-Petter Thorwaldssons ledning verkar vilja. Kanske mer än LO kan leverera. Kanske är LO för litet för honom.

Som tidigare SSU-ordförande tycks Karl-Petter Thorwaldsson kunna det politiska spelet. Han är en talare och storyteller av rang och trivs uppenbarligen i talarstolen. Han är den där sällsynta personligheten som är omtyckt i alla läger och kan säga obekväma saker på det där sättet som inte väcker ont blod. Han har egna åsikter som han inte verkar vara rädd för att torgföra.
 

Ja, alla de där sakerna som Socialdemokraternas nuvarande partiledare inte verkar så bevandrad i och bekväm med. Snarare verkar Stefan Löfven vara en produkt skapad, matad och fjärrstyrd av Socialdemokraternas proffsiga och välbemannade kansli. Vad han själv egentligen vill och står bortom de givna schablonerna kommer i varje fall inte fram särskilt tydligt. Det verkar lite juholtskt tomt därinne. Som det kan bli när en chef som egentligen inte ville ha jobbet övertalas att ta det.
 

Det kanske är en konstig sommartanke, men är inte Karl-Petter Thorwaldsson den givna partiledaren med landsfaderpotential för Socialdemokraterna? Och hade inte Stefan Löfven kunnat bli en fin LO-chef?

 

Rolf van den Brink, ansvarig utgivare, Dagens Opinion