BLOGG. När andra partier kammar hem poänger på Ung i Sveriges sittdemonstration har Sverigedemokraterna stängt butiken. Hur vass är egentligen Sverigedemokraternas kommunikation? undrar Dagens Opinions Rolf van den Brink.

Förra veckan stod ett fönster uppe på SD kommunikationsavdelning på partikansliet vid riksdagen. Där inne satt en ensam yngre man och surfade. Han kan omöjligt har missat ståhejet som utspelades på Mynttorget inom hörhåll. Där ordnade Ung i Sveriges en mycket uppmärksammad sittdemonstration för unga asylsökande. Det inte bara lät från torget. Massmedialt och massocial-medialt har aktionen mullrat rejält.

SD kommunikationsavdelning har visat att den har kunnat ta snabba, kreativa grepp. Som när tunnelbanan vid Östermalmstorg lusades ned under sommaren 2015 med ursäkter på svengelska till turister för stöket i Stockholm (orsakat av tiggare). Till Almedalsveckan hade SD smart tagit över och exploaterat LOs lokaler.
Med Ung i Sveriges aktion hade egentligen SDs kommunikationsfolk ett tillfälle att visa vad partiet står för och på plats kunnat diskutera sina kontroversiella frågor, exempelvis de avvisade asylsökandes rätt att befinna sig på torget alls.

När aktionen flyttade till Medborgarplatsen hade SD kunnat skickat ut ett team med nattvandrare för att ”skapa trygghet” och för att skapa fototillfällen med partiledare Jimmie Åkesson i färgglad väst. Istället fortsätter den där killen att surfa där på SDs partikansli.

I stället tar politiker som Rossana Dinamarca (v), Gudrun Schyman (fi) och Gustav Fridolin (mp) chansen att visa upp sig bland demonstranterna och styra frågeställningarna i sin riktning. De drar på sig debatter där de kan ge sina argument och det i frågan som definierar SD. De skapar bilder som sprids i de sociala medierna. Indirekt skapar de också bilden av att opinionsframgångarna på kort tid har gjort Sverigedemokraterna till ett förvaltande och proppmätt parti.

Rolf van den Brink, ansvarig utgivare för Dagens Opinion