Alla Alliansens partiledare uttalade sig idag om regeringsbildningen där C och L har sagt nej till Ulf Kristersson (m) som statsminister i en regering bestående av Moderaterna eller Moderaterna tillsammans med intresserade Allianspartier.  Detta leder sannolikt till att någon annan står på tur för att sondera en ny regering. Här är de fyra partiledarnas uttalanden samlade.

 

Ulf Kristersson, partiledare, Moderaterna:
”Idag har Centerpartiet och Liberalerna gett mig beskedet att de i nuläget säger nej till Moderaternas förslag kring hur Sverige kan få en regering som kan genomföra alliansens gemensamma politik. Det beklagar jag.

Jag anser att det är en skyldighet mot väljarna att fullt ut försöka genomföra vår politik. Och genom att sondera och slutligen föreslå ett antal realistiska och genomförbara regeringsalternativ, förankrade i Alliansen och i Alliansens politik, har jag gjort just detta.”

Imorgon söndag kommer jag att träffa talman Andreas Norlén. I samband med det kommer jag också att hålla en presskonferens.”

 

Ebba Busch Thor, partiledare, Kristdemokraterna:
”Kristdemokraterna gav ett vallöfte kring vår syn på regeringsfrågan. Vi lovade att rösta bort Stefan Löfven vilket vi har gjort. Vi sa också att vi kommer att rösta ja till Ulf Kristersson som statsminister och att jobba för en alliansregering. Därutöver att vi säger nej till att förhandla och samarbeta med SD. Och jag har hela tiden sagt att när andra på valnatten börjar darra, så kommer Kristdemokraterna stå fast vid vårt besked.

Vår syn på regeringsfrågan grundar sig i att Sverige behöver en ny ledning. Sverige har haft fyra år av växande vårdköer, av ökad otrygghet och en äldreomsorg som brister. Det är ett välfärdssvek som vi vill vända. Vi kan inte ha fyra år till med Stefan Löfven som statsminister.

Efter många och konstruktiva samtal inom mitt parti har vi fattat ett tydligt beslut. Jag har meddelat Ulf Kristersson att Kristdemokraterna vill ingå i en regering bestående av alliansens fyra partier. Jag har också meddelat att Kristdemokraterna kommer att tacka ja till att ingå i en mindre regering ledd av Ulf Kristersson med så många allianspartier som möjligt.

Idag beklagar jag att vi just nu inte kan gå fram med en alliansregering. Men jag är inte beredd att kasta 14 års allianssamarbetet i sjön. Min hållning har hela tiden varit, och är fortsatt, att hålla ihop alliansen.”

 

Jan Björklund, partiledare, Liberalerna:
Den senaste mandatperioden har präglats av en svag regering som gett Vänsterpartiet ett stort inflytande. Den regering som nu måste formas behöver vara handlingskraftig för att ta tag i de samhällsutmaningar som Sverige står inför. Det handlar till exempel om strukturreformer när det gäller skatter, bostäder och utbildning. En ny regering måste också vara en garant för fortsatt frihet, tolerans och öppenhet, det handlar till exempel om Sveriges engagemang i det europeiska samarbetet.
Just därför gick vi till val för att Allianspartierna skulle bli större än det rödgröna blocket och därför kunna bilda en handlingskraftig regering. Tyvärr blev det inte så.
Det parlamentariska läget vi istället fick saknar motstycke i modern politisk historia. Det krävs tålamod och ansvarstagande för att se till att Sverige kan ledas av en stabil och handlingskraftig regering som får igenom sin budget i riksdagen.
Liberalerna står fast vid det som vi gått till val på; en alliansregering, vid behov med stöd över blockgränsen och som ger minimalt inflytande till SD och V. De försök som Ulf Kristersson gjort att sondera blocköverskridande samarbeten har dock inte varit tillräckliga. Eftersom möjligheterna inte har tömts ut så kommer jag i nästa talmansrunda att rekommendera att Ulf Kristersson får förlängd tid för att sondera fler blocköverskridande samarbeten.
Vi liberaler ser fler möjliga alternativ. Ett som bör undersökas är att bilda en fempartiregering med Alliansen och Socialdemokraterna. Alternativt att göra som i Tyskland där de stora partierna, motsvarande S och M tillsammans regerar för att komma till breda överenskommelser och samtidigt se till att ytterlighetspartierna hålls vid sidan om.
Häromdagen bildade Alliansen i Stockholm ett majoritetsstyre med Miljöpartiet. Ett sådant kan stå som förebild även på nationell nivå där en Alliansregering samarbetar med Miljöpartiet i riksdagen eller tillsammans i en koalition. Den koalitionen blir då största block. Löfven och Sjöstedt har hävdat att det största blocket måste få regera.
Ulf Kristersson har gett två alternativ för Allianspartierna att ta ställning till. För det första att Alliansen regerar med stöd av SD. Det har vi liberaler varit tydliga med att en sådan regering kommer vi inte att ingå i. Det andra är att ett eller några partier i Alliansen bildar regering med stöd av SD. Den kommer dock att vara lika svag som en ren Alliansregering och nyvalsrisken kommer vara stor och ge SD veto för regeringens politik. Att en regering tillträder utan att veta att man får igenom sin politik är inte till gagn för Sverige.
Från Liberalernas sida vill vi att Alliansen håller samman och att de blocköverskridande alternativen prövas mer på djupet. Vi är därför inte beredda att släppa fram en M/KD-regering. Om en omröstning tvingas fram innan andra alternativ är prövade, så kommer Liberalerna att rösta nej. Vi vill ha en Alliansregering, med blocköverskridande samarbete och som håller SD utanför inflytande.

 

Annie Lööf, Centerpartiet
 ”Det finns möjligheter för Moderaterna att dra tillbaka förslaget om en liten minoritetsregering och fortsätta arbetet med att hitta bredare lösningar tillsammans med Alliansen. Skulle en omröstning nu trots allt komma till stånd i riksdagen kommer Centerpartiet behöva rösta nej till en regering som tar SD:s aktiva stöd.
Dagens nej till en liten moderat minoritetsregering innebär inte ett ja till Stefan Löfven utan att Centerpartiet vill fortsätta försöken att bilda en regering som håller ytterlighetspartierna borta från inflytande. Det finns sex partier mellan V och SD. Tillsammans samlar vi 75 procent av väljarna. I processen har det förekommit alldeles för många nej. För att komma framåt behöver vi färre nej och fler ja. Om vi inte lyckas lösa detta genom konstruktiva förhandlingar och samtal är det ett rejält underbetyg till de svenska partierna. Jag vill därför återigen påminna om att i det här parlamentariska läget är det inte enbart Centerpartiet som har ansvaret. Det vilar ett tungt ansvar på alla, i synnerhet på de båda större partierna. Vi behöver nu komma vidare för fler konstruktiva samtal. Centerpartiet vill hålla ihop Alliansen. Vår linje är i dagsläget den enda realistiska vägen som kvarstår för att bilda en alliansregering.”