UPPDATERAD. Den statliga myndigheten Delmi publicerar en rapport där de två högborgerliga skribenterna Ivar Arpi och Per Gudmundson visas upp som exempel på ”hur främlingsfientliga och rasistiska element normaliseras av etablerade aktörer i”. Tidningsutgivarna tycker det är ”häpnadsväckande”.  Men Delmis kanslichef Mattias Wahlstedt är frustrerad för att myndighetens uppgift verkar ha missförståtts.

”Nu har Delmi, som verkar inom regeringskansliet och vars ledamöter tillsätts av regeringen och anställningar beslutas av statsråd, pekat ut ledarsidorna i Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet som delansvariga för normaliserande av främlingsfientlighet och rasism i den svenska migrationsdebatten. Det är häpnadsväckande och oroväckande”, skriver Thomas Mattsson, tillförordnad vd på TU, på organisationens hemsida.

Den omtalade rapporten är vad Delmi kallar för en ”policy brief” för forskningsprojektet Interaktiv rasism på internet, i pressen och politiken. Forskningsprojektet drivs av Mattias Ekman, docent i medie- och kommunikationsvetenskap vid Stockholms universitet. I rapporten står Vetenskapsrådets logga jämte Delmis. Då har Vetenskapsrådet lag 3 miljoner kronor på forskningsprojektet.

– Vi har samarbete med Vetenskapsrådet på migrationsområdet. De är en stor forskningsfinansiär och de har finansierat projektet, säger Mattias Wahlstedt och lägger till:

– Vårt syfte är att publicera och synliggöra relevant forskning som bidrar till en mer saklig och faktabaserad samhällsdebatt. Men vi gör ingen vetenskaplig överprövning. Det är forskarna själva som står för slutsatserna och innehållet.

Rapporten har väckt diskussioner om att en statlig kommitté namnger journalister och politiker som anses sprida ’rasistiska och främlingsfientliga föreställningar’. Hur ser du på det?
– Innehållet i forskningsrapporten är det forskarna som står för, sedan gör Delmi bedömningen att den är relevant och kan bidra till samhällsdebatten om invandring, säger Mattias Wahlstedt och lägger till:

– Forskningen har ju ägnat sig åt ledarsidor och då blir det naturligt att man anger vilka sidor man avser och på ledarsidor förekommer namnunderskrifter och då syns namnet.

Ivar Arpi skriver på sig egna hemsida:

”I en så kallad policy brief för Delegationen för migrationsstudier (Delmi), som lyder under Justitiedepartementet, beskriver medieforskaren Mattias Ekman hur ledarsidorna på SvD och GP brutaliserat det offentliga samtalet. Per Gudmundson, Hanif Bali och jag namnges som särskilt förgripliga. Tillsammans har vi normaliserat främlingsfientlighet och rasism, enligt Ekman. Det låter ju inte bra, helt klart”.

Hur tänker ni kring att släppa rapporter som pekar ut journalister på så sätt som Ivar Arpi uttrycker det?
– Jag vill inte kommentera hur olika personer känner eller förhåller sig till det. Det är inte min roll. Delmi ska ju se till att synliggöra forskningen för att det ska bli en debatt, men inte vara en del av debatten. Om en person tycker att det som skrivs är felaktigt tycker jag att det är bra att det debatteras, säger Mattias Wahlstedt.

Kan det bli så att dessa två journalister kommer att tänka sig för en eller två gånger nästa gång de ska skriva saker, när en statlig myndighet pekar ut dem på detta sätt, kanske känner medierna sin yttrandefrihet hotad?
 – Kan du förklara för mig hur det hotet ser ut? Delmi publicerar ju forskning, det är ju det som är öppenhet och demokrati, att inte lägga locket på. Delmi synliggör forskning, sedan blir det en samhällsdebatt, säger Mattias Wahlstedt, och lägger till:

– På samma sätt som journalister kan granska all forskning, måste forskningen kunna forska på medier.

Hur hade du tänkt i dag om att publicera denna rapport?
 – Självklart kan det finnas anledning att utvärdera och vidareutveckla, men om det finns forskning som är relevant och kan bidra med saklig samhällsdebatt så är det bra. Vårt syfte och uppdrag är att publicera den. Lika lite som journalister ska vara rädda för att säga vad de tycker, ska forskare heller inte vara rädda för att publicera och redovisa sina slutsatser. Det finns ingen motsättning.

Har ni diskuterat rapporten med er huvudman (regeringen)?
 – Nej.