– Det var ett bra tal. Annie Lööf är hårt pressad av opinionssiffror och är den nyaste partiledaren i Alliansen. Hon höll ett tal jag tror var nödvändigt för henne. Hon lyckades formulera en agenda för framtidstro för Alliansen. Hon var tydligt med att hon inte ville surra sig vid masten på den gamla läckande båten, utan redo att äntra den nya, Alliansen 2,0. Jag tror hon har goda möjligheter att vara Alliansens förändringsröst, säger Daniel Färm.
 
Han noterade också en ödmjukhet från den nya Centerpartiledaren.
– Det fanns inslag av ödmjukhet inför samhällspolitiska områden de behöver komma till rätta med, som utanförskapet, sänkta skatter, klimatet, digital infrastruktur och regionala klyftor.
Den retoriska förmågan kan förbättras till nästa gång.
– Hon är ingen stor retoriker, men lyckades ta med sig lyssnarna på en resa som slutade i Alliansen 2.0. Hon lyckades ge en röst åt dem som vill se en förändring. Och hon gjorde inte det klassiska misstaget att ge huvudmotståndaren huvudrollen. Hon ägnade sig åt samhällsproblem.
Hon började med att berätta hur hon som 19-åring åkte till FN. Det var en teknik hon kunde ha ägnat sig mer åt, anser Daniel Färm.
– Hon kunde använt sig av mer personlig storytelling.
Daniel Färm reagerade också på vad som sades om skolan i talet.
– Det var anmärkningsvärt att hon inte tog upp utbildning i mer än i en och halv schablonmening. Utbildning måste finnas som en central fråga för alla partier i ett land som ska leva på en kunskapsbaserad ekonomi. Hon ägnade sig också förvånansvärt lite åt eurokrisen.
Däremot tog hon upp Tyskland och Danmark och arbetsmarknadspolitik som förs där.
– Det var intressant att hon hade ett anslag som inte bara var populistiskt. Med sänkta ungdomslöner och andra förslag i den riktningen vill hon flytta det politiska samtalet ett snäpp högre ut. Men hon kommer att stöta på patrull. De sänkta trösklarna kommer av vissa att uppfattas som ett sätt att flytta makt till arbetsgivarna.
Kombinationen av att hon tog upp ungdomslöner, men nästan inget om utbildning, reagerade Daniel Färm på.
– Med det befäster hon partiets position till höger om moderaterna i dessa frågor. Det är tydligt att hon fortsätter i Maud Olofssons spår.
Hon talade långsamt. Det var en bra strategi, tycker Daniel Färm.
– Unga talare som Annie Lööf tjänar i trovärdighet på att sänka tempot. Hon verkade inte nervös och tittade bara lite i manus, men det kan man göra när talet är 30 minuter långt.
Och hon tog upp en del engelska uttryck som ”refresh”.
– Det reagerade jag inte ett dugg på. Det var ett välkomponerat, och för partiet ett lyckat tal med syfte att säga att Annie Lööf är Alliansens nyfikna kraft. Sedan är det en fråga om det leder till att opinionssiffrorna förbättras. Med detta tal försämras de i alla fall inte.