”En öppen Per Schlingmann vs ett slutet regeringskansli”

Det finns alltid en diskrepans mellan verkligheten och bilden av verkligheten som PR-folket vill förmedla. Tills nyligen var Per Schlingmann regeringsgens talesperson, av kritikerna benämnd propagandaminister . Hans ambition var att förmedla en bild av en öppen, närvarande och framtidsinriktad regering. Per Schlingmanns plan var att inkludera samtliga kommunikatörerna i regeringskansliet i att förmedla reformer som regeringen genomfört trots en ofördelaktig medielogik.
 

Även kommuner skriver numera kommunikationspolicys i vilka det betonas vikten att anställda ska sprida en positiv bild av verksamheten. Nils Funcke expert på offentlighetsprincipen har blivit rasande på vissa kommuner för att de i sina strategier inte skriver att anställda har rätt till meddelarskyddet. Nils Funcke anser att istället för att upprepa uppmaningar om hur viktigt det är att förmedla en positiv bild av verksamheten, så borde kommunerna beskriva korrekt vad meddelarskyddet går ut på.

Ett sätt att mäta om regeringen är öppen är att titta på hur regeringskansliet tillämpar offentlighetsprincipen. 

”Det har gått från dåligt till det sämre”, berättar Nils Funcke när jag träffar honom för en intervju för radioprogrammet Medierna. Nils Funcke uttalar sig i egenskap av expert på offentlighetsprincipen och inte som sekreterare i den parlamentariska yttrandefrihetskommittén.

Att regeringskansliet blivit mer tillslutet är en åsikt som delas av politiska reportrar. Ulla Danne reporter på Kalla fakta på TV4 säger att hon har en känsla att det har blivit svårare att få ut handlingar under Fredrik Reinfeldts än under Göran Perssons tid.

 

Mikael Holmström reporter på Svenska Dagbladet är övertygad om att regeringen hemligstämplar handlingar som är politisk känsliga.

”Sekretessen borde gälla rikets säkerhet och relationer till andra länder och inte om handlingar är politiskt känsliga, betonar Mikael Homström, medan han bläddrar genom lagboken.

Antalet anmälningar har ökat de senaste åren och därför har JO på nytt bestämt sig att granska
regeringskansliet. Flera klagomål har nått även KU som också beslutat om att granska anklagelser om hemlighetsmakeri i regeringskansliet.

 

Ett departement utmärker sig när det gäller offentlighetsprincipen. Sedan 2008 har Utrikesdepartementet gjort sin diarieförteckning otillgänglig för allmänheten.

Därmed försvårar utrikesminister Carl Bildt (m) insynen i hans verksamhet men också för biståndsminister Gunilla Carlsson (m) samt handelsminister Ewa Björling (m). Det går helt enkelt inte att se vilka handlingar som är upprättade på Utrikesdepartementet för dessa tre statsråd.

 

När Nils Funcke hör detta, att UD:s mörkar sin diareförteckning blir han stum. Han tror knappast att det är sant. Han skriver på sin blogg.

“Departementschefen, utrikesminister Carl Bildt, borde vid någon mellanlandning i Sverige använda en tumnagel av den skärpa och det tonläge han använder mot skurkregimer runt om i världen. Vad säger demokratiminister Birgitta Ohlsson(fp)?”

När Dagens Opinion undersöker saken hänvisar tjänstemännen till sekretess. På uds rättskansli sägs det att även en ärendebeteckning kan röja hemligheter.

 

De senaste åren har både KU och JO kritiserat regeringskansliet för att inte skyndsamt behandla ansökningar om utlämningar av allmänna handlingar.

Det tog nio månader år 2009 innan Mikael Holmström fick beslutet om sin förfrågan om att ta del av innehållet i säkerhetskopior på tsunamibanden. Han fick avslag. Mikael Holmström tror inte att det kommer att hjälpa om både KU och JO skulle på nytt kritisera regeringen.

”Det är som att hälla vatten på en gås. Det bara rinner av”, säger han.

Kan en regering hävda att den är öppen när tillsynsmyndigheter och allmänhet hävdar att utlämningstiderna för allmänna handlingar är för långa?

Tonchi Percan, journalist