De flesta gör ett bra jobb, men jag tror tyvärr att den negativa publiciteten kring Mona Sahlin har fått extra skjuts för att hon är kvinna. De värsta övertrampen står dock inte de politiska reportrarna för, utan – som vanligt – kvällspressens nattchefer och rubriksättare.

SVT:s reportrar har ett enormt inflytande, och i år har jag överlag gillat deras arbete. Margit Silberstein har axlat rollen väl som expertkommentator, medan Anna Hedenmos och Mats Knutsons utfrågningar har fungerat väldigt bra.

De båda blockens kamp om pensionärerna och mittenväljarna har gjort att mycket har kretsat kring plånboksfrågor. Tyvärr fungerar det avtändande för alla oss som utgår mer från hjärna och hjärta än från bankkontot när vi röstar.

Opinionsmätningarna, Sverigedemokraternas valfilm och bröstpumpsdebatten får dela på priset. Tyvärr har de det gemensamt att de riskerar att skymma sikten för ideologiska frågor och helhetsperspektiv.

Hetsen kring mätningarna ökar ju närmare valdagen vi kommer. Om Sverigedemokraterna fortsätter att gå mot en vågmästarställning blir det mycket diskussioner och utspel kring regeringsfrågan. I så fall ökar trycket på Fredrik Reinfeldt när det gäller tydlighet i den frågan, samtidigt som en sådan diskussion givetvis ger ytterligare draghjälp åt Sverigedemokraterna.

Aldrig förr har så många politiker använt sociala medier som i den här valrörelsen, därför skulle det inte förvåna mig om en eller flera politiker råkar göra bort sig rejält på Facebook eller Twitter. Men drömmen är scoopet som avslöjar Moderaternas hemliga bidragsgivare.