Knappast någon kan ha undgått den tidigare moderata statsministern, Carl Bildts inblandning i regeringsbildningen, som utåt äger rum via twitter:

Carl Bildt har bland annat twittrat: ”Denna den 4 oktober 1991 tillträdde en borgerlig fyrpartiregering med en klar och tydlig reformagenda. Det var möjligt då, och det är möjligt nu”.

Och vidare:

”Jag noterar att alla i riksdagen var överens om att välja in SD i utrikesnämnden. Före varje viktigt utrikespolitiskt beslut måste den konsulteras av regeringen. Alltid slutna överläggningar.”

Och ytterligare vidare:

”Vid regeringsbildningen 1991 hade vi faktiskt en liknande situation som i dag. Men vi bildade till slut alliansregering, förhandlade aldrig regeringens politik med Ny Demokrati, gjorde stora uppgörelsen med S och malde ner och tillintetgjorde ND.”

Carl Bildt samtalar säkerligen en hel del moderatledningen inte minst med planeringschefen Fredrik Johansson. Han var för övrigt talskrivare och rådgivare åt Carl Bildt som statsminister.

Den förra finansministern Anders Borg klev in SVT Agenda i söndags och öppnade något för att införa en fastighetsskatt. Var det en testballong som skickades ut eller ett sätt att sälja in obehagliga nyheter om nödvändiga eftergifter till Moderaternas väljare?

I programmet deltog även Socialdemokraternas tidigare finansminister Erik Åsbrink öppnade i sin tur för en ”friare hyressättning”, som skulle kunna vara en obehaglig eftergift att signalera ut till S-väljare.  ”Enda sättet att lyckas är att byta”, sa Erik Åsbrink.

Ute i debatten är även den förra statsministern Göran Persson (s) har uttalat i flera kanaler (dock inte sociala), som SVT Agenda och Studio Ett i SR.

Budskapet är att:

* Stefan Löfven gör rätt i att sitta kvar.
*. Ulf Kristersson blir nästa statsminister med tillsammans med Kristdemokraterna med stöd från Centerpartiet och Liberalerna och Sverigedemokaterna.

Kanske är det egentliga budskapet att S inte kan få allt. Det kan inte få regeringsmakten, men väl spränga Alliansen.

Liberalernas välformulerade och tunga före detta ekonomiskpolitiska talesperson Carl B Hamilton har på kort tid gjort två inlägg om regeringsbildningen.

Budskapen lyder:

* Liberalernas röst väger inte tyngre än att partiet kan ställa sig helt utanför en regering bestående av KD och M. Då blir Centerpartiets stöd avgörande.

* Liberalerna kan sedan utnyttja sin tid utom regeringssamarbetet att få igenom så mycket av sin politik som möjligt kanske tillsammans med Centerpartiet.

* ”I dagsläget ger S frånvaro av förtroendeskapande åtgärder och förslag ett amatörmässigt intryck”, skriver Carl B Hamilton. Men är det ett sätt att få Socialdemokraterna att komma med förslag som gör det möjligt för Liberalerna att byta lag?

* I huvudsak argumenterar Carl B Hamilton dock för att Liberalernas ska hålla sig utanför en S-ledd regering, inte minst eftersom det skulle minska partiets opinionssiffror ytterligare.

Tungviktare från Centerpartiet som de förra partiledarna Olof Johansson och Maud Olofsson ligger ännu lågt i frågan om regeringsbildningen. I alla fall utåt.