Efter de stenhårda avslutande förhandlingarna på COP26 kan ingen längre tro att klimatmötena är mysiga mingelfester. Bortom det blame game som vidtagit i mötets kölvatten, ser vi också en ändrad spelplan med nya styrkeförhållanden som är viktiga att hålla koll på i det fortsatta klimatarbetet. Här är de främsta förändringarna, vad innebär de för dig och din verksamhet?

ut ur skuggan: Anpassning
Parisavtalet slår fast att utsläppsminskning och anpassning är lika viktiga och ska behandlas jämbördigt, men så har aldrig skett. Kort före COP drabbades stora delar av världen av våldsamma översvämningar, bränder och stormar, vilket ökade förståelsen för att vi slösat så mycket tid att det nu inte går att komma undan en långtgående anpassning till ett förändrat klimat. I slutdokumentet nämns ”adaptation” 30 gånger, ”mitigation” bara tio, Anpassningsfonden lyfts fram men inte Gröna Klimatfonden. Finansieringen för anpassning ska minst fördubblas till år 2025 och ett globalt anpassningsmål är en av huvuduppgifterna för COP27 i Sharm el-Sheikh. Därtill ska alla länder integrera klimatanpassning bättre i sin planering, en viktig signal till bland annat Sverige där anpassning länge behandlats styvmoderligt.

dealbreakern: Indien
Från början till slut var det Indien som dominerade detta COP. Deras hot om att inte skärpa sitt klimatåtagande förrän utvecklade länder ökade sin klimatfinansiering i linje med vad som utlovats redan på COP16 år 2010 tog skruv. När deras uppdaterade NDC (Nationally Determined Contribution) väl kom, innehöll den för första gången ett årtal för klimatneutralitet och ett löfte om 50 procent förnybar energi redan 2030, vilket ökade pressen på andra utvecklingsländer att också sätta sådana mål. Och på slutet var det Indien, om än uppbackade av många andra, som begärde urvattningen i slutdokumentet, från ”phase out” till ”phase down” av kolkraft. Tidigare har allt fokus varit på världens två största ekonomier och utsläppare, USA och Kina, nu lärde vi oss att den tredje största kan vara väl så viktig.

på väg bort: Kolet
Även om ordvalet i slutändan alltså försvagades, går COP26 till historien som det första klimatmötet som uttryckligen pekar ut ett energislag som oförenligt med klimatmålen. Skrivningen är inte i sig bindande, men får långtgående konsekvenser för vad som är acceptabelt att investera i och vad man förväntas visa upp i kommande skärpta nationella åtaganden.

nere för räkning: Oljan och gasen
Kortsiktigt kunde olja och gas glädjas åt att COP26 så ensidigt tog matchen med kolet, men självklart står de på tur för samma behandling lite längre fram. Redan slutdokumentets skrivning om att ineffektiva subventioner ska avvecklas försvårar för branschen. Den skarpa och återkommande kritiken mot Norge, som både vill stå på klimatbarrikaderna och utöka oljeproduktionen, visar också att ett ökat fokus på konsumtionsbaserade utsläpp inte innebär att producenten kommer undan.

alltmer centrala: Finanssektorn
Finns det inga pengar att låna för det fossila och ohållbara, kan omställningen skjuta verklig fart. Därför var det stort att COP inte längre handlar om enskilda gröna obligationer – stora nyheter för ett par år sedan, nu en del av business as usual, utan om banker och finansiella institutioner som ställer om hela sin portfölj. The Glasgow Financial Alliance for Net Zero (GFANZ) utlovar att alla investeringar ska vara klimatneutrala 2050, och de samlar andra iniitiativ som Net Zero Asset Managers Initiative, UN’s Net-Zero Asset Owner Alliance och Net,Zero Banking Alliance, nu rör sig de stora pengarna.

upprättad: Forskarkåren
IPCCs AR6-rapport kom oerhört lägligt, med sina tydliga budskap om att vi orsakar klimatförändringarna, att de extrema väderhändelser vi nu ser beror på oss, och att det värsta ännu går att undvika. Känslan av att läget är akut var en helt annan än på COP25, och det förtydligades i slutdeklarationens begäran om skärpta nationella planer, NDCer, redan under nästa år.

återuppväckt: Utsläppshandeln
På COP26 klubbades äntligen regelboken för Parisavtalet, inklusive Artikel 6 om marknadsmekanismer för att finansiera utsläppsminskningar utanför sin egen verksamhet. Därmed kan Kyotoprotokollets CDM äntligen ersättas med en modern mekanism, och såväl företag som länder kan med större tillförsikt uppnå en del av sina utsläppsmål i utvecklingsländer, där det rätt utformat också kan bidra till fattigdomsbekämpning och andra av utvecklingsmålen som ska uppnås till 2030. Det är relevant inte minst för Sverige, vars klimatmål 2045 är -85 procent jämfört med 1990 i Sverige medan de sista 15 procent kan uppnås utomlands. För klimatet spelar det roll när utsläppsminskningen sker, varför vänta till 2045?

försvagade: Plakat-proteströrelsen
Medan Greta Thunberg och Fridays For Future tidigare sagt ”lyssna på forskningen” och forskare som Johan Rockström i sin tur sagt ”Lyssna på Greta”, är det nu över. Greta Thunberg dömde redan efter ett par dagar ut COP26 som ”blah blah blah”, medan de flesta klimatforskare är eniga om att viktiga genombrott skedde. När vi är ense om att det behövs snabba och långtgående utsläppsminskningar, verkar också intresset minska för de aktörer som enbart är kritiska, till förmån för globala aktörer som WWF eller CAN och dess svenska medlemmar som Naturskyddsföreningen, som förmår både vara kritiska och konstruktiva.

Ovisst: Egyptens roll
Det brittiska ordförandeskapet hade stor betydelse för vad COP26 prioriterade och hur förhandlingarna gick. Egypten leder COP27, med en oviss agenda. De producerar olja och gas, men så pass lite att de måste importera, de är inte med i OPEC, och andelen förnybart ökar snabbt och bör runda 20 procent lagom till COP27. Hetare och torrare klimat slår redan hårt mot jordbruket och riskerar drabba turismsektorn. Under året, när successivt alltmer av frågorna flyttas från britterna till egyptierna, får vi anledning att bättre förstå, och använda oss av, deras position i klimatarbetet.

Mattias Goldmann, hållbarhetsexpert