Det är inte bara myndigheternas och regeringens agerande under corona-krisen som kan granskas, kommenteras och diskuteras. Den tredje statsmakten, medierna, spelar också en avgörande roll i hur ett samhälle som Sverige hanterar och tar sig igenom corona-krisen. Även alla som är aktiva i frågan i de sociala medierna, låt oss kalla gruppen för ”den fjärde statsmakten”, har en betydelse.

Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski har tagit tydlig ställning för att Sverige ska införa hårdare regler än vad Folkhälsomyndigheten förespråkar. Han använder en av Sveriges kraftfullaste kanaler Dagens Nyheter som plattform för att ifrågasätta myndigheten som antas samla den djupaste expertkunskapen och som regeringen lyssnar på. Och det är hårda budskap. Peter Wolodarski har bland annat skrivit:

”Ursäkta, men varför måste det dröja ett par veckor innan svenska myndigheter reagerar på rapporter om allvarlig virusspridning och ett hårt belastat hälsosystem? Förstår man inte att värdefull tid förlorats? Tusentals svenskar har nu hunnit göra de resorna mot bättre vetande – så hade det inte behövt bli”.

Peter Wolodarski kör lite troll-teknik när han på Twitter lägger upp en bild på en svensk presskonferens med M-ledaren Ulf Kristersson omringad av en tät grupp av journalister och jämför den med en norsk presskonferens med Erna Solberg (h) där stolarna står exemplariskt på en meters smittfritt avstånd. Men han glömmer att berätta hur många DN-journalister han själv skickade till presskonferensen och nämner heller inte att den svenska presskonferensen hålls utomhus och den norska inomhus.

Det kan visa sig att Peter Wolodarski har rätt, att myndigheterna och regeringen borde ha reagerat snabbare. Men genom att framföra sina idéer på ett så tvärsäkert och underkännande sätt, riskerar han att stöta ifrån sig de experter och politiker som borde ha lyssnat och drar i stället till sig troll och de politiker som ser en chans att driva sina agendor, som att söndra samhället eller avsätta regeringen.  I en tid av polarisering, i ett samhälle som står inför flera kriser av inte tidigare skådat slag, skulle en mer inkluderande argumentering ha framstått som mogen.

Nu packas i stället Peter Wolodarski ihop med M-ledamoten Hanif Bali som i sin tur packas ihop med Sverigedemokraterna. Var det där han ville höra hemma? Är det där en chefredaktör för DN ska befinna sig? Det framstår som oproffsigt av Peter Wolodarski att lämna ytorna fria för alla som vill använda hans hårda argument för sina syften. Trots att han säkerligen är påläst, med de bästa av källor tappar Peter Wolodarski dessutom i trovärdighet hos experter i ämnet som till exempel professor Johan von Schreeb, som skriver i SvD i dag:

”När DNs chefredaktör på lösa grunder underkänner svenska myndigheter är det djupt bekymmersamt. Den våldsamma kritiken mot arbetet mot spridningen av coronaviruset visar hur kunskapsföraktet nu breder ut sig i Sverige”, skriver han.

Anders Lindberg, politisk chefredaktör på Aftonbladet fyller på:

”När jag ser kampanjen mot chefsepidemiolog Anders Tegnell på DNs ledarsida leder det tankarna till en helt annan hälsokris: antibiotikaresistens. Vi måste minska användningen av antibiotika, annars kommer detta mirakelmedel till slut att vara verkningslöst. Alla är överens. Men försök få en medelklassförälder i Stockholms innerstad att acceptera när en läkare vägrar skriva ut antibiotika till just deras barn. De har ju både googlat, diskuterat barnets symtom i en Facebook-grupp och hittat en artikel i The Guardian.”

Hur sjukt det än kan verka är Corona-virusets skrämmande framfart också en möjlighet för opinionsbildare som vill ta ut svängarna. Än finns inget facit för hur det går, vilken strategi och taktik som var mest framgångsrik och det lämnar fältet fritt för alla som vill kliva fram som experter.

Hanif Bali gick idag ut och attackerade Folkhälsomyndigheten för en strategi som går ut på att ”låta så många som möjligt smittas för att uppnå det som kallas flockimmunitet”, för så skrev den tidigare statsepidemiolog Annika Linde på Facebook, och i en intervju med TT. Men det stod också i artikeln att hon ”tror” att det förhåller sig så. Statsepidemiologen Anders Tegnell säger i artikeln att detta inte är fallet. Likväl rullar det fram som en halvsanning bland aktörerna den fjärde statsmakten på Twitter.

Frågan är varför TT i detta läge behövde rapportera om vad en före detta epidemiolog ”tror”? Varför tycker KDs EU-ledamot Sara Skyttedal att det är så viktigt att hänga på med: ”Resten av Europa försöker begränsa smittan. Vårt land riskerar att helt isoleras från omvärlden i månader under tiden som Tegnell genomför ett experiment med människoliv som insats?

Jo, för att det är så det funkar på Twitter. Och som traditionen stipulerar kan Expressen då skriva en snabb och effektfull artikel om Hanif Balis och Sara Skyttedals attack på Folkhälsomyndigheteten. Attacker som de två politikerna sedermera tog tillbaka. För det är så sociala medier fungerar.

Är det verkligen rätt läge för det just nu? Vad sägs om lite sans och nyans?

En annan intressant diskussion är mediernas geschäft kring Corona. Peter Wolodarski må vara i blåsvädret för sina framförda åsikter, men hans tidning är åtminstone frikostig med att öppna brandväggen för sitt väl genomarbetade material om corona-utbrottet Andra ser corona som affärsmöjlighet. Aftonbladet och Expressen försöker tvärtom få fart på sina Plus-affärer genom att låsa de djupaste artiklarna om corona. De stängda brandväggarna öppnar för spekulationer utan källa bland den fjärde statsmakten. Ju mer medierna öppnar för genomarbetad information om corona, desto mer motarbetas halvsanningar på sociala medier. Att bjuda på viktigt material är en betydelsefull insats medierna kan göra.

Det är dags för ledande opinionsbildare och medier att göra skäl för namnet.

Rolf van den Brink, ansvarig utgivare, Dagens Opinion